Vägen till Xieng Khuang är lite kuslig att åka på.........

Kidnappningar med dödlig utgång i H´mong-stammarnas land.

Innan vi åkte råkade jag se en varning att undvika att åka denna vägen eftersom någon H´mongstamm hade kidnappad och faktiskt avrättat några turister i detta område nyligen (enligt uppgift Svenska UD). Jag kontrollerade direkt med UD och Svenska Ambassaden i Bangkok, som också ansvarar för Laos. Pinsamt nog kan jag säga att den hjälp de kunde erbjuda var rent ut sagt bedrövlig, dvs säga ingen hjälp alls.

Efter att ha tittat på informationen som utrikesdepartementen i USA;s och Storbritannien hade, så kunde jag snabbt konstatera att läget var lugnt nu. Det fanns inte längre några rekommendationer att inte åka eller uppmaningar att vidta några speciella försiktighetsåtgärder.

När jag påpekade detta för Svenska UD tackade de för hjälpen och lovade att snarast ändra och uppdatera den ett par år gamla informationen!? Uopppss...............

Bomber och granater i ofattbara mängder.

Titta på ovan karta över Laos. Alla färgade områden markerar var USA bombat under Vietnamkriget. Det fälldes fler bomber över Laos under detta krig än vad som fälldes över hela Europa under 2.a världskriget..................Fundera på den...............

Laos var inte ens med i kriget men området utnyttjades av alla inblandade parter. USA;s bombplan använde också Laos för att att tömma planen och dumpa bomberna om man inte lyckats släppa bomberna på avsett mål i Vietnam. Anledning; Det var för farligt att landa bombplanen med bomber ombord. Bisarrt är väl bara förnamnet.

Odetonerade bomber är ett jätteproblem och dödar och skadar årligen flera hundra människor fortfarande. Man får inte och kan inte ge sig ut i områden som inte är sanerade. På grund av terrängen och omfattningen av bombningarna som varit är det en omöjlig uppgift att sanera hela landet.

Klusterbomber med stor splitterspridning fälldes också i mängder. Dessa förhållandevis små bomber är en lockelse för barn som inte vet om eller förstår faran. Landsbygdsbefolkningen försöker dessutom använda metallen på odetonerade bomber till olika ändamål med fasansfulla konsekvenser som följd när de försöker desarmera bomberna själva. Ett annat mycket stort problem är att all matlagning sker över öppen eld. Bomber som sjunkit ned i marken och inte syns, kan då explodera av strålningsvärmen.

"Agent Orange".

USA;s användning av kemikalier i kvantiteter som man inte kan förställa sig har lämnat tydliga spår efter sig. Befolknings och naturen lider fortfarande svårt av amerikanarnas totalt hänsynslösa spridning av dessa gifter. Officiellt användes "Agent Orange" som ett medel att avlöva regnskogen så att man skulle kunna se fienden som gömde sig. Att detta inte var hela sanningen, och att man visste om medlets farlighet för människor, kan vi vara säkra på. Konsekvensen för naturen kan vi se med all tydlighet idag och förmodligen i generationer framåt.

Titta på kullarna i fjärran på ovan och nedan foto. Detta har varit regnskogsområden som alla besprutades. Marken är fortfarande så förgiftad att ingenting växer. Man blir tårögd när man inser vidden av vad detta land och befolkningen här har fått utstå.

Higher and higher som bl.a. Erma Franklin sjöng.

Tydligen en rätt ny företeelse att odla apelsiner i dessa trakter.

Vägen upp till Xieng Kuhang är slingrande och når upp till över 1100 meters höjd (1200 möh är Laos högsta punkt). Denna del av vägnätet påverkas inte av kinesernas byggen, så asfalten är hyffsat intakt. Men vägen är smal med flera hundra meters stup på sidorna. Till och från ser man hur marken är bortspolad under asfalten som då hänger ut utan något underlag utöver stupen. Lite väl spännande ibland.

En ovanlig men mycket fin vägsträcka.

Risfälten bli minde och mindre ju högre upp i bergen man kommer.

Nere i dalarna är det khmererna som är bosatta och som i första hand sysslar med jordbruk.

Det framgår kanske inte så tydligt att det bakom huset det lilla huset ovan stupar ner rejält. Tydligen är marken, eller rättare sagt bergssidorna längs med vägen, billig. För ju mer det stupade ju fattigare var  uppenbarligen befolkningen som bodde i de små skjulen. 

Se vägen bakom Ingrid som går längs bergskammen.

Efter ett par timmars krypande, skumpande och väntande på dessa ibland hårresande vägarna var det äntligen tid för lite lunch. Ja, ja - håret på mina armar menar jag. Det reste sig mer än en gång när vi mötte lastbilarna där chaufförerna körde nedför som kamikazepiloter genom hårnålskurvorna. Man använde signalhornen istället for bromsarna.

För att undvika att bygga broar och tunnlar klättrar vägen uppe på bergskammarna och sedan ner i dalen i serpentinform, och upp igen i serpentinform. Om och om igen!

Toaletten med världens bästa utsikt och lite till!

Solen häruppe är så stark att jag fick ta två kort för att visa vilken makalös utsikt. Snacka om att känna sig som en höjdare när man behöver gå! "Gå" är väl inte heller rätta ordet i sammanhanget.  Här gäller det att "stå", och dessutom stå uppe på en toalettanordning som är lika hög som väggen nedanför öppningen. Det gäller bara att inte få svindel när man ska utföra dessa akrobatiska konster. Man undrar också hur denna toalett fungerar när det regnar och stormar. Det är lätt att fantasin projicerar lite konstiga bilder... 

Annars var varken utsikten, standarden eller renligheten på de flesta toaletterna i det skick att man ville använda dem. Usch...Nej jag måste ärligen skriva "Fy fan".

Låt mig avsluta toalettsnacket för denna gången med en toaskylt jag aldrig sett tidigare. Vad sägs om en toalett för handikappade, män med käpp och gravida kvinnor? Jo, toaletten i sig tillhörde de bättre, men städning är väl inte direkt en prioriterad sysselsättning på dessa offentliga inrättningar.

Kaik vår guide tar oss med till en H´mong by. 

Det uppstod faktiskt kemi mellan både Ingrid och Kaik och mig och Kaik. Kaik som förövrigt betyder "liten mörk indier" var väl ett smeknamn som inte var helt uppskattat av honom själv. Vi delade samma humor vilket gjorde att vi under de långa bilfärderna hade mycket trevligt tillsammans. 

Väl inne i denna H´mong by möttes vi av ett hav med barn i alla åldrar. Den officiella versionen hade ju varit att alla gick i skola numera........... men det gjorde de inte här. Detta erkände Kaik efter en stund med viss sorg i rösten. För det första var det flera timmars färd till närmaste skola, för de andra ville man tydligen inte kosta på barnen den obligatoriska skoluniformen. Jag säger ville inte eftersom byn såg rätt välmående ut i förhållande till det vi sett under resans gång.

Många bor fortfarande i de traditionella hus som bara består av ett rum som fungerar som kök, vardagsrum och sovrum. Till och med lite höns och andra husdjur samsas i detta utrymme. Inga fönster eller skorsten vilket medför att rummet nästan fylls med rök för att sedan sippra ut genom springorna i palmbladsväggarna. Ett effektivt, men sannolikt ett ohälsosamt sätt att hålla myggen ute.

Det visade sig att just i denna byn hade man lyckats förmå de vuxna att börja arbeta nere i lägre trakter där jobben finns. Därför fanns det bara barn och äldre människor kvar i byn under veckorna. Det förklarade också lite av det ringa välstånd man kunde skönja.

H´mong folkets nivå.

Häruppe i höglandet ligger H´mong byarna som ett pärlband längs vägen. Vissa byar är mer "riktiga" byar och andra liknar mest kåkstäder.

Nere i floddalarna syns det att samhällena är äldre. Här finns också mer affärsrörelser. Små verkstäder, affärer och restauranger.

Visserligen är väl restaurangköken inte i det skick att Svenska myndigheter skulle göra vågen, men det fungerar tydligen.

I restaurangen som ovan kök fanns i erbjöds "Goat BBQ" (grillat getkött), som exponerades i glasskåpet ovan. Det ska väl tilläggas att temperaturen ute är runt +35 grader. Goat BBQ;en fick tydligen vår chaufför att bli helt exalterad. Han köpte ett stycke för att ta med sig för att ha till lunch senare.

Nu vill jag att ni föreställer er att åka på serpentinvägar i timme efter timme vilket i sig kan orsaka ett konstant illamående. Nu då också förstärkt med doften av get, grillad get! Som tur var var det nog vår guide som for mest illa varpå han tvingade chauffören att vidta åtgärder för att vi skulle slippa oset. TACK!

Fiskeparty på risfälten!

Ni har sådan tur; skrek vår guide och beordrade vår chaufför att tvärstanna. Varför; undrade vi. Men titta de fångar fisk på risfältet! OK, OK vi förstår..........inte!?

Sedan kom förklaringen. När man fyllt risfälten med vatten för säsongen så planterar man in fisk. En gång om året tömmer man sedan fälten och i samband med det fiskar man. Själva fiskarfänget är som en folkfest där ung som gammal deltar.

De är mycket skratt och kommentarer. Det verkar också vara lite av en mandomsrit. De unga pojkarna försökte uppenbarligen imponera på de yngre tjejerna med att kunna stanna längst i det kalla vattnet. Skulle tro att vattnet höll en 25-27 grader, men vi är olika....

Titta vilken stor jag lyckades fånga!

Den här unga damen lyckades fånga en del spiggstora fiskar och visade stolt sin plastpåse som hängde i bälteshöjd och som var full med dessa 2 cm fiskar.

Xiang Khuang.

Framåt sen eftermiddag var vi framme vid vårt hotel med det enkla namnet; Vansana Plain Of Jar Hotel. Det är inte så mycket att orda om detta hotel, men det var OK att spendera 2 nätter i.

På kvällen blev det ett par BeerLao och lite Laotisk mat på Bamboozle restaurant. Denna restaurang hade tydligen startats av en Australiensare som s.a.s fastnade häruppe. Restaurangen uppgavs ge en andel av intäkterna till välgörande ändamål. Vi har sett flera verksamheter i flera asiatiska länder där man påstår att man bidrar på olika sätt till samhället genom att skänka en opreciserad del av intäkten. Jag ställer mig mycket tveksam till att denna goda gärning är verklighet!

Vår morgonutsikt från balkongen tillhörande vårt hotellrum. Svalt, vackert om än något rökigt. Vet inte om det var soporna man eldade eller fyrade upp för att tillreda morgon målet, men rök gjorde det.

På samma hotell låg ett gäng fransoser som hyrt var sin Royal Enfield. Som jag fattade hade de kört från Bangkokområdet genom Thailand och nu genom halva Laos. Fick inte riktigt klart för mig var målet var. Men det var ett snyggt upplägg med en guide som körde först och en följebil som kom med bagaget och andra förnödenheter som behövdes på resan.

Visst hade det varit häftigt att åka med...........nja, kanske bara ett tag.

Fortsättning följer..............som det står i alla seriösa artiklar.

Michael & Ingrid