A GREAT THANKS to the whole Abrahams family for a wonderful time together! A special thanks and many hugs to Gail (Jasons mother), who had struggled and worked a lot to make everything so good for us all! We looking forward to meet you all in Sweden!
(I hope Jason showed how easy it is to translate the following text into English)
Efter ett par rätt lugna dagar över julen i Cape Coral Florida, var det äntligen tid att fara vidare till Jamaica för att träffa “barnen”, svärsöner, farmor Lisbeth och hela Jasons familj.
Gail hade ordnat så att vi alla kunde bo tillsammans uppe i Ocho Rios på norra delen av Jamaica. Så det blev bara landning i Kingston, ett kort stopp hemma hos Gail, för att sedan stuva in oss alla i tre bilar. Bilfärden upp till “Ochi” går mestadels på smala, håliga och slingriga bergsvägar. Längs vägen passerar man många mycket fattiga byar, men landskapet är sagolikt vackert med all sin böljande grönska.
Jasons lillasyster Jamie-Lee solar vid poolen medan uncle Jay (Jason) och aunty Emma leker i poolen med Joshua (Jasons storasyster “Nikki´s” lilla charmtroll).
Målet för vår lilla bilkaravan var resorten Chillin i Old Fort Bay, strax utanför Ocho Rios. Och den var verkligen “Chill In”! Suveränt avstressande anläggning ett stenkast från stranden.
Helt tyst var det dock inte. Dagen innan nyårsafton var det ett bröllopsparty i anläggningen intill som höll alla vakna med hög musik hela natten. Ja, nästan alla. Ingrids och mitt rum låg närmast “dansbanan”, men vi sov mycket gott till raggietonerna.
Gail och Jason kopplar av med en drink innan maten. Längst bak i köket skymtar Anette och hennes kollega. Dessa damer skötte om oss under hela vistelsen. Anette var en stjärna på att laga mat.
“Rastafarmor” Lisbeth och Emma i samspråk.
Nyårsafton var dock en behagligt lugn tillställning. Dock inmundigades det en hel den Jamaikansk Appelton Rom och cola. Man måste ju ta seden dit man kommer, eller hur!
Lilla charmtrollet Joshua som redan är expert på att kunna alla bilmodeller fick lära sig sitt första svenska ord; “Klumpeduns”. Anledningen till just detta ord får bli en familjehemlighet.
Beachliv!
Jamaica och beachen hör ihop. Så det blev en del badande och andra aktiviteter som hör till.
Damerna som ligger på magen och solar är Jasons storasyster “Nikki” och lillasyster Jamie-Lee.
Emma och Ingrid.
Jetski är häftigt! Ovan är det Jason och Emma som är ute och drar. Nedan är det undertecknad som är påväg ut. Jag vet inte om det var en sensation precis, men det var många som tog kort. Det är väl lika bra jag påpekar att hjälpföraren som hänger på min rygg fungerade som lots tills man kom utanför badavspärrningarna, sedan var det fullt ös i egen regi som gällde.
Havsfiske med gung och dieselförgiftning.
Så skulle vi då ut på riktigt havsfiske och fånga Merlin…… Nu blev det inte riktigt så. Fotot nedan är i stort det ända fotot som blev till havs. Strax efter det att kortet är taget går vi s.a.s. utanför reven och det börjar gunga ordentligt. Det som var positivt var att vi fick två ordentliga hugg, men de rackarna ville inte fastna på kroken. Det negativa var att kaptenen av någon för mig outgrundlig anledning körde timme ut och timme in med hela sjön i sidan på båten. Det gungade så att inredningen i båten delvis lossnade och alla fick klamra sig fast. Saken blev inte bättre av att det läckte dieselavgaser som höll på att förgifta oss dessutom. Så det var en hel del gröna ansikten och undertecknad tillsammans med någon till offrade lite till Neptun. Den enda som tycktes vara helt oberörd var “landkrabban” Ingrid.
Snorkling och Dunns River Fall.
Då var nästa aktivitet helt det motsatta. En charmant mysig och behaglig båttur och en riktigt bra snorklingssejour med både fina och en del “fula” fiskar. Låt oss börja med de fula.
Hanna.
Emma.
Jason.
Du som följt oss på bloggen under hela resan kommer kanske ihåg fisken “Nisse polis” på Bora Bora som jagade mig hela tiden så fort jag visade mig i vattnet. Han har uppenbarligen flyttat till Jamaica. Nu jagade fiskuslingen mig här också! Än en gång bevisat att storleken inte har någon betydelse. För hade det haft det, skulle denne lille spigg inte ge sig på en valross!
Efter snorklingen drog vi vidare längs kusten för att beskåda det berömda Dunns River Fall. Vattenfallet i bakgrunden är dock ett annat litet vackert utflöde.
Kingston, fiskrestauranger, Jerk och Fort Royal.
Kingston är i mina ögon en rätt brokig och sjavig stad. Här ser man också tydligt att Jamaica är en fattig stat som har svårt att hålla infrastrukturen igång och segregationen stången.
Men visst finns det en framsida också.
Magnifik vy över hela Kingston i solnedgången. Fotot är taget från Gails fina terrass uppe i Beverly Hills (det heter faktiskt så i Kingston också).
Den Jamaikanska maten är mestadels mycket god. Mycket fisk, ris och bönor. Och givetvis JERK! Jerk Chicken, Jerk Pork, Jerk Fish etc. Denna mycket kryddstarka anrättning kan väl enklast förklaras som en Jamaikansk BBQ där det man grillar är marinerat i en speciell mycket het pepparblandning. “Jerkstånden” i Jamaika är lika vanliga som våra korvkiosker var en gång i tiden.
Min absoluta favorit är JERK CHICKEN! Mycket god och ska inmundigas utomhus (i skuggan) i sällskap med en iskall Jamaikansk öl vid namn Red Stripe. Oslagbart!
Annars är det dagsfärsk fisk och skaldjur som gäller. Jasons pappa Paul tog oss med till Glorias fiskrestaurang som ligger ute i Port Royal. Restaurangen i sig själv är väl inte så imponerande, men maten………sanslöst gott och färskt!
Port Royal är annars ett av Kingstons mest sevärda och intressantaste område. Eller egentligen ska jag sanningsenligt säga, kunde och borde vara det. Port Royal har en gammal och intressant historia som inrymmer allt från pirater, militär fort och en sjunken stadsdel som mer eller mindre sägs vara intakt.
Området och Fortet inrymmer mycket karibisk historia ända sedan 1500-talet och skulle kunna vara en riktig turistmagnet. Men skicket är bedrövligt för att vara ärlig.
Området drabbades av en jordbävning 1692 vilket bl.a medförde att en stor del av den civila staden helt enkelt sjönk till botten. Sägnen säger att staden sjönk p.g.a. den var så syndig. Tusentals prylar har plockats upp av bl.a. Jack Cousteau, men det lär finnas hur mycket kvar som helst att upptäcka. Den sjunkna staden lär finnas kvar med hus, gator och allt annat som hör till en stad. Tänk vilken skatt att visa upp för omvärlden. Vilka intäkter det skulle kunna ge. Allt som finns om detta är en liten trasig skylt!?
Försök stå så här om du kan!
Såhär ser det ut i verkligheten. Detta f.d. ammunitionshuset sjönk delvis vid en betydligt senare jordbävning. Det är en rätt omtumlande upplevelse att gå och stå inne i det.
Jason framför ingången till “Giddy House”.
Orkansäsongerna drabbar ofta Jamaica ganska hårt. Naturligtvis kostar all förstörelse ofantliga summor. Men det ger inget vidare intryck att se exv. att förstörda båtar får ligga kvar och skräpa ned. Dessa ligger dessutom precis intill en restaurang och bar. Notera att fören är borta på den större båten i bakgrunden.
Vägen österut.
Området längs kusten öster om Kingston är om möjligt ännu fattigare. Hela byar består bara av skjul som plockats ihop av gammalt överblivet material.
Jag vet egentligen inte om det är en delikatess eller ytterligare ett fattigdomstecken, men här kunde man köpa “cow skin soup” (kohudssoppa) från ett gatustånd.
“Pushkart”, en typisk Jamaikansk styrbar fraktkärra.
Diverse salustånd längs kustvägen mellan Kingston och Port Morant.
Kriminaliteten på Jamaika är mycket hög. Man har uppenbarligen försökt att ta tag i problemet och poliskontroller är mycket vanliga. Vi blev stoppade på vägen “hem” till Kingston. Både jag och Jason blev kroppsvisiterade och bilen blev grundligt genomsökt. Men det ska framhållas att poliserna var mycket korrekta och trevliga, om än formella. Tyvärr är det inte så vanligt. Det är mer regel än undantag att folk här som bär uniform, eller har någon tjänsteställning av något slag, är oerhört ohyfsade och nonchalanta.
Statyn “Redemption Song” vid ingången till Emancipation Park, Kingston.
Ån en gång ett stort tack till alla våra släktingar och vänner på Jamaica och en speciell hälsning till Gails vän Woody som hade vänligheten att bjuda oss på middag. (Woody tillbringade flera år under 70-talet i Sverige)
Soon come!
Ingrid & Michael, just nu närmsta granne med Panamas President!
Nu har jag haft en riktigt skön och avslappnad mamma och pappa kväll eftersom jag inte hunnit läsa de senaste inläggen när vi varit iväg. Så tack så mycket för de fina och intressanta inläggen!!! Det enda negativa är att jag saknar Er och längtar tillbaka till varma jamaica!!! I kväll kommer dock lillasyster på besök skall hämta henne i Växjö om ca 3h.
SvaraRaderapuss och kram från kalla Växjö med lite lite snö