Då var det snart dax att att tacka Indien för ett par spännande och mycket innehållsrika veckor. Efter vår “heliga” vistelse gick turen till Jaipur där vi fann ett av James tillfälliga vistelser.
Ja, alltså ett av James Bonds tillhåll i filmen Octopussy, om jag inte minns fel. I verkligheten var vattenpalatset endast ett litet festrum som användes av Maharadjan vid något tillfälle om året när det var som varmast. Idag är det privatägt av en bokstavligt stenrik handlare i sten. Ja det vill säga ädelstenar. Det berättas att han missade en liten detalj vid köpet, nämligen att all mark rumt sjön som palatset ligger i är privat. Ägarna till marken är tydligen lite gramse på palatsägaren så de upplåter inget ställe för honom att ha en båt så han kan ta sig till sitt palats. Ibland kan de bli lite fel.
Jaipur, som är huvudstad för Rajastahn, har hur mycket som helst att visa upp inklusive en Mega Basar som sträcker sig kilometervis genom den gamla staden. Alla basarstånd inkl bostadsutrymmen skänktes till köpmännen av den styrande Maharadjan under 1700-talet. Tiden har bokstavligen stått stilla. Den kungliga familjen, Maharadjans, styr fortfarande staden ekonomiskt. Köpmännen som finns där idag är ättlingar till de som en gång blev tilldelade basarstånden, och därmed fortfarande mycket väl inställda till Hans Höghet mer än 200 år senare. Nedan fasaden av “Vindarnas palats” och de i detta land tillhörande ormtjusarna.
Nedan ett jättesolur, sannolikt ett av de största i världen.Soluret som visar sekunder är en liten del av ett utomhusobservatorium som visade allt om himlakropparnas rörelser, med en precision som är svår att förstå. Allt uppfört i första delen av 1700-talet. Vad är nytt under solen?? En av huvudtransporterna i Jaipur skötes av mina favoritdjur, elefanterna. Jag kan aldrig sluta fascineras av dessa jättar.
Fortet i Agra är ett riktigt odjur i bemärkelsen storlek och styrka. Fortet som är mycket gammalt användes av Engelsmännen som försvar fram till 1947 och spelade en stor roll i deras maktutövande i Indien. Skönheten är onekligen Taj Mahal. Vi trodde att det var en riktig tursifälla med bestämde oss ändå för att åka hit – det ångar vi inte! Det är vackrare i verkligheten än på bild. Lite vanvördigt för man väl säga att det är den vackraste grav vi sett.
Vi blev rätt bra vän med vår guide i Agra, Mr Parashar. En speciell herre som tillhörde det översta kastet, Brahim (prästerna). Man förstår inte hur viktigt kastsystemet är innan man varit i Indien. Hursomhelst blev vi hembjudna till Mr Parashar och hans fru på te och trevlig samvaro. Mycket trevliga människor! Sedan var det dax att återvända till Dehli där vi blev galant mottagna av en stor säckpipeorkester som spelade upp när vi gled upp till hotellentrén i vår limousin (Suzuki midsize diesel). Visserligen visade det sig senare att de stod där och skulle spela för gästerna till den Ryska ambassadören som hade någon mottagning där. Men vadå, sämre mottagande har man fått!
Så nu är det snart dax för avresa mot Kuala Lumpur. Vi ska bara äta en lunch som hotellet ska bjuda på efter det att vi haft ett litet utvecklingssamtal om service.
Så hej då Indien – vi ses sannolikt igen!
Ja, alltså ett av James Bonds tillhåll i filmen Octopussy, om jag inte minns fel. I verkligheten var vattenpalatset endast ett litet festrum som användes av Maharadjan vid något tillfälle om året när det var som varmast. Idag är det privatägt av en bokstavligt stenrik handlare i sten. Ja det vill säga ädelstenar. Det berättas att han missade en liten detalj vid köpet, nämligen att all mark rumt sjön som palatset ligger i är privat. Ägarna till marken är tydligen lite gramse på palatsägaren så de upplåter inget ställe för honom att ha en båt så han kan ta sig till sitt palats. Ibland kan de bli lite fel.
Jaipur, som är huvudstad för Rajastahn, har hur mycket som helst att visa upp inklusive en Mega Basar som sträcker sig kilometervis genom den gamla staden. Alla basarstånd inkl bostadsutrymmen skänktes till köpmännen av den styrande Maharadjan under 1700-talet. Tiden har bokstavligen stått stilla. Den kungliga familjen, Maharadjans, styr fortfarande staden ekonomiskt. Köpmännen som finns där idag är ättlingar till de som en gång blev tilldelade basarstånden, och därmed fortfarande mycket väl inställda till Hans Höghet mer än 200 år senare. Nedan fasaden av “Vindarnas palats” och de i detta land tillhörande ormtjusarna.
Nedan ett jättesolur, sannolikt ett av de största i världen.Soluret som visar sekunder är en liten del av ett utomhusobservatorium som visade allt om himlakropparnas rörelser, med en precision som är svår att förstå. Allt uppfört i första delen av 1700-talet. Vad är nytt under solen?? En av huvudtransporterna i Jaipur skötes av mina favoritdjur, elefanterna. Jag kan aldrig sluta fascineras av dessa jättar.
SKÖNHETEN OCH ODJURET I STEN!?
Sedan var det då tid att köra vidare mot Agra och Taj Mahal där vårt hotell var ett av de finaste vi varit på. Det känns alltid lite malplacerat att komma in i ett slottsliknande sammanhang där man blir mottagen av en honnörshälsande uniformsklädd dörrvakt, iklädd solkiga reskläder fulla av vägdamm. Man passar liksom inte in i sammanhanget. Smoking och långklänning hade passat bättre. Julgranen i foajén var väl också den första julpåminnelsen vi fått härnere.
Fortet i Agra är ett riktigt odjur i bemärkelsen storlek och styrka. Fortet som är mycket gammalt användes av Engelsmännen som försvar fram till 1947 och spelade en stor roll i deras maktutövande i Indien. Skönheten är onekligen Taj Mahal. Vi trodde att det var en riktig tursifälla med bestämde oss ändå för att åka hit – det ångar vi inte! Det är vackrare i verkligheten än på bild. Lite vanvördigt för man väl säga att det är den vackraste grav vi sett.
 |
| We were there! |
Vi blev rätt bra vän med vår guide i Agra, Mr Parashar. En speciell herre som tillhörde det översta kastet, Brahim (prästerna). Man förstår inte hur viktigt kastsystemet är innan man varit i Indien. Hursomhelst blev vi hembjudna till Mr Parashar och hans fru på te och trevlig samvaro. Mycket trevliga människor! Sedan var det dax att återvända till Dehli där vi blev galant mottagna av en stor säckpipeorkester som spelade upp när vi gled upp till hotellentrén i vår limousin (Suzuki midsize diesel). Visserligen visade det sig senare att de stod där och skulle spela för gästerna till den Ryska ambassadören som hade någon mottagning där. Men vadå, sämre mottagande har man fått!
Så nu är det snart dax för avresa mot Kuala Lumpur. Vi ska bara äta en lunch som hotellet ska bjuda på efter det att vi haft ett litet utvecklingssamtal om service.
Så hej då Indien – vi ses sannolikt igen!
Ja det var det, det :-)
SvaraRaderaVill bara önska er båda en riktigt GOD JUL och Gott Nytt ÅR redan nu. Helgerna är ju inte så långa i år och vet ej när jag läser nästa gång, så ha det riktigt bra. Riktigt roligt att läsa om era äventyr!
Irene o Hasse