Vang Veng - Laos uteaktivitetscenter och koreanernas lekstuga.

Jag sitter nu 20 meter från stranden i vår hyrda villa i  Huay Yang, Thailand. Vågornas brus och vindens svalka ger en härlig inramning till att sitta och minnas tillbaka på de senaste dagarnas äventyr. Så tillbaks till Laos;

Efter ett par timmars körning från Ban Thaheua , och hela 27 km, kom vi till fram till  dagens mål Vang Vieng. Det ger en genomsnittshastighet om 20 kmh. Vi hade mycket roligt med guiden genom att upprepa att det står ju i vårt program att; " vägen är asfalterad för en bra och bekväm bilfärd"........Kaik vissate inte till slut om vi skämtade eller inte. (stackarn)

Sceneriet som möttes oss i Viang Veng var till att börja med väldigt vackert. Området, som blivit en liten stad "hittades" av fransmännen när man byggde vägen mellan Vientiane och Luang Prabang.  Självklart har området varit bosatt lång innan av flera stammar. Men hur som helst, vindarna som drar genom floddalgången och höjden ger staden ett svalt milt och härligt klimat. Så platsen blev ett weekendtillhåll för fransoserna och de bättre bemedlade Laotierna. 

Visst ser Ingrid glad ut? Varken hon eller jag var lika glada när vi nådde toppen!

Trots det "svala" klimatet så var det en rätt ansträngande trappa på ett par hundra trappsteg upp till ett grottsystem som tjänat som motståndsnäste i flera omgångar. Inte minst under vietnamkriget. Trappan är en senare tillblivelse, och utsikten betalade bra för ansträngningen att ha besegrat trappjäv.....

 Änglarna finns med de också!

Rubriken är kanske lite överdriven, men ovan vackra blomster som i verkligheten är nästan 2 dm höga, heter tydligen "Änglatrumpeter". Så någonstans i närheten bör väl änglarna finnas.

Denna gula blomma som växer på ett träd syns lite varstans. Vackert!

Denna gången slapp vi paddla själva!

Kaik hjälper "tant". Säg inget till Ingrid om att jag skrivit såhär.

Dessa små speed kanoter med en "long tail" motor, och "startbågeskyddade" propellrar,  gick utav bara den! Snacka om att de var grundgående flatbottnade tingestar. På vissa ställen där vi susade fram var djupet inte en decimeter. På ovan foto ett högt skrattande Koreanskt par. Det vimlade av koreaner här i Vang Vieng.

Stora flockar av vattenbufflar hade också semester och lögade sig njutningsfullt i det svala flodvattnet. De betedde sig nästan som människorna på samma ort. Bad, solning, lek i vattnet och lite "älgskog" när andan föll in för denna typ av aktivitet.
Hur jag vet om människorna ägande sig åt samma sak? Vet och vet, men säg såhär; Några uppenbara par på bröloppsresa fanns i faggorna.........
Så det var väl både bra och tur att skördesäsongen var över både för människor och bufflar, och alla såg ut att trivas!

Foto talar för sig själv, eller hur?

Koreansk lekstuga eller "alla ska med".

Vid solnedgången gick vi ned till flodenstranden och intog en iskall öl och njöt av både utsikt och folkliv. Fotot ovan kan tyckas ge sken av en lugn tyst och harmonisk idyll......... icke sa nicke! Hör var ett djädrans liv. Två konkurrerande barer som låg längs strandkanten på andra sidan floden tävlade uppenbarligen vem som kunde spela musik högst och vem som hade den största.........bashögtalaren. Totalt öronbedövande. Som det inte var nog så försökte Koreanerna både att överrösta musiken (musik och musik föresten, tortyrljud skulle jag vilja kalla det) och bårmotorernas knattrande läten. 

Är man ett gäng som paddlar måste man ju konstant skrika till varandra också för att förmedla hur kul man uppenbarligen tycker det är. Snacka om ljudcirkus! Och hela gänget hade kul åt kompisen som minst sagt var för stor för att sitta i kanoten... Men vem har sagt att man inte kan ligga i en kanot om man har en guide som paddlar åt sig.

Inte för att man tillhör det lätta gardet själv, men detta såg roligt ut. På tal om roligt så kunde man lätt se att guiden definitivt var Orolig! Kanoten höll på att välta bara den liggande passageraren vände på huvud.

Efter att solen lagt sig till nattro så snurrade vi runt i stan för att finna någon restaurang som inte var "knökat" med gapande fulla koreaner. Till slut fann vi en lugn plats och åt nog den godaste maten vi blev serverade i Laos. Det var supergott och inte turistifiserad smaklös mat. OK svetten pärlade i pannan av hettan i maten. Och visst rann svetten in i ögonen eftersom jag inte har så mycket hår som bromsar upp flödet. Men vad gör väl det då det löpande serverades in nya iskalla mycket goda "Beerlao" i 75cl flaskor. 

Kvällen avslutade vi med en lång skön promenad hem till hotellet. Nja, kanske inte helt frivilligt eftersom vi gick vilse. Blev väl heller inte lättare att vi glömt namnet på hotellet. Men det löste sig! 

Godmorgon - Knappast!

Efter en natt utan någon längre sömn steg vi upp till denna vackra tavelliknande syn. Natten blev väl rätt jobbig. Innan alla koreaner gapat färdig var klockan nog 01.30. Deras oljud hade dränkt ett telefonsignalliknande oljud som höll på konstant hela natten. Bzzzzzz, Bzzzzzz, Bzzzzz i all oändlighet. Uppe på detta serverades en koreansk frukost med ris och soppa. Inte ens kaffet gick att dricka.

Vansana Vang Vieng Hotel kommer inte att gå till historien som någon trevlig upplevelse.

Tur att utsikten var magisk!

Ha det bra så länge - det tänker vi ha!