Då var det vajande palmer, fallande kokosnötter, härliga sandstränder och värme igen. Riktigt skönt! Men som Karlskronit måste man ju också gnälla lite. Det går ju inte att bada som vanligt! Stingersäsongen är i full blom. Blom och blom, men hela kusten är i alla fall full av dessa mycket otrevliga maneter. Man vågar knappt doppa tårna i havet. Salties;arna, saltvattenskrokodilerna lär vara i högform. Vi har dock bara sett dom som väskor och skor ännu så länge. Inga s.a.s. live, men det kommer eftersom de är vanligare och vanligare ju längre norr ut som vi kommer. Jag hoppas dock slippa känna deras andedräkt som jag ofrivilligt fick göra förra gången vi var här, men det är en annan historia. Ingen upplevelse jag vill ha en gång till dock! Hajarna verkar också vara på riktigt dåligt humör. Två personer har fått sätta livet till under de sista veckorna. Men som tidigare sagts, man behöver inte ta onödiga risker.
Men om vi backar lite till Caloundra och lägenheten vi hyrde där, så lyckades vi även denna gång pricka in en cyklon. Samma sak hände förra gången vi var där för 9 år sedan. Denna gången upplevde vi nog ändå det värsta tropiska regnet som vi någonsin upplevt. Jag vet inte ens om man kan kalla det regn, det var bokstavligen som om man öppnat en jättekran, och vinden gjorde att vattnet från jättekranen kom vågrätt.
Nu har dessa oväder gått vidare och drabbat Fiji igen. Så svårt att all flygtrafik fått ställas in, broar rasat och vägarna blivit omöjliga att använda. Turister sitter fast på hotellen och på den lilla flygplatsen i Nadi. Det går varken att att komma ut ur landet eller till hotellen. Men värst är det naturligtvis för Fijianerna som uppenbarligen trodde att oväderstiden var över för denna gången, efter flera månader med regn. Men nu är det värre än någonsin. Så snacka om att vi hade tur med vädret när vi var där.
Warwik – Showen som kom av sig och en BajaMaja med ATM!
Efter Caloundra styrde vi söderut igen till Warwick. Anledningen var att vi hört om Warwick show som skulle innehålla både rodeo, fårhundstävlingar mm. Showen skulle vara fredag till söndag med massor av programpunkter. Så med stor entusiasm löste vi inträde för alla showdagarna. Fredags kvällen var riktigt trevlig med ett enormt utbud och som tur var en bra och strategiskt placerad bar. Hästhoppningstävlingar av olika slag, säckpipe orkester, uppvisning av BMX cykling, motorcrosstävling, brandkårsuppvisning, barn som i rodeoform försökte rida på får (faktiskt rätt kul), fyrverkeri, monster truck mm.mm. Dvs en massa och lite till som vi kört över 25 mil för att inte se, inkl en bajamaja som innehöll en ATM. Det vi kom för, lyste definitivt med sin frånvaro.
Så var det lördag och nya tag. Glada i hågen tog vi oss till “Show ground” för att konstatera att rodeon var inställd och fårhundstävlingen hade startat kl. 07.00 på morgonen och var redan avklarad. Kvar var fårskinnen som skulle bedömas och premieras, den lokala dansskolans uppvisning och en vedhuggningstävling!
Stand by your man.
Rathdowney visade sig vara en AU håla riktigt ute på landet. En skola, en liten pub i kombination med bensinstation, två små kyrkor och en utebowlingklubb. Hela Rathdowney med omnejd var där, ca 300 personer, och mamma/Ingrid och jag. Alla kände alla utom oss. Det var bara vi och några av proffsen som tävlade som inte tillhörde. Man fick nästan nypa sig i armen för att känna efter att detta var verkligt och inte på film.
Alla var klädda som om det vore en västernfilm. I högtalarna innan rodeon startades spelades uteslutande country & western musik. När låten “Stand by your man” spelades så fick jag sinnebilden av att här var kvinnor kvinnor och en man en cowboy. Men jag lovar att den sinnebilden inte blev långvarig när jag försiktigt försökte beskriva min känsla för mamma/Ingrid :-). Men det var otroligt trevligt! Trevliga människor. OBS! Klädseln var inte maskerad som man kanske kan tro, folk är klädda på detta viset i farmers country.
På tal om Svante - Kamera nr 3 gick sönder och Svante var inte med.
Svante, (ovan nämnda svärson) det kan inte vara ditt fel att kameran gick sönder vid Victoriafallen förra året vid denna tiden. För nu gick kamera nr 3 av samma märke och modell sönder. Du var inte här bevisligen, och vi var inte vid något vattenfall. Ärligt talat finns det bara en förklaring enligt min logik. Ingrid var här och höll i kameran. Om jag minns rätt så var det faktiskt så i Zambia också, dvs Ingrid hade kameran innan du tog i den. Så det var bara att se glad ut och gå och köpa en ny kamera. NEJ, NEJ, NEJ – det blev inte en likadan igen. Men faktum är att det finns inget som motsvarar Canon G12 avseende storlek och duglighet. Så det fick bli en Canon EOS 60D i proffsutförande.
Svante läs noga här nu! 18 Meg, 5,3 bilder/sekund, vädertätt chassie, zoom objektiv, porträtt objektiv, normal objektiv och en massa annat fantastiskt. Jag tror knappt man behöver ta kort själv med den! Hur många Meg var det nu det var i den sista kameran du köpte?
Genom Queenslands Farmers country till kusten.
Sedan var det tid att dra norrut igen. Det är lååånga avstånd i Australien, men vägarna i inlandet är både vackra och landskapsskiftande att åka på. Det är förvisso upp till 30-40 mil mellan bebyggda trakter, men det finns alltid något att se och uppleva. A1, kustvägen är däremot tråkig att köra, men orterna ligger tätare.
Minjungbal Aboriginal Cultural Centre i Mackay.
Minjungbal är en av flera Arbogin stammar i Queensland. Stammen hade byggt upp ett kulturcentrum där man visade och berättade om delar av sin kultur. Centret var ganska spartanskt men besöket var mycket intressant och lärorikt. Kanske inte så exotiskt som man förställt sig, men det gav många AHA upplevelser.
Jag kan inte låta bli att berätta om tyskarna som var med här samtidigt som oss. Återigen så ska man inte generalisera, men förlåt Helmut och alla tyska vänner jag har (kanske hade), men ibland är ni mer än tillåtet inskränkta. Storyn är den att den tyske pojkvännen med flickvän och hennes föräldrar är på kulturcentret samtidigt som oss. Föräldrarna och flickvännen talar inte engelska så pojkvännen översätter hela tiden. Samtidigt försöker han imponera på flickvännens föräldrar genom att ställa “smarta frågor” till vår Aboriginvärd. Värden försöker då beskriva hur Minjungbalstammen idag försöker få tillbaka “sitt” land genom att gemensamt köpa upp farmer som blir till salu. Han berättar vidare att de inte tjänar några pengar på farmerna utan reinvesterar allt överskott.
Jaha, säger den tyska pojkvännen, och man ser riktigt på hans min att nu har han klurat ut en supergenial fråga som kommer att imponera på flickvännens föräldrar. Fråga; Ni tjänar allstå pengar, men ni gör av med dem direkt. Är det ett kulturellt drag? Jag menar i Europa har vi Zigenare och de kan inte heller behålla några pengar. Får de pengar så gör de av med dem direkt!
Vid såna här tillfällen vill man inte ens framstå som europé! Det blir så pinsamt att man bara vill vara någon annanstans!
Airlie Beach.
Nu är vi i Airlie Beach, vilket är + 200mil sedan förra inlägget. Så nu börjar vi närma oss halvtid milmässigt på resan i Australien & Tasmanien, så nu är det bara ca 600mil till att åka. Arlie Beach kan man nog påstå vara den södra inkörsporten till Stora Barriärrevet. Här utgår också många båt- & segelturer ut till de olika och mycket populära Whitsunday öarna.
Airlie Beach är ett traditionellt Backpacker centrum, men har glidit mot att bli ett Jet-set paradis utan att vara där fullt ut ännu. Men orten är på god väg. Här ett av flera exempel som visar åt vilket håll det går. Lyxiga lägenheter i ett helt nybyggt område där det också ingår en egen båtplats till den “lilla” båten.
Mamma/Ingrid tar ett snabbt dopp. Alla litar inte på nätet fullt ut!
Lite osanning var det när jag påstod att man inte kunde doppa tårna i havet. På många ställen, också i Airlie Beach, har man Stingers- & hajnät, som stänger ute farligheterna. Men “Airlie”, som vi som tillhör innefolket säger :-), har också The Lagoon. The Lagoon är en konstgjord stor poolaktig lagun med sandstränder och salt havsvatten. Som vanligt med Life Gouards, BBQ och duschar. Som vilken badstrand som helst och naturligtvis GRATIS!
Båtlivet är som allt annat uteliv stort här. Och här har man ordentliga båtramper överallt. Hur som helst! Hasse, här fjantar man inte som jag med att hålla hjulaxlarna på trailern ovan vattnet. Här sänker man trailern och använder båtens motorer för att köra av och på. Jag frågade en båtägare om de inte fick bekymmer med hjullagren. Han tittade konstigt på mig och sa; Kanske efter 10 års användande. Vad jag kunde se så har de samma axelkonstruktioner som vi normalt har. Jag begriper inte hur de får det att fungera!
Ta bort dom Michael, nu är det två som kommer!
En annan gaphals som har gjort mer än en människa tokig är Kokkaburran. Den har ett läte som ibland låter som om ett spädbarn som skriker. Den kan hålla på i timmar.
Avslutningsvis får det bli lite andra fåglar som dykt upp de sista dagarna! Tillägnat er då som gillar fåglar!
Okej, ni är väl störst då!
Vad trodde han?
KRAM till er alla!
Michael & Ingrid
Hej på er!
SvaraRaderaNu ar vi tillbaka från vår lilla snöskoter utflykt/isfiske tur. Vi är väldigt imponerade äv dina bilder, har ni blivit fågelskådare på riktigt? Synd att det skulle bli oväder igen men det ser ju ut som ni har fått mycket sol också.
Svante hälsar att han tycker det räcker med 14 megapixel när han har en ny mitsubishi L200 men det blir nog en ny kamera här ändå i nästa vecka.
Jason hälsar att han kan tänka sig att flytta till sverige om du sponsrar en snöskoter! jag tror vi alla är lite sålda efter denna fina dagen som jag tror att pappa också hade njutit av men mamma inte så mycket. Det är dylikt jetski fast ännu snabbare.
Puss på er från alla oss fyra! Vi ska äta dagens fångst av röding och när jag sägetr vi menar jag de andra tre (inte jag) även fast de har försökt övertala mig hela dagen lång.
vi saknar er! puss