Regntunga skyar och jakten på de försvunna varningsskyltade djuren.

Jovisst har vi haft underbart väder, men det känns som det var ett tag sedan. Visserligen är vi uppe i nordöstra hörnet av Australien nu där regnskogen är utbredd. Visserligen är vi i slutet på regnperioden. Men det kan väl vara någon måtta! Det har regnat konstant sedan vi hämtade “Bettan 6” den 9 April. Och det är inte vilket regn som helst, det är skyfall hela tiden.
Men innan det började…….. Efter att lämnat Arlie Beach följde vi kusten upp mot Cairns. Vi “fastnade” i Rolling Stone som ligger lite norr om Townsville. Rolling Stone, som är namngivet av en liten å med  runda rullande stenar, är knappt en ort men har en campingplats som var enastående vackert belägen direkt på stranden.

Här tillbringade vi tre underbara kvällar med utsikt direkt över havet.

 

  Folk tände eldar längs hela stranden varje kväll, vilket blev synnerligen effektfullt.

Jag tror att jag har nämnt Australiernas dygnsvanor tidigare. I vilket fall som helst så går man upp väldigt tidigt och lägger sig sålunda rätt tidigt. Vi har väl mer eller mindre kommit in i den rytmen, hur konstigt det än låter för er som känner oss väl. En morgon här i Rolling Stone vaknade jag då extra tidigt (enligt min dygnsklocka), och kände att det var dags att gå upp och se soluppgången över havet med en god kopp kaffe som sällskap. Ja, ja, mamma/Ingrid sov som bäst. Tanke till handling – snabbt på med kaffevatten och ut för att möta den nya dagen hur hurtigt som helst. Döm om min förvåning när jag konstaterade att jag var ensam ute! Jag gned mig i ögonen och tittade extra noga. Men nej, inte en människa i sikte på hela campingen konstaterade jag nästan lite stolt. Äntligen hade jag bräckt de så förgjorda morgonpigga Australiensarna som från tid till annan brukar svara med “Good evening mate” när jag säger “Good morning”!! Så jag satte mig utanför “Bettan 5” och lät mig väl smaka av dagens första kopp kaffe som nu smakade njutfullt extra gott! Men det var för tyst, det var något som inte stämde!  Eftersom det blivit ebb under natten såg jag inte strandkanten från husbilen, så jag reste mig för att gå de 25 meterna ned till stranden för att se mig om. Efter 10 steg fick allt sin enkla förklaring! Först uppe!? Jo i mina drömmar, hela strandlinjen var totalt fullsmockad av dessa förbaskat morgonpigga fiskande Aussierna. Fan vet om de ens går och lägger sig!

Från vår “bas” i Rolling Stone blev det lite utflykter bl.a. till Townsville som visade sig vara en rätt trevlig stad. Lite stora spindlar bara!

  

Mamma/Ingrid poserar lätt motvilligt framför jättespindeln. Vad hon säger? “Är du inte klar snart med att testa den där f-b kameran!”Jag behövde ju någon framför för att få perspektiv på hur stor spindeln var, eller hur!? 

Se här! Hur stor är denna?

Svar: ca 3 cm.

Den stora spindeln var förövrigt en del av ett museum som tydligen bland annat visade urtidsdjur som funnits på den Australienska kontinenten en gång i tiden. Intill museet låg ett av Australiens många rätt mäktiga Akvarier. En rätt vanlig och populär attraktion här är “Simma med hajar”.

Men det gjorde inte vi! Det räckte med att se dem s.a.s.inifrån en glastunnel. Denna hammarhaj är över 3,5 meter.

Townsville är en smal stad som sträcker sig mellan outbackens röda berg och havet. Längs strandlinjen går “The Strand”, Townsvilles kända strandpromenad som förutom sin långa naturliga badstrand också har ett stort helt öppet och gratis vattenland, parker, picknick områden med BBQ (naturligtvis), massor med restauranger m.m.

Fotot är taget från The Strand (strandvägen).

Givetvis måste man äta en “Beach Burger” med tillhörande strandflagga när man är på The Strand!

På vägen från Townsville upp till Rolling Stone passerar man orten Bluewater. Gissa vad den orten blivit döpt efter?

Vattnet är som synes isblått på avstånd men är helt klart på nära håll. Sagolikt vackert!

Påsken närmade sig och den hade vi planerat att fira i Cairns med att byta “Bettan 5” mot “Bettan 6”. Så efter ett kort mellanspel på Mission Beach som ligger halvvägs mellan Townsville och Cairns checkade vi in på Crystall Cascades Campingplats som ligger strax utanför Cairns.Här fanns ett rätt mystiskt träd som är värt att nämna; Chinese cannonball tree. Trädet finns inte naturligt i Australien utan har tagits hit av kinesiska immigranter. Frukterna, eller var det nu är, är faktiskt stora som gamla kanonkulor.

Tanken var att vi nu verkligen skulle köra outdoor stuket àla the Aussie way. Dvs. riktigt “compact outback living”. Ta oss fram med en fyrhjulsdriven mer eller mindre pansarvagn, tältliknande boende och matlagning i det fria. Nu skulle vi bara öva i två nätter på campingplatsen innan vi gav oss ut i outbacken. Och det började bra……….

För att göra bytet så smidigt som möjligt hyrde vi en campingstuga. Med ett stort mått av vemod plockade vi ur allt ur “Bettan 5”. Både mamma/Ingrid och jag hade blivit fästa vid “Bettan 5” som bidragit till många fina upplevelser under nästan 2 månader. Så det blev nästan med lite tårar i ögonen vi skred till verket. Men gissa om vi blev mer eller mindre chockade när vi började inse hur mycket packning vi verkligen hade.

Tre sängar och ett hela vardagsrummet i stugan var helt fullt av prylar – hur har det kunnat bli så mycket?

 

Nu skulle allt in här! Ser det stort ut? Jag lovar det är det inte! Men man har väl varit Scout. Så det var bara att börja. Efter att mörkret fallit så att vi till slut inte såg att packa in utan att använda ficklampa, hade vi väl fått in hälften. Men som tur var hade vi hyrt stugan ytterligare en natt, MEN sen skulle campinglivet med stort “C” börja.

I stort hela nästa dag och lite till gick åt att packa in resten och att slänga en tredjedel av prylarna. Men visst ser mamma/Ingrid glad och nöjd ut efter väl förrättat arbete. OK, all uteutrustning inklusive utemöblerna är inte inpackade, men det ska väl ordna sig….

 

Visst ser det proffsigt ut! Solskyddet är hemmagjort av en pressning, två tältpinnar, lite straps och en tvättlina. Så äntligen väl inrättade i stridsvagnen “Bettan 6” skulle vi äta en mysig supé under det så väl hemmagjorda skyddet. Ser ni molnet som trycker sig över bergskammen i bakgrunden? JUST DET! Det är starten på ett regnväder som inte slutat ännu 5 dagar senare! Så supén fick avnjutas inne i vårt nya hem till musiken av regnet. Egentligen kändes och hördes det mer som om vi satt inne i en stor bastrumma som någon slog intensivt på. Men det skulle säkert bli bättre….. Efter två timmars dvala där man till och från vaknat för att regnet tryckt sig genom tältduken och gett en liten ansiktsdusch så kom en orkanvind och blåste loss mitt fina skydd. Hade inte skyddet smattrat som en jättekastanjett i blåsten hade jag struntat i det. Men nu var det bara att ge sig ut i duschen och börja riva.

Ser ni cementplattan där möblerna står? Den är ca 1 dm hög. Var tror ni vattennivån på marken var när jag hoppade ur bilen i mörkret. Jodå, vattnet stod över cementplattorna eller över mina anklar om ni så vill. Så när jag vadat runt i stormen och halat in presenningen och alla linor var humöret inte helt på topp. Det blev väl inte heller positivare av att hela min säng blivit dyngsur när jag öppnat bakdörrarna på “Bettan 6” för att komma ut och in. Hon må vara en stridsvagn med en stor V8 turbodiesel, dubbla bränsletankar som rymmer 180 liter bränsle och som sannolikt kan ta sig fram överallt. Men något vattentätt Hilton är hon inte!

Så natt nummer 2 hamnade vi här! Det gäller ju att vara flexibel, eller hur? Syns kanske bättre på nedan foto.

Vi hade väl tänkt att snorkla och eventuellt dyka lite på stora barriärrevet även denna gång. Men som vädret är och kommer att vara någon vecka framåt så får vi hoppa över det. Så vi har nu kört en sväng upp till Atherton Tableland (platå) via Kurunda och Yungaburra. Dvs upp genom regnskogen väster om Cairns och sedan söderut över platån och vidare till Mission Beach, där vi är i skrivande stund.

Kurunda är en liten stad som är helt insprängd i regnskogen och har varit boplats för Djabugay folket i 10.000 år. Kuranda var känt som ett riktigt hippie tillhåll på 60- och 70-talet. Nu är det bara turism som gäller. Men trots det är det en speciell plats som är värd att besöka.

Regnskogens invånare kommer nära var man än är i Kuranda.

I närheten av Yungaburra fanns detta mäktiga Curtain Fig Tree (Gardin Fikonträd).

Så var det “Jakten på de försvunna varningsskyltade djuren”.

Ovan foto är väl lite missvisande i förhållande till rubriken. Så det är väl lika bra att jag förtydligar och klargör att det inte är Indiana Jones som sitter framför The Nut World. Men man kan väl säga att jakten började här i detta paradis för nötälskare, ja inte på nötter för det fanns det tonvis av. Men efter de djur som alla varningsskyltar längs vägarna varnat för.
Denna trädkänguru har vi sett på flera varningsskyltar och andra informationstavlor. Ja vi har till och med sett speciella broar över vägarna som satts upp för att de säkert ska ta sig över. Men var är djuren?
Dessa varningsskyltar för krokodiler  ser man överallt här uppe. Alla talar om de farliga krokodilerna. “Be Croc Wise” är ett begrepp här. Men inte en skymt ännu. Jag menar allstå på avstånd!
Dessa märkliga varelser ägnade vi en bra stund åt för att se. Stirrande ner i ett vattendrag i skymningen tills vi inte såg mer för mörkret. Det enda vi såg var fladdermöss och en överlycklig och exalterad österrikare som lyckats fånga en Platypus med kameran en stund tidigare.

Ett märkligt äggläggande däggdjur med anknäbb, bäversvans och fötter som på en utter. (lånad bild) 

 

Cassowarys då!?. Mission Beach, där vi är nu, har en av de största populationerna i världen av denna märkliga fågel som kan spåras ned till dinosauriernas tid. Så vi har kört fram och tillbaka i par par timmar för att få en skymt av denna icke flygkunniga fågel. Vi har sett dem tidigare i fångenskap. De har inte mycket till hjärna och det syns. De är faktiskt den farligaste fågeln som finns, den har både skadat och dödat människor. Därför åker man helst för att få syn på dem. Men som sagt inte så mycket som en fjäder.

Så det fick bli bananköp istället :-). Hela området här vimlar av stora bananplantager. Så det är bara att köra in och ta vad man vill ha och lägga pengarna i en burk.

På vägen tillbaka till vårt läger, kanske inte läger precis, men till resorten där vi nu bor så hittade vi en liten skogsväg som gick rakt in i regnskogen. Kör man en stridsvagn så gör man, så in i spenaten. Och hör och häpna (kanske läs och häpna), där stod två Cassowarys rakt framför oss.

Överraskade och snopna som vi blev så hann ju båda springa iväg innan vi fumlat fram kameran. Den svarta pricken i mitten är rumpan på en av dem. Men äntligen hade vi fått sett ett av djuren på skyltarna i verkligheten!

Så här ser dom ut (lånad bild).

Och såhär bär dom sig åt;

“Lägret” vi bor i nu heter Eco Village. Ett mycket trevligt och annorlunda ställe.  http://www.ecovillage.com.au/
I morgon börjar vi vår resa västerut. Planen är närmast att vi ska sydväst ut i outbacken för att titta på fotavtryck från de riktiga dinosaurierna nere i Winton. Så fort vi fått i oss lite TAKA (Australisk slang för mat) så bär det iväg. Vi har bara 85 mil framför oss i första steget.
Slutligen ett foto tillägnad lillebror Sappo (Farmors hund). Vad säger du om servicen de har här Sappo? Här behöver inte matte åka med dig till ett hundspa, här kommer det till dina kompisar! Vad sägs om Hydro bad (vad det nu är för något), föning m.m, och givetvis har anläggningen aircondition.
 
Nu kommer det att bli lite svårare med telefonförbindelserna till och från. Men vi hör av oss när vi har möjlighet.
Kram på er!
Michael & Ingrid