Efter en sen ankomst till hotellet i Hue kvällen innan var det bara att packa ihop och checka ut denna morgon. Guide och chaufför väntade punkligt kl.08.00. Inga sovmorgnar här inte. Kejserliga huvudstaden (som förbjudna staden i Peking) väntade och givetvis det sedvanliga templet.
Happy Buddha mötte oss direkt vid ankomsten till the Royal city. Till saken hör att flera av guiderna, och för den delen andra Vietnameser vi träffat, skattande gett mig en hjärtligt klapp och sedan kallat mig för ”Happy Buddha”.En av guiderna gick så långt att han sa att han gärna hade velat bjuda hem mig då det skulle betytt tur att få hem ”Happy Buddha", s.a.s, in person. Inte för att jag fattar varför de kallat mig detta, men de har mumlat något om omfånget och frisyren!? Inte för att jag förstår, men OK, kan jag glädja någon så är det väl bra!
För att komplettera det hela fanns en ”sleeping Buddha” också på plats, båda i kolossala format. Resandet och de extremt varma dagarna i Saigon hade tagit en del på våra krafter. Sanningen att säga var vi nog också båda lite drabbade av uttorkning, så det var lite dimmigt och okoncentrerat under denna förmiddag. Hur som helst så tittade vi igenom ett antal byggnader som alla var rätt välbevarade. Men det är klart, här var det kejserliga livet igång så sent som 1945. Inte så många år sedan.
Buddisttemplet och dito munkorden var fortfarande fullt igång. Noviserna hade lite annorlunda kläder här än vad vi sett tidigare och var speciellt rakade och klippta. En tofs i pannan och i övrigt helrakade.
Alla byggnader har tre ingångar. Mittre gången är endast avsedd för kejsaren. Vänster gång för kungens rådgivare och ministrar. Höger ingång för Generalerna.
Idag är man inte så noga med vilken ingång man använder. Men det var dödsstraff att nyttja mittenporten när det begav sig.
Kejsar tronen.
Khải Định Vietnams näst sista Kejsare 1916 - 1925 samarbetade precis som sin far med den Franska kolonialmakten vilket gjorde honom mycket impopulär. Om detta är skälet till att det fortfarande går historier om honom som varande gay, vet jag inte. Men ytterligare ett skäl till att folket hatade honom var att han med hjälp av fransmännen höjde skatten för de vanliga medborgarna oerhört kraftigt. Det största skälet till detta var det gigantiska mausoleet han lät bygga åt sig själv. Ett mausoleum som inte hann bli färdigt tills han dog 40 år gammal. (se nedan)
Pappan till Khải Định hade tvåhundra fruar och ett rykte om sig att ha ”sovit” med fem fruar samma kväll och också lyckats göra hela tre fruar gravida. Vår guide berättade detta med viss stolthet i rösten. Hon blev lite konfunderad när jag kommenterade det hela med; Stackars kille! Hon tittade på mig och frågade; varför då? Varpå jag svarade sanningsenligt; Jag tycker jag har mer än nog med en fru. Tänk då att ha 200 att parlamentera med!? Då bröts den tillfälliga isen och hon svarade leende - ja det har du nog rätt i…..
Den siste Kejsaren satt inte någon gång direkt på tronen då han var bosatt i Frankrike. Men han var ändå kejsare tills han blev formellt avsatt 1945.
Ingrid här tillsammans med vår duktiga guide för dagen.
Man hoppar alltid till lite när man ser en swastika, vilket man ofta gör i Asien. Att den här symboliserar ”good fortune” i både Buddism och Hinduism och något helt annat i vår kultur, känns lite motsägeslefullt.
Efter slott kommer grav!
Nu när vi sett hur de stora pojkarna bott så var det hög tid att förflytta oss med båt för att bese var de var begravda.
Så hopp in i familjens lilla flodskuta. Som så vanligt här var både var hemmet och i detta fall också en turistbåt. Sonen körde, svärdotterns vaggade lillan och gammelmor försökte sälja på oss allt möjligt krimskrams.
Med viss möda lyckades jag slita mig loss från gammelmor för att kunna ta ett par foton från själva sjöturen
Bye, Bye Mama!
Khải Định mausoleum var rejält stort. Ovan foto visar bara toppen på ett isberg, närmare över 150 trappsteg upp.. Man förstod att det kostat ofantligt med pengar att bygga. Så det är inte svårt att förstå att de fattiga undersåtarna som via skatter skulle betala för skrytbygget blev mäkta förbannade. Det blev färdigställt 1930 fem år efter kejsarens död.
Varje entre vaktas av soldater och kejsarens närmaste ämbetsmän.
Som sagt, inte svårt att se att det kostat en hel del!
Tagen av polisen på väg till Hoi An.
Väl upplysta om Vietnams kejserliga historia var det rätt skönt att hoppa in i bilen igen för att åka vidare 13 mil ner till Hoi An. På vägen körde vi genom ovan tunnel som tydligen är en stolthet i Vietnams vägnät. Vi hann dock lagom ut ur tunneln när vi blev barskt invinkade av en MC-polis. Det visade sig att den faktiskt lite nonchalanta chauffören ”glömt” att sätta på lyset på bilen i tunneln. Aja baja. Chauffören fick snällt följa med in på en liten polisstation som så behändigt fanns i närheten. Efter 20 minuters frånvaro från bilen kom han något slokörad tillbaka och färden fortsatte. När vi då äntligen var framme i Hoi An blev vi rätt imponerade av hotellet vi blev avsläppta vid. Very fine hotel, sa chauffören.
Personalen på Hotel Royal visade sin absolut bästa servicesida. Vi hann knappt stanna föränn vårt bagage var hämtat från bilen, varpå chauffören också snabbt försvann. Sedan blev vi hövligt anvisade två svala sköna fåtöljer. Sedvanligt kalla handdukar erbjöds och dito mycket god iskall dryck.
Den högst vänliga receptionisten önskade oss älskvärt välkomna, och bad om våra pass. Efter lite knappande på datorn och en koll i vårt reseprogram som jag också lämnat över, meddelade hon glatt att; Ni är inte inbokade på detta hotellet. Men sitt föralldel en stund och svalka er. Ni kan få lite mer dryck också om ni vill ha.
Nu visade det sig att vi skulle bo på hotel Royal Riverside. Inte ”bara” Royal. Tack och lov låg det andra hotellet bara ett par minuter bort, men det var lite snopet att be portierns att asa ut vårt bagage igen och kalla på en taxi.
Entren till Royal Riverside.
Det hade hunnit bli riktigt mörkt då vi äntligen ankom ”vårt” hotel. Nu visade sig Royal Riverside vara ett rätt mysigt hotell och väl så bra som Royal.
Så också denna hektiska dag slutade i dur. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar