First of all a GREAT THANKS to family and friends in Jamaica for a great time as usual!
Special thanks to Gail, Nikki, Joshua, Paul and Woody!
Till Colin´s dop.
Efter order av dottern så var jag uppdressad i långärmad skjorta och slips. ”Man måste vara proper på dop i Jamaica.” I ordern ingick också egentligen kavaj, men det vägrade jag ta på. Inte ens för prins Colin´s skull i den Jamaicanska värmen. Emma själv och mormor Ingrid var vackert klädda i svala sommarklänningar.
OK, försök tänka; 35 grader varmt i en fullsatt träkyrka. M.a.o. inte precis svalt!
Försök förnimma 1,5 timmes predikan av ovan vältaliga lady preacher som emellanåt slog handen i predikstolen för att understryka sina ord (eller om det var för att vi skulle vakna). Glöm inte hettan och att vi var rätt jet-lagged!
Colin i famnen på aunt Nikki, pappa Jasons storasyster.
Inte undra på att Colin blev glad då han fått lite svalt vatten på huvudet. För att inte tala om vad glad hans morfar blev att få gå ut ur kyrkan och ta av sig slipsen och rulla upp ärmarna!
Förutom undertecknad, Jason och den andra gentlemannen på ovan foto, var det inte många herrar som bar slips och långärmat……….Emma! Ordspråket; "Ska man vara fin får man lida pin”, fick en ny innebörd för mig.
Man kan inte missa JOJO´s Jerk Pit när man är i Kingston. Bästa Jerken på ön (enligt mig).
Jason skulle ha en dubbel rom och ginger ale på Devon House. Han hade dock glömt att han nu var hemma på Jamaica. där är en ”dubbel” verkligen en dubbel. Glaset han fick innehöll ENDAST rom (flaskan med ginger ale är inte öppnad). Förutom god rom blir det mycket mat. En kväll bjöd Paul, Jasons pappa, oss på en restaurang en timmes resa upp i bergen hos crazy Mike. Restaurangen heter inte så, men Mike var riktigt crazy (på ett roligt sätt). Mike är en gammal vän till familjen Abrahams. Jasons farmor, som är 86år, var också med. Hon hade inte varit häruppe på 30 år.
Så var det dags för sista kvällen på Jamaica och middag med en av familjens goda vänner, gentlemannen Woody. Woody var i Sverige på 60-talet för att köpa in maskiner. Det är spännandel att höra hans positiva syn på Sverige, och på hur han såg på landet då. Sorry Woody, du skulle inte känna igen dig idag!
Woody bjuder alltid på middag när vi är där. So once again, GREAT THANK´s Woody! Kinamat i Jamaicansk tappning är otroligt gott - och mycket!
Hej då Kingston för denna gången - Next stop Austin Texas.
Och nu är vi här faktiskt! Vi trodde inte vi skulle klara att komma till Austin så tidigt som vi gjorde eftersom Delta Airlines bara hade gett oss 1 timme och 35 minuter för att ta oss genom Imigration control, hämta ut baggage, custom control, vidare till den nya bagageincheckningen och vidare till gaten. Detta på Atlanta´s Airport, som är en av världens största flygplatser - Men det gick bra! Till och med mycket bra! Austin som inte är i Texas!? I alla fall inte enligt Austinborna själva. Vi har inga Cowboys här inte! Austin är Austin och Texas är Texas. OK då!
Så mer om Austin, fladdermöss och en riktig barsväng senare, i värmen.
Om det var varmt på Jamaica så är det ännu värre här. 95 grader idag. Ja det vill säga Fahrenheit, men det är ju ändå nästan 35 grader. Dock utan slips!
Om det var varmt på Jamaica så är det ännu värre här. 95 grader idag. Ja det vill säga Fahrenheit, men det är ju ändå nästan 35 grader. Dock utan slips!
Haodii!
Michael & Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar