Saludos desde Lima, Perú – eller som vi säger; Hälsningar från Lima, Peru där vi nu befinner oss. Vi hade en bra flight från Panama till Lima. Det är värt att påpeka hur sanslöst skönt det är att komma fram till dessa fjärran destinationer och inte vara helt snurriga av tidsomställningsproblem.
Vi lämnade ett Panama bakom oss som vi inte hade några som helst förväntningar på, men som överraskade mycket positivt. Genuint trevliga, öppna och hjälpsamma människor med nära till skratt. Vad vi dock trodde var att engelskakunskaperna skulle vara mer utbredda, men icke. Men med lite “Los” framför orden och “itos” efter, så fungerar Blekingska alldeles utmärkt. Bara man bjuder till lite.
Den nya delen av Panama City påminner mycket om Singapores skyline.
Landet är endast 85km brett. Ganska fantastiskt och konstigt att 85km land har tvingat all sjötrafik under århundranden att gå runt hela Sydamerika på månadslånga seglatser innan man till sist lyckades bygga Panamakanalen. Allt i Panama kretsar runt kanalen på något sätt.
Panamakanalen.
Redan på 1500-talet fanns tydligen iden om en kanal. Det var dock fransmännen som på allvar började bygga den i slutet av 1800-talet. Men de gav upp efter en tid på grund av alla problem de stötte på. Därefter tog amerikanarna till slut tag i saken och färdigställde slutligen kanalen 1914. Det mänskliga priset var sannerligen högt, 27500 människor beräknas ha dött under byggtiden. De flesta av tropiska sjukdomar.
Fartygen går idag för egen maskin genom slussarna, men hålls på plats (styrs) av tre lok som går på varje sida om fartyget och är kopplade med vajrar.
Det finns tre slussar i kanalen och vattennivåskillnaden är totalt 27 meter.
Jag vet inte om det är en typisk manlig grej, men visst är det imponerande att se när vattnet lyfter ett jättefartyg som om det vore en liten eka. Ingrid var kanske inte fullt ut så imponerad.
Panamakanalen inte bara färdigställdes av amerikanarna utan behölls av amerikanarna. Så alla intäkter från trafiken gick oavkortat ner i deras fickor och Panama fick nöja sig med lite brödsmulor i form av att några Panamaianer fick arbete. M.a.o har landet Panama varit extremt fattigt vilket givetvis lett till massor med konflikter och en del försök att köra ut amerikanarna.
Gamla Amerikanska synder gjorde oss till lagbrytare.
9 januari 1964 blossade en konflikt upp mellan lokalbefolkningen och USA;s trupper som slutade med att 21 Panamaianer dog. Därför är denna dag varje år en sorgedag då man inte får servera alkoholhaltiga drycker.
Vem vill dricka vatten eller läsk till maten i denna värmen (+35C på kvällen)? Nu hade vi gjort oss lite bekanta med serveringspersonalen på denna restaurangen. Nej de kunde inte ett ord engelska! Men som jag berättade innan så kommer man långt med Blekingska, bara man lägger till lite ändelser.
Dvs. “flickorna” hällde över ölen i Perrier flaskor någonstans där ingen kunde se dem, innan de serverade oss. På notan stod det också något helt annat! Det kändes lite speciellt att sitta och sippa på en kall öl när de andra gästerna satt där med sina vattenflaskor. Man liksom tittade lite menande på dem med innebörden; “endast vatten är inte så gott till mat”, ELLER HUR? Givetvis var det lite spänning också med tanke på alla poliser som hela tiden sprang runt om oss i och med att restaurangen låg granne med presidentpalatset. Så nu har man varit brottsling i Panama! Till saken hör dock att det inte var många av invånarna själva som egentligen visste varför det var alkoholförbud denna dag, bara att det var förbjudet.
Casco Viejo – Gamla stan i Panama City.
Vi bodde i den gamla delen av Panama city, också vi närmsta granne med Panamas president. Om du ser tornet som tillhör den gamla katedralen uppe till vänster på fotot. Flytta blicken ytterligare till vänster så ser du en vit byggnad som sticker ut i vattnet, det är baksidan av presidentens lya. Vi bodde i ett av de gamla husen mellan tornet och presidentpalatset i ett mysigt hotell vid namn Casa del Horno.
Rätt mysigt med ett glas vin på vår balkong i denna gamla miljön.
Hela Casco Viejo påminner starkt om Havanna på Cuba. Tyvärr är det också otroligt nedgånget. Mer nedgånget än vad vi upplevde Havanna.
Men den 31 December 1999 lämnade USA slutligen över Panamakanalen till Panama vilket har inneburit att landet nu har en bra och stadig inkomstkälla. Nu använder man bl.a. pengarna till att bygga och renovera. Det byggs precis överallt och Casco Viejo är inget undantag. Hela stadsdelen är en byggarbetsplats där de färdigrenoverade husen blandas med byggnader där bara ytterväggarna finns kvar.
Men vilken atmosfär och vilken charm området visar upp med sina pittoreska gränder och otaliga caféer, barer och restauranger.
En annan stor fördel är att det finns väldigt få hotell i stadsdelen, vilket gör att kvällstid möter man bara lokalbefolkningen.
Varmt och fuktigt!
Det är lätt att förstå att de som byggde kanalen hade ett rent ut sagt helvete. Vi hade jämn gärning att gå från vårt hotell till “vår” Perrier Especiale restaurang vissa dagar. En sträcka på hela 150 meter.
Till och med de infödda indianerna får ta skydd under sina stånd mitt på dagen för att komma i skugga.
Den här gossen sålde hyvlad is. Han hyvlade isspån från ett stort isblock och smaksatte sedan spånen till valfri smak. Anrättningen verkade vara mycket populär bland den av värme smäktande lokalbefolkningen.
Puente de las Américas.
Jag håller med, sådana här bilder är jättetramsiga. Men det är den enda fotot jag själv är med på från Panama. Det var Edgar, en lokal guide vi hade med oss denna dag som var den konstnärliga fotografen. Det jag s.a.s. lyfter är Bridge of the Americas, en av idag två broar som förenar Sydamerika med Mellanamerika. Just denna bron går över infarten till Panamakanalen.
En liten kul händelse inträffade när Ingrid skulle prova ett par byxor i en butik och jag skulle vara smakråd. När vi stod vid provrummet och talade kikade plötsligt en “inföding” fram och frågade på klingande Västeråsdialekt; Är ni från Sverige. Det visade sig att denna man, vars far var svensk, hade bott åtta år i Sverige under sin ungdom. Sedan 20 år var han tillbaka i Panama och arbetade idag på det nya kanalbygget som pågår för fullt.
Som sagt, allt i Panama “snurrar runt” kanalen på något sätt!
Må Väl!
Ingrid & Michael
Jag tycker du är jättefin pappsen och ser jätte stark ut :) :) :)
SvaraRaderapuss puss från en som sitter och väntar på att lillasyster skall vakna klockan är nu 12.30......