Vi är fortfarande kvar i Coober Pedy, dock inte i "kaninhålet". Vi har fått en ny vindruta på Bettan 8, men rutan som skulle limmas var tvungen att torka ordentligt ett par timmar innan vi vi kunde ge oss ut i outbacken igen.
Idag har det varit extremt varmt och att gå och vänta i en liten stad där man "måste" vara inomhus är rätt tröttsamt. Så vi insåg att det bara var att hitta ett svalt boende igen. Att ligga i Bettan 8 var inte att tänka på.
I natt blev det Hotel Dessert Cave som faktiskt också till 90% är under jord. Men vi valde ett rum ovan jord för att snabbt kunna komma iväg i gryningen imorgon.
Vi träffade och fikade ihop med en härlig Skotte idag. Mannen ägde en stor opalinmutning och hade en kombinerad opalaffär och café. Han kom hit för 35 år sedan som mariningenjör och blev kvar. Genom lite snirkliga vägar hämnade han till slut härute. Vi hade en timmes mycket trevligt samtal om livet i allmänhet och affärer i synnerhet.
Hos honom arbetade ett mycket trevligt tandlöst original som var helt uppslukad av opaljakten. Han arbetade för Skotten på förmiddagarna och ägnade sig åt sin egna lilla inmutning på eftermiddagarna. Han lärde entusaistikt Ingrid "allt" om opaler medan jag och Skotten ägnade oss åt vår diskussion.
Annorlunda men härliga människor.
Jag fullkomligt älskar att "tjata" med denna typ av intressanta personligheter.
Låt oss backa tillbaka till Port Augusta.
För att "värma upp oss" inför den kommande outback körningen besökte vi Mount Remarkable National Park lite söder om Port Augusta.
Förutom dessa fantastiskt nästan självlysande gröna papegojor, ett gäng kängurur och en rätt vacker vandringsled så erbjöd denna Nationalpark mest flugor. Massor med flugor.
Titta på Ingrid ryggsäck, ärm och hatt. Sacka om att vara en liten sockerbit!
The Old Gahn Railway och Oodnadatta track.
Äntligen var det då tid att göra det som framförallt jag sett fram emot. Ut i den verkliga utmaningen. Planen var att i stort följa The Old Gahn Railroad. Järnvägen som fortfarande korsar hela Australien började byggas 1878. Sedan byggdes den i etapper och blev klar först en bra bit in på 1900-talet. Den trafikeras fortfarande men har delvis en ny sträckning.
Den sträcka vi ska följa är den ursprungliga som byggdes utefter den kamelrutt som "importerade" Afgahner följde sedan mitten på 1800-talet, Oodnadatta track. Men, Afghanerna följde en handelsrutt som urinvånarna Aboriginerna använts i tusentals år.....
Längs hela Oodnadatta track så finner man lämningar av den gamla järnvägen och det liv som levts runt densamma.
Jag har redan berättat om den tuffa körningen så nu blir det lite om vad vi sett och upplevt under resan.
Quorn.
Första lilla staden man kommer till på vägen norrut är den lilla staden Quorn. Staden känns nästan som en uppbyggd filmkuliss. Det är som att resa tillbaka i tiden.
Great Northern Lodge Emily´s Bistro är ett cafe som var inrymt i ett gammalt sekelskiftesvaruhus. Det speciella var att varuhusinredningen är helt intakt och orört. En liten kul detalj var den lilla linbanan som fick utifrån delar av varuhuset till kassören som satt bakom ett inglasat skrank. Dvs expediterna skickade pengar de fått som betalning av kunderna till kassören som sedan skickade tillbaka eventuell växel och kvittot. Man var sostifikerad redan på den tiden.
Wilpena Pound.
Wilpena Pound är en kombinerad Resort och Camp som ligger i Flinders Ranges National Park. Området är slående vackert och erbjuder underbara vyer och massor med vilt att beskåda. Återigen har vi tur med tiden vi åker eftersom säsongen härnere är i sluttampen. Allt är öppet men ganska lite folk som "snurrar runt". Det är vi och "The Grey Nomads". "The Grey Nomads" är ett begrepp i Australien och är pensionärer som ändrat sin livsstil och nu efter pensioneringen kör omkring i sina outback husvagnar året om.
Ärthjärnorna, dvs Emu´s träffar man på överallt precis som kängurur och deras mindre kusiner wallbie´na.
Parachilna.
När vi lämnat Flinders Range NP så stannade vi till på den lilla orten Parachilna för att få i oss lite lunch. Ort och ort, kanske mer en gammal tågstation och ett litet gammalt hotell. Det är lite spännande att flera av dessa nu övergivna tågstationer med dito bar & hotel invid, numera fungerar som roadhouses som i första hand servar dagens resande i bil. Faktum är att tåget fortfarande passerar denna ort men stannar inte sedan någon gång i början på 80-talet.
Här kom vi slang med ett par damer som båda emigrerat till Australien någon gång på 60-talet från Storbritannien. Anledningen till att de emigrerat var att de tyckte Australierna var mycket mindre fördomsfulla redan då.........resten får ni räkna ut själva. Hur som helst så var de mycket trevliga och intressanta att samtala med.
Fortsättning följer men nu är det läggdags!
Kram
Michael & Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar