Gäst i Vita Huset!

Efter ett par mycket innehållsrika och trevliga, roliga, sorgliga, och ibland nästan tårfyllda dagar i Kambodja (fd. Kampuchea) har vi inkvarterat oss i Vita Huset i Phnom Pehn, Ja, Obama är inte här, men han kunde varit… Hotel White Mansion har nämligen varit USA;s ambassad en gång i tiden. Rätt coolt som vi ungdomar säger.

På tal om ungdomar så är 75% av alla 15miljoner invånare i Kambodja under 30 år, så det saknas ett par generationer. Bokstavligen slaktade generationer. Mer om det i  senare inlägg – I synnerhet Socialdemokrater och Vänster toppar, bör iaktta DEN STORA SKAMMENS position när det gäller detta lands eländen och umbäranden. Jag räds inte för att redan nu skriva att dessa partier inte borde ta ordet medmänsklighet i sina munnar, eller fördöma andra partiers eventuella solkiga historia förrän de tvättat sina egna bykar. På riktigt, och inte med läpparnas bekännelser!

Tillbaka till Vita Huset, åldrar och pågående resa…

Vi har fått lära oss att här i Kambodja blir alla damer nunnor när de blir gamla. Och gissa när de är “gamla”?  Sådär en 55 – 60 år. När vår guide berättade detta föreslog jag till Ingrid att det kanske var dax att börja fundera……Nej, jag var inte speciellt populär efter den frågan som bara slank ur mig. Männen däremot blir bara munkar när och om de vill, oavsett ålder.

Vårt lilla vardagsrum i Vita Huset. Sovrummet är bakom den röda tavlan.

Första intrycket av Phnom Penh är att trafiken här är som i Dehli Indien fast utan kor, kameler, höns och hundar springande mellan bilar och motorcyklar. Hundar hittar man förövrigt (hemskt nog) på speciella restauranger – på menyn. Det kallas dock inte för hundkött. Man beställer  “special meat”. Nej jag tänker inte prova!

SIEM REAP – resans start.

Efter att ha checkat in på vårt hotell Shinta Mani Resort så hade vi tack och lov inget mer inbokat den dagen. Getbenen eller hur man nu ska översätta “jetlag”, var påtagliga. Så dusch, vila och öl.

Shinta Mani Resort, en riktig oas mitt i stan.

Framåt kvällen lokal tid började hungern göra sig påmind. Så efter en promenad ned till Pub Street några kvarter bort hittade vi ett trevligt “vattenhål” med god utsikt och uppsikt över folkvimlet. Siem Reap är en mysig och lite pulserande asiatisk småstad. Folk här är vänliga och lätta att kommunicera med även om flertalet bara talar sitt eget språk Khmee. Men många i city har lärt sig turistengelska.

Baren The red piano blev lite av ett stamställe -  nedan Pub Street..

ANKOR och Ankor Wat.

Vi åkte hit för att bese Ankor Wat – trodde vi! Ankor visade sig vara ett stort geografiskt område med massor av tempelruiner och forna städer som nyupptäcktes av de Europeiska kolonisatörerna i slutet av 1800-talet enligt vår historieskrivning. Man glömde dock att berätta att de djungellevande Khmererna (dagens Kambodjaner) hade bott bland ruinerna hela tiden. Allt i stort sett var bara gigantiska stenhögar täckta av ogenomtränglig vegetation när Européerna “återfann” dem. I olika omgångar har vitingarna, främst fransmän” byggt upp delar av komplexen igen. OK, byggt och byggt. De använde förvisso Khmererna som slavarbetskraft. Men den starke tar alltid åt sig äran.

De gigantiska byggnaderna har sedan årtusenden tillhört än den ena och än den andra härskaren. Thailand, Indien, Kina, Vietnam m.fl har varit här och härjat. Fransmännen med sitt Indokina under kolonialtiden. Om vi sedan hoppar fram till början av 1970-talet när den kommunistiska gerillan Khmers Rouge (Röda Khmererna) tog makten med bl.a hjälp av……,.jojomän USA, så förstörde man medvetet de till delar återuppbyggda tempelbyggnaderna. Orsaken var att all religion förutom dyrkan av de kommunistiska ledarna skulle utplånas. Det som kunde användas till ammunitionsförråd sparades. Spår av den tiden finns överallt i form av kulhål och tecken efter de eldar de gjort upp överallt för att laga mat och hålla värmen. Samma sak som idag händer i mellanöstern.

 

Första dagen i Ankor klockan 06,30 påbörjade vi vårt tempelrally inklusive av vår mycket kunnige guide ingående förklaringar om hur templen än varit Buddistiska, för att sedan under en ny härskare blivit Hinduistiska. Självklart har de flesta av dessa enorma helgedomar genom en ånyo ny härskare, återgått till den ursprungliga religionen. För att tuffa till det lite så kom det sent om sidor en härskare som insåg att det vore smart att kombinera  både Buddism, Hinduism och tron på naturväsen i ett. Sim Salabim – en ny religion som täckte in alla undersåtar. De få statyer, inskriptioner och andra religiösa symboler som finns kvar är en blandning av allt.

 

 

Solen är så stark att fotona ser grå ut. Men det är klarblå himmel,+ 35-40 grader i skuggan och 90% luftfuktighet. VAAARMT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Följaktligen blev det Ankor Wat vi trodde vi skulle se, Ankor Wat + ytterligare 5 jättestenhögar till (som någon av våra vänner skulle utryckt sig).  Hasse, detta i 40 graders värme och dyrt som bara fan. Jag vet vad du tycker! och tänker. Så här kommer lite diverse foton av vad vi såg resten av första dagen.

Överallt fantastiska skulpturer och reliefer. Vår kunnige guide gick igenom alla historier väldigt noga. Vi har hört allt om Naga, Vishnu, Shiva,Garuda inkl alla 100-tals kompisar. Vår guide var bra på alla sätt och dito kunnig, men han trodde nog vi var här på en forskningsresa i religion. Våra svarta solglasögon räddade oss vid flera tillfällen, dvs vi kunde till slut nästan stå och sova utan att han märket det. Jag raljerar lite, Mr Keo Bunthoeuurn som vi för enkelhetens skull kallade “Bon” var en riktigt bra och trevlig guide men lite väl ivrig att visa sina djupa kunskaper.

Tomb Raider Temple. Vem som är Lara Croft eller vem som är Ingrid på nedan foton får ni själva gissa er till.

Vissa av de över 200 år gamla träden kan man inte ta bort. Om man gör det rasar alltsammans.

Vid Östra porten till templet Ta Prohm. Notera Buddha, dvs han längst upp på fotot.

Ovan: Garuda är vahana till Vishnu och är …… jag bara skräms. Man orkar inte höra alla fabler och historier till slut. Och detta var bara efter par timmar på morgonen första dagen.

Ta Nei – templet som få turister får se. För att värma upp oss ytterligare var det nu dax för en liten nätt djungelpromenad på sådär 20 minuters i rask takt. Promenaden är anledningen till att få turister kommer hit. Inga bussar eller andra fordon kan köra till området och du hittar inte det utan privat guide. På vägen fann vi lite kulinariska höjdpunkter. “Bon” vår guide visade oss hur man fångar tarantellor. Dessa stora håriga spindlar ska enligt honom vara en superdelikatess, speciellt friterade med chilli, Han hade dock svårt att beskriva smaken mer än att de var crunchy!? Grodlår är också en superdelikatess i Kambodja. Jag inbillar mig att the froggies, dvs fransmännen, lärde sig tycka om denna maträtt här.

Dessa myrbon kokas företrädesvis sakta i vatten och risvin tillsammans med en gnutta salt och förtärs rekommendationsvis med kyckling. Ger en lite pikant syrlig smak tydligen.

Nästa stopp; Ta Keo Templet – kallat berget med bronstopparna och Ankor Thom som var världen största stad på 1100-talet.

Barn i alla åldrar springer omkring och säljer vykort och andra småsaker. Vi köpte tyvärr av denne lille grabb. Saken är den vanliga; man ska inte köpa av dem då deras föräldrar då tvingar dem att fortsätta att sälja istället för att gå i skolan. Men det gör ont att säga “nej tack” till dessa fattiga småttingar med så bedjande ögon.

Och så avslutar vi dagen i lite kolonialmakts stuk. Enligt programmet romantiskt båttur med G&T.

Vi gled fram i dessa gondolliknande farkoster i skymningen på en gigantisk konstgjord sjö/vattenreservoar byggd någon gång runt år 1000 och mådde riktigt bra. Smattret från det tropiska regnet och luften som började dra sig ned till svala 28-29 grader bidrog till att höja stämningen.

När “Bon” sedan serverat en stadig Gin & Tonic med tillhörande nötter vaknade livsandarna riktigt till liv. Avslutningen blev kanske inte så romantisk, men väl intressanta diskussioner om Kambodjas tillstånd med rådande fattigdom och utländsk exploatering. Att vara nr 1 i korruptionsligan av alla asiatiska länder och få sina djungler skövlade av utländska företag är sannerligen inte vad detta trevliga folk behöver.

Tankvärt: Kambodja är det land i världen som har flest oupptäckta landminor nedgrävda. Detta innebär att 100-tals vuxna och barn dör och lemlästas varje år på grund av att de trampar på en mina. Eller som i många barns fall, de tror att de hittat något de kan leka med och tar upp minorna, med en explosion som följd. “Bon” vår guide tyckte ändå det var bra att minorna låg där trots alla olyckor. Detta faktum, att minorna finns kvar, var den enda anledningen till att dessa minerade områden inte också var skövlade. Dvs här står regnskogen med alla sina resurser orörda för att exploatörerna inte vågar sig in.

Detta var första dagen …  resten kommer i senare inlägg! Måste gå och lägga mig nu. Ny uppställning för nya äventyr kl.07.00 imorgon.

Kram på er, eller som vi säger här; Lakbon!