Gå direkt i fängelse i San Antonio!

Väl anlända till San Antonio visade det sig att det hotell vi bokat var inrymt i stadens gamla fängelse. Först blev vi anvisade till cellblock 419 som visade sig nästan leva upp till en fängelsedell i varma Texas. AC:n var sönder (+28 grader i rummet) och kylskåpet var också dött. Och låt mig en gång för alla döda myten om; Ung, dum och blond! Här fick vi ett tydligt bevis på; Ung, svarthårig och helt blåst! Receptionisten kunde inte ge oss ett annat rum med fungerande AC för hotellet var fullbokat, MEN vi kunde ändå boka ett rum via booking.com!? Efter ”lite” adrenalintillförsel och utvecklingssamtal lyckades jag övertyga ”Einstein” i receptionen att man nog kunde byta rum till hotellets gäster vid behov……..Så det blev cellblock 400 till slut. Med fungerade AC och kylskåp.

På vägen upp från Corpus Christi till San Antonio gjorde vi en avstickare till den lilla staden Goliad. Staden verkar mer eller mindre ha stannat sedan det andra slaget i Texas befrielsekrig gick av stapeln här år 1835. Ett viktig slag som slutade efter 30 minuter när den Mexikanske befälhavaren kapitulerade till de upproriska bosättarna.

Ovan lilla stolpe markerar platsen för slaget.

Nåväl ,det har blivit fler bilar än hästar sedan dess, men annars är det sig nog ganska likt. I en av byggnaderna till höger finns också Sandra´s Tex Mex Café. Bästa Tex Mex maten i ”stada”. Muy Buena! Det var Ingrid och jag samt en del av stadens invånare av mexikansk börd som intog vår lunch här. Sandra själv serverade oss och undrade var vi kom ifrån? När vi talade om att vi kom från Sverige undrade hon förbryllat och nästan lite ironiskt; Vad gör ni här?

Vi lyckades komma när den lilla staden hade en marknadsdag.

Och var hittar man inte på en marknad i Texas om inte en speciell ställning för att förvara sina BOOTS på!

Goliad är känt för ytterligare en sak; The Hanging Tree. Det är det stora trädet på ovan foto. I mitten av 1800-taler och under 24 år hölls alla rättegångar i området i skuggan av trädet då det inte fanns någon domstolsbyggnad. Av någon anledning blev det rätt många dödsdomar och dessa verkställdes oftast omgående genom hängning i trädet. Någon officiell siffra på hur många som hängts i trädet finns inte, man tror dock att det rör sig om minst 100 personer som avrättats här.

San Antonio, Texas Venedig.

Åter till San Antonio som visade sig vara en mysig stad bortsett från alla djunkies som sågs lite överallt, tyvärr. I city finns många byggnader från tidigt 1900-tal kvar och bidrar till den sekelskifteskänslan man kan förnimma.

Hästdroskorna som kör turister för för 25USD ( ca 200 kronor) runt ett kvarter bidrar till att förstärka den känslan. Men kvällstid blir alla droskor förvandlade till rullande tivolin i neon - nästan lite synd.

Ett par våningar ner under stadens gator finns då ett stort kanalsystem som trafikeras av både turbåtar och kanaltaxis. Det finns faktiskt en kanalpolisbåt också. Härnere är det ljuvligt rofyllt och grönt trots trafiken s.a.s. ovan jord. Hela kanalsystemet kantas av den berömda ”Riverwalken”, dvs gångvägar längs kanalsidorna. Härnere är det också härligt svalt när solen står på som hetast och högst på himlen.

Som alla turister var vi naturligvis tvungna att testa på en åktur. Vår lilla seglats börjades i en lugn och sakta mak, men slutade med att vi fick tillbringa 20 minuter i skydd av en bro eftersom himlen öppnade sig fullständigt.

Hela kanalsystem kantas förutom av Riverwalken också av 100-tals restauranger i olika prisklasser. Allt från turistpriser till tredubbla turistpriser. Ingrid valde restaurangen Iron Cactus, vilken prisnivå den var i får ni själva gissa. Men här fick vi båda uppleva något nytt. Tillredning av den beställda Guacamolen vid bordet. Flambering vid bordet har jag varit med om, men inte att servitören gör en Guacamole live. MEN DEN VAR GOD! HELT FANTASTISKT GOD och dyr!

En av kvällarna när vi gick hemåt till hotellet hörde vi hög musik ett kvarter bort. Konsert? Låt oss gå och titta! Det som mötte oss var en ljud- och färgsprakande ljusshow av sällan skådat slag. Hela Texas historia spelades upp på ett spektakulärt sätt med en av San Antonios äldre kyrkor som bakgrundsfond. Ett särledes makalöst skådespel som varade i över 30 minuter!

Även de svenska immigranterna blev uppmärksammade i showen i form av den svenska flaggan.

Så här ser San Fernando Cathedral ut i vanlig skrud.

PS. Detta vore väl något för Karlskrona att kopiera. Karlskrona har både Fredrikskyrkan och en intressant historia att förmedla.Tänk vilken turistmagnet! Men det är väl häftigare att ösa dit mer sten på stortorget så pensionärerna står på öronen och bryter lårbenshalsen som de gör på den fantastiks sk. spanska trappan D.S.

Alamo utan skugga!

San Antonio är kanske mest känt för Slaget vid Alamo. Slaget stod mellan en styrka från Republiken Texas som höll stånd inne i den gamla missionskyrkan San Antonio de Valero och den mexikanska armén. Den mexikanska armén på cirka 2400 man segrade över de cirka 200 försvararna efter en 13 dagar lång belägring. Mexikanerna förlorade omkring 500 man i döda och skadade, medan av de belägrade överlevde endast två.

När Marriott skulle bygga sitt stora hotell i centrum som ligger intill Alamo komplexet, var staden tvungen att bygga en fejkbyggnad i naturlig storlek först för att säkerställa att den kommande hotellbyggnaden inte skulle skugga Alamo. Det är nämligen lag i Texas att ingen plats får skuggas där en soldat från The Lone Star State har stupat eller begravts. 

Givetvis bevakas helgedomen av stadens sheriffer.

Och detta är Ingrid som poserar framför ett av Alamos fönster.

Strecket i brons ovan markerar den plats där kommendanten för republiken Texas styrka enligt sägen drog ett streck med sitt svärd före slaget och uppmanade sina mannar; "Ni som är beredda att ge ert liv för friheten tillsammans med mig, ställ er bakom strecket"!

El Marcado eller Market Square som det heter på Amerikanska, numera Turisto Marcado (namn givet av mig).

El Mercado är helt förvandlat till en klassisk turistfälla så besöket tog inte många minuter. Ska man säga något positivt så är det tack vare alla turister som handlar där att alla vackra byggnader kan underhållas. Men jag hade kanske hoppats på att det kunde finnas annat än bara ”pyckeaffärer” med samma kinatillverkade souvenirer som man hittar i alla världen hörn. Bara att man klistrat på San Antonio istället för Paris.

OK, denna souvenir, den till vänster, får väl betraktas som en inhemsk texaspäyl. Vi kollade dock inte om det stod Made in China på en lapp någonstans.

Efter San Antonio var det hög tid att sadla hästarna och dra vidare åt nordväst till den gamla Tyskstaden Fredericksburg och Cowboystaden Bandera. Så Howdy!, som jag nu lärt mig att det sägs och stavas här i Texas.

Michael & Ingrid