I Taube´s fotspår!

Hav! Under bugande palmer jag såg
hur våg på våg i svallande tåg
emot Chiles klippiga stränder
kom rullande in
O, detta brus när ett skimrande svall
fann mig och tog mig i famnen!
O, när delfinerna dök bland korall
och en vinröd klänning blev min!
Då sjöngs där i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!

(Vals i Valparaiso – Evert Taube)

Hej igen!

Med tanke på att vi tidigare under resan var inbjudna att medverka i “America got talent” så var min tanke att filma när Ingrid och jag sjöng “Vals I Valparaiso”. Men vi besparar er detta. Hur som helst, så känns det som om vi följt i Evert Taube´s fotspår de senaste veckorna. Ni som känner till lite av hans texter och sånger kommer att förstå varför denna känsla, både i detta inlägg och i de närmaste kommande.

Vi lyckades pricka ett internationellt politikermöte i Santiago vilket innebar att säkerhetsarrangemangen var betydande.

Vårt mycket trevliga och i alla avseenden franskinspirerade hotel Le Reve var som ett mindre fort. 4-5 stora gossar med skottsäkra västar inne på hotellet och 3 uniformerade synligt beväpnade vakter utanför entrén. Så nog var vi säkrade alltid! Annars gjorde väl Santiago inte något större intryck! Det var ordning och reda, men inte speciellt exotiskt. Mycket likt vilken nordeuropeisk storstad som helst. För att inte tala om Santiagos extremt stora bekymmer med avgaser och riktigt, riktigt äcklig smog.

Om du tittar precis ovanför hustaken så ser du ett brunt skikt…..Smog.

Mondeapalatset (Presidentpalatset).

För er som är tillräckligt vuxna för att komma ihåg militärkuppen i Chile 1973, med bombningen och beskjutning av presidentpalatset, är namnet Salvador Allende säkert bekant. Idag står den forne presidenten som staty precis vid sidan av byggnaden. Jag kunde givetvis inte låta bli att känna lite på Chilenarnas politiska temperatur idag. Det visade sig vara mycket intressant och lite förvånande. Först av allt var de jag talade med oväntat öppna med sina politiska åsikter. Sedan kunde man tydligt skönja ett mönster där halva befolkningen uppenbarligen djupt beklagar vad som hände med Allende och demokratin. Medan andra halvan fortfarande stöder den numera avlidne juntaledaren Augusto Pinochet därför att man bl.a. menar att han fick ekonomin på fötter. Naturligtvis mycket förenklat, men ändå.

Valparaiso, en stad med stor själ.

Valparaiso var sannerligen en helt annan upplevelse. Mycket mer karaktär, och mycket mer Sydamerika.

Staden börjar liksom som en stor hamn. Sedan några kvarter inåt land i s.a.s. samma nivå som hamnen.

Sedan klättrar staden uppåt, uppåt och uppåt. Riktigt högt längs de enorma bergskanterna.

Det är ett fullkomligt gytter av hus som klänger sig fast längs bergssidorna. Men vilken charm och vilken attityd. Ju längre upp man kommer desto fattigare områden, vilket egentligen är tvärt om hur det brukar vara i länderna på denna sidan av världen.

 

För att underlätta livet i dessa backar finns det sedan mitten av 1800-talet speciella backhissar. Det lär vara originalen som fortfarande används, så det kändes väl sådär att åka i dem.

Vina del Mar.

Efter Valparaiso envisades vår guide med att vi skulle åka till det fantastiska Vina del Mar, som förvisso ligger nästgårds. Ja, vad ska man säga. OK, gillar man Franska Rivieran dock med skillnaden att vattnet är iskallt. Ja då kanske……. Nej ärligt talat rent meningslöst. Det mest fantastiska var nedan blomklocka som en gång i tiden skänkts till staden av den Svenska klubben här. Då förstår du hur kul detta var!

Mendoza, staden och vindistriktet med stort ”V” Argentina.

En av de stora anledningarna till att vi besökte Santiago var för att åka bussen därifrån över Anderna till Mendoza i Argentina. Nu visade det sig att man ändrat busstiderna på grund av stora vägarbeten som pågått en längre tid, så att bussarna från Santiago endast gick på kvällar och nätter. Hur kul är det att åka buss på slingriga vägar i mörker? Denna ändring av reseförutsättningar fick vi reda på två dagar innan vi skulle åka!? Så efter mycket diskussion (en av rätt många) med resebyrån som hjälpt oss med Sydamerika, fick de ordna med flyg istället och en endagstur upp i Anderna på den Argentinska sidan.

Dagen efter ankomst till Mendosa var det vin, vin och mera vin som gällde. Under flera timmar fick vi reda på både det vi ville veta, och allt annat också. Exempelvis att man inte planterar rosor vid vinodlingarna för att det är vackert, utan för att det tjänar som indikatorer för sjukdomar och insektsangrepp. Men den som väntar på något gott…….,så äntligen, äntligen var det tid för vinprovning. Men vinerna som bjöds var inga höjdare……Efter alla dessa timmars väntan!? Förbannat också!

Så blev det äntligen tid för lunch på en annan vingård. Jag säger bara; Zuccardi! Vilket ställe, vilken mat och vilka viner! Äntligen kom belöningen! Här är dessutom dessa viner möjliga att lösa.Viner som hemma kostar 1000:- kr och uppåt, kostar någon hundralapp här.

 

Mendosa, eller som det ibland stavas Mendoza, går väl inte till historien som världens häftigaste stad, men sannerligen som ett Mecka för goda viner! 10 av 10 möjliga!

Tur till Anderna.

Visserligen är ingressen till detta en vals, men besöket här gick väl mer i polkatakt. Upp i ottan, packa allt  och sedan iväg upp i bergen. Ner igen och sedan flyget till Buenos Aries. Men endagsturen visade sig vara helt OK, om än lite lång.

Och kanske lite väl molnig. Vad sägs om Andernas högsta berg? Ser du det? OK, det gjorde inte vi heller. Detta trots att vi ånyo vandrade på hög höjd och upp till foten av Aconcagua, som berget heter. Men vi har ju ett bra foto på skylten.

På tillbakavägen stannade vi vi den här berömda Inkabron som gett upphov till många sägner. Den naturliga bron har faktiskt använts som en fordonsbro genom tiderna. Runt omkring bron så finns det varma källor som tidigare använts som hälsobad. Därav ruinerna precis intill bron. Idag används dock källorna till att tillverka suvenirer.

Man tar helt enkelt en flaska, eller en barnsko, eller vad som helst och låter det ligga i vattnet. Efter ett tag så Sim Salabim, så har man en pryl man kan sälja till tokiga turister. Neej, vi köpte ingen.

Vi hade en flygtid att passa så det blev ett kort stopp. Lite senare fick vår chauffören reda på att det varit ett jordskred lite längre ned mot Mendosa. Han blev smått svettig av informationen och såg uppenbarligen framför sig flera timmar i kö, vilket inte hade varit så bra för oss.

Lyckligtvis hade man plogat bort alla jordmassor som blockerat vägen så vi kunde rätt enkelt ta oss igenom även om vattnet fortfarande stod djupt. Vi kom med andra ord lyckligt iväg mot nästa mål Buenos Aires och Taube´s Rio dela Plata, men det får bli nästa inlägg!

Hasta la Vista!

Ingrid & Michael