Samborombon, en liten by förutan gata,
den ligger inte långt från Rio de la Plata,
nästan i kanten av den blåa Atlanten och med
pampas bakom sej många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa Tango.
(Samborombon / Fritjof och Carmencita av Evert Taube)
¡Hola. Si gracias senor Vamos a bailár este tango.
Efter Mendosa flög vi direkt till den underfundiga huvudstaden Buenos Aires. Och visst blev det en fortsättning i Taube´s gamla trakter. Vi lyckades pricka den Argentinska sommarens varmaste dagar, +40 C. Puh!!!!!
Buenos Aires har många ansikten och en kosmopolitisk prägel. Språket är naturligtvis Spanska men med en italiensk språkmelodi och stadsplaneringen är urfransk. Massor med megastora parker, stora paradgator och ringvägar som har upp till 5 filer i varje riktning. Socialistisk nästan kommunistisk uppbyggda sociala system, men ändå inte…Staden var i början av 1900-talet den 6:e rikaste staden i världen, och det syns! Men inga Indianer. Argentina är nästan rent från indianer, och har ingen svart befolkning heller, för den delen. Man var effektiv med utrotandet när det begav sig och i den mån man behövde slavar så använde man de indianer som då fanns kvar. Här finns fortfarande en tydlig rasism som skymtar fram.
Vy från vår balkong på hotell Intersur Recoleta.
Två kvarter bakom vårt hotell som ligger i stadsdelen Recoleta finner man den berömda och i vissa stycken bisarra kyrkogården, Cementerio de la Recoleta. Helt enkelt kyrkogården i Recoleta. Genuint eller hur?
Men den är speciell och enormt dyr om man önskar att få sista vilan här. Första förutsättningen är att någon av kryptorna är till salu, för några nya får inte byggas.
Kyrkogården är en kombination av en liten stad och ett konstgalleri. Gata upp och gata ned med kryptor som dekorerats med de mest fantastiska och ytterligt påkostade skulpturerna i alla tänkbara material.
Förutom de saliga så bebos kyrkogården av massor med katter. De flesta kryptor hålls i god ordning av privatanställda vaktmästare, men några kryptor verkar mer eller mindre glömda och är i ett bedrövligt skick.
Den i utlandet mest kända saliga invånaren är väl Evita Perón. (Don´t cry for me Argentina)
På tal om Evita, så var det från det rosa presidentpalatset ( i bakgrunden på nedan bild) som hon höll sina berömda tal.
Och det var på torget/parken framför som de “Galna Mödrarna” framförde sina tysta protester. Mödrarna som bara ville få fram sanningen om vad som hänt deras barn under militärdiktaturtiden. Sjaletterna som är målade på marken visar var de gick och protesterade dagligen under mer än 25 år. 2006 bildade de ett eget parti som fortfarande är verksamt.
Byggnaden ovan ligger precis bakom presidentpalatset och är det ökända Marinhögkvarteret som i dagligt tal kallas Pentagon av Argentinarna. Det var hit som bland annat den 17 åriga Svenskan Dagmar Hagelin fördes av militären och sedan spårlöst försvann.
La Boca.
Det gamla mytomspunna hamnkvarteret La Boca är utan reservationer värt ett besök.
Här finns fortfarande de gamla hamnkrogarna kvar och ett och annat förlustelsehus. Numera är det mer ett turistmål än en fungerande hamn. De gamla husen som från början målades i färger som blivit över från det att man målade båtarna, tronar i regnbågens alla färger.
Alla turister drar naturligtvis till sig en och annan kuf också. Gubben på fotot som förmodligen skulle likna en mix mellan jultomten och stålmannen var dock rätt harmlös och livnärde sig uppenbarligen på att föröka sälja diverse krimskrams.
Fotbollslaget Boca.
Fotboll är viktigt i Argentina, och då menar jag så viktigt att man faktiskt kan dö för sitt lag. Det berömda fotbollslaget Boca där bland annat Maradonaspelade har en riktigt grundlig svensk anknytning.
Året var 1905 och ett gäng tonårspojkar som bodde i Boca hade bestämt sig för att bilda ett fotbollslag. Man var överens om det mesta förutom vilka färger man skulle spela i. Efter mycket dividerande kom man överens om att slumpen skulle få avgöra. Pojkarna gick över stålbron ovan och enades om att färgerna på fanan som fanns på nästkommande båt som körde under bron, skulle få avgöra vilka färger man skulle ha. Och det blev ett Svenskt fartyg.
Så än idag är det gult och blått som gäller. Ovan Boca´s hemmaplan där allt går i de “Svenska färgerna”.
Tigre.
Tigreorådet är ett deltaområde som ligger lite nordväst ut från Buenos Aires.Området vars namn kommer av att man från början jagade jaguarer i området. Man trodde att jaguaren var en form av tiger. Sedan början av 1800-talet är området en bosättning som är uppbyggd på deltats öar. Alla transporter sker på det naturliga och delvis grävda kanalsystemet. Idag är området främst ett rekreationsområde med sommarvillor och hotell. Men ännu finns en stor del bofasta.
Supermarcado (snabbköp) på vattnet.
Affärer, sjukstuga, taxi etc är fortfarande i flytande form. Alltså i form av båtar.
För storstadsbor och andra landkrabbor är detta säker imponerande, men för oss som är vana vid skärgården var det mest en behagligt fläktande båttur i den tunga hettan.
Arbetsmiljötänkandet är väl inte alltid på topp här. Propellerreparation under en delvis hängande båt. (Kanske något att ta efter Hasse!? – snabbare än att dra upp)
Tango och Milongas.
Tangokulturen är djupt rotat och har också fått en kraftfull renässans i Argentina. Man möter tangon överallt, men då oftast som rena uppträdanden.
Caféer och barer har ofta uppträdande och självklart finns det flera turistiska riktiga Tangoshower att gå på. Vi ville dock se den “riktiga” tangon, dvs den tangon som den vanlige Buenos Aires bon dansar. Det gör man på Milongas. Milongas kan väl närmast beskrivas som en tangonattklubb där mycket strikta regler gäller.
Män sitter för sig, och damer för sig. Detta även om man är ett par. Endast herrarna bjuder upp, och det sker via blickar och nästan osynliga tecken från bordet där man sitter. Det är bara de damerna som dansar riktigt bra som blir uppbjudna. Det vi kallar för panelhönor kallas här för strykesskor. Dvs, de som slätar ut duken på bordet hela kvällen. Man dansar tre tangon åt gången etc etc.
Vi besökte två Milongas under kvällen. Den första vid namn Cachirulo, var mer än fullsatt sannolikt beroende på att den var utrustad med AC. Den andra, La Ideal, var inrymd i en bedårande lokal som var helt i slitet originalutförande sedan öppningen i slutet av 1800-talet. Många storheter hade besökt detta etablissemang under årens lopp. Allt från forne presidenten Perón med fru Evita till Madonna. Lokalen saknade dock AC och därav vad det väldig få Melongeser som vågade sig hit denna kväll som fortfarande höll kvar dagens värmebölja på +40 C.
Hur mycket historien om den Argentinska tangon påverkar dagens Milongeser kan man bara spekulera i. Men dansen uppfanns och dansades först av män. Dvs endast män i par som väntade på att “få träffa” de vid den tiden mycket få glädjeflickorna som fanns här. Eldig och sensuell dans, jo jag tackar jag…….Men de var en häftig upplevelse att se dessa Melongeser i action.
Över Rio dela Plata till Uruguay.
Rio dela Plata, världen bredaste flod som delvis bildar gräns mellan Argentina och Uruguay är så bred att man inte kan se över till andra sidan.
Stranden av Rio dela Plata strax norr om Buenos Aires. Stadens siluett i bakgrunden.
Det tar drygt en timme att korsa floden med snabbfärja mellan Buenos Aires och Colonia Del Sacramento i Uruguay.
Även om man kan tro det är en havsvik man korsar så är Rio dela Plata en flod med sötvatten.
Snabbfärjan var rätt bekväm trots den höga farten, men kanske lite sliten invändigt.
Vid ankomsten till Colonia väntade en guide på oss samt vår limo.
Visst låter det stiligt? Men det både låter bättre och ser bättre ut än det var. Om vi börjar med limon som var det en riktig skothög med bl.a. stora rosthål i taket. AC hade dragit sin sista suck för många år sedan, men den förde oss runt.
Guiden var en förtjusande dam som gjorde sitt bästa för att visa vad som fanns här. Med det blev lite komiskt!
Här byggde XX en mycket fin Pir men den har blivit förstörd så många gånger så till slut ville ingen reparera den. Men den var fantastisk.
Här byggde XX en tjurfäktningsarena 1910 även om tjurfäktning var förbjudet. Två år senare såg den sittande presidenten till att lagen efterföljdes och stängde arenan. Sedan har den från och till använts till andra uppträdanden. Men nu är den i så dåligt skick så att ingen får ens besöka den. Men Sheraton har byggt ett nytt hotell härborta.
Nej jag raljerar faktiskt inte, man tyckte synd om henne.
Colonia grundas av Portugiser 1680 och den gamla delen av stan är mycket intakt mestadels beroende på att Uruguay är fattigt. Man har inte haft pengar att riva de gamla byggnaderna och ersätta dem med fula betongskrapor. Gamla staden är klassat som världsarv av FN.
Det är riktigt trevligt att spatsera på de smala gatorna och då och då stanna till för att stilla törsten.
Allt är billigare i Uruguay vilket medför att många Argentinare firar sin ledighet här.
Colonia och Uruguay var en kort men trevlig bekantskap. Hade det inte varit så förgjordat varmt när vi var där hade det varit ännu trevligare.
Det var så varmt så att till och med hundarna blev religiösa och besökte kyrkan.
Dagen efter Uruguay besöket gav vi oss ut på pampas slätter, men det får bli en egen historia.
Just nu sitter vi i världen sydligaste stad Ushuaia och förbereder för en tredagars kryssning här i Eldslandet. Vi ska också ned och runda Cap Horn. Allt detta ska bli häftigt, med vi är lite spända på själva kryssningen. Vi har tyvärr träffat på för många kryssningsdeltagare under resan som inte direkt imponerat. Damer i blått hår etc…
Men det blir säkert en höjdare!
Ciao för nu!
Ingrid & Michael
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar