“Alla vet vi ju att mycket, ja kanske det mesta, av det som nu sägs och skrivs om Kambodja är lögn och spekulation” citat från Birgitta Dahl 1976 i direktsänt program i SVT.

Citatet avser hennes svar/kommentar om Pol Pot och Röda Khmerernas terror . Bírgitta Dahl är en av de tyngsta Socialdemokraterna genom tiderna med flera ministerposter och sedermera talman i Sveriges riksdag.

Sten Andersson, dåvarande Socialdemokratiskt utrikesminister, konstaterade i en utrikesdeklaration 1976: ”Nu har krigen i Indokina äntligen upphört. Folken där kan under fred och oberoende börja bygga upp sina länder efter det moderna krigets ohyggliga förödelse.”

När Pol Pot och de Röda khmererna tog makten i Kambodja 1975 var det enligt Olof Palme och Fidel Castro ”en stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde”, som det så fint hette i en gemensam kommuniké från de båda.

Vänster journalister nedbjudna av Pol Pot och Röda Khmererna.

I två veckor blev Jan Myrdal, Gunnar Bergström m.fl vänsterjournalister och de andra ledsagade genom landet och fick se vad röda khmererna ville att de skulle se. Efter hemkomsten till Sverige begav sig Bergström och de andra ut på en propagandatur via föredrag och tidnings­artiklar. Den kambodjanska revolutionen lovordades. Detta trots att svenska ledarsidor redan i maj 1975 talade om ”skakande rapporter”, ”fasorna i Kambodja” och ”blodsvägen mot kommunistdiktatur”. Varningssignalerna var urstarka!

Det man inte vill se, ser man inte!

Eller kanske som Birgitta Dahl utryckte det; “Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen”. Hon rättfärdigar därmed masslakt av människor som ett medel för att nå ett mål! Jag mår illa!

Totalt slaktade Pol Pot och hans anhang nästan 2.5 miljoner människor vilket motsvarade ca 30% av landets befolkning. Hela systemet var enkelt och effektivt som vi känner igen från vissa håll i världen idag. Och givetvis hade USA på vanligt manér lagt sina fingrar i blöt och stödde Pol Pot till att börja med för att komma åt Vietnam.

• Alla mellan 10-25 år tränades att bli slaktmaskiner. Dvs barnsoldater som är lätta att indoktrinera och kontrollera.
• Äldre än 25 år tvingades man ut på landet och in i ett kooperativ för att odla ris eller bygga kanaler.
• Alla med någon form av utbildning slaktades. Även deras barn slaktades för att de kunde bli ett potentiellt hot i framtiden.
• All kreatur såldes till länder runt omkring mot vapen. Människor tvingades att agera som dragdjur.

Alla städer tömdes totalt på dess invånare. Vår guide denna dag, blev av med båda sina föräldrar och flera nära släktingar. Han flyttades som 10-åring från Phnom Penh norrut över hela landet till det nordvästra hörnet av Kambodja. Flyttad var fel ord, tvingades marschera utan mat eller dryck. De fick klara sig på växter och vatten de kunde finna längs vägen. Men han lyckades överleva trots att han kom från en utbildad köpmannafamilj.

S 21.

S 21 var ett av flera säkerhetsfängelse i Phnom Penh, denna förövrigt tömda stad. Hit fördes fångar för oförståelig tortyr och sedan slakt. Endast 7 kända personer överlevde S 21, varav 4 barn som fötts i tortyrkammaren.

Alla totalitära regimer tycks vara besatta av administration. Varje fånge fotograferades och registrerades minutiöst precis som i Nazityskland.

Barn eller redan torterade fångar var inget undantag.

 

Innan Röda Khmererna förvandlade byggnaderna till säkerhetsfängelse var det ett av Phnom Penh´s skolor.

I skolsalarna byggdes små celler på ca 1,5 m2 och fångarna kedjades fast i golven inne i cellen med fotbojor.

På ovan foto längst ned till höger skymtas en liten fyrkantig behållare. En fd ammunitionslåda. Det var den toalett som fångarna fick använda. Ett vanligt och dokumenterat straff var att om fången s.a.s. inte lyckades pricka rätt i lådan och något kom utanför, fick vederbörande slicka rent efter sig.

Skolans lek- & gungställning förvandlades snabbt till tortyrhjälpmedel. Tunnorna på bilden användes till skendränkningar.

 

“Killing fields” när den grymma leken var klar!

När det ansågs att fångarna torterats färdigt eller att de var på väg att självdö av tortyrskador och/eller svält kördes de ut på ett lastbilsflak till en gammal avsides kinesisk kyrkogård där det upprättats en avrättningsanläggning. Området som idag är privatägt har dock öppnats för allmänheten. Mot betalning dock! Anledningen till att det är privat är en egen historia som hänför sig till kaoset efter Röda Khmerernas fall då vem som helst kunde göra anspråk på mark och byggnader på olika sätt.

För att göra avrättningarna extra smärtsamma var en vanlig metod att såga av strupen på offret med ett speciellt palmblad som är som en trubbig såg. Man använde också olika former av klubbor och hackor och slog ihjäl fångarna. Däremot sköt man de inte av olika skäl. Dels för att spara ammunition, dels skulle knallarna avslöja verksamheten.

Barndödar trädet. Det råder lite oenighet om just detta träd användes för att döda mindre barn. Men det är klart dokumenterat att man dödade många hundra barn genom att ta dem i benen och smasha deras huvuden mot ett träd. Så om det var just detta trädet eller inte har knappast någon betydelse.

Flera massgravar är uppgrävda och dokumenterade men mänskliga benrester finns överallt på området.

I centrum av “Killing Field” området har man byggt denna helgedom till minne över offren. Byggnaden är uppförd som ett klassiskt begravningshus som brukar finnas i miniatyr intill alla tempel. Här har man staplat resterna från många offer.

För att gå in i byggnaden är det som alltid här, strumpor och sko av och inga bara kvinnoarmar eller ben. Ingrid lägger blommor och sätter rökelser vid entrén för att hedra offren.

Ett minst sagt skrämmande monument över människans grymhet och politikers dumhet!

Min tanke var att fortsätta berätta om våra dagar i Phnom Penh i detta inlägg, men det känns inte riktigt att snabbt gå över till något positivt efter detta. Det är väl tur och kanske Kambodjanernas lycka att de är ett Buddhistiskt troende folk och därmed inte tror på hämndens sötma.

Däremot  funderar jag på att skriva ut detta inlägg och skicka till herrar och damer svenska politiker som slår sig för bröstet och anklagar än den ene och än den andre för historiska belastningar. Utan att ta ställning rent allmänpolitiskt så bör enligt min mening Socialdemokraterna som organisation, och före detta toppolitiker i samma parti,  rodna lika rött som deras partifärg, när det blir tal om historiska belastningar. Tvångssterilisering fram långt in på sjuttiotalet. Etablerandet av världen första Rasbiologiska institut där man bl.a. lät Nazistiska Gestapo utbilda sig. Stödet till och hyllandet av Pol Pot. För att inte tala om förnekelsen till den ofattbart omfattande människoslakten Röda khmererna utförde, trots alla vittnesmål och varningsklockor som ringde högt under tiden det hände……………

Michael & Ingrid