Radford & Christiansburg, Virginia USA 28-30 maj.
Inte riktigt färdiga med Blue Ridge Parkway ändå!
En av de tråkiga delarna av USA är att man möter skylten "No Trespassing" i stort sätt överallt. Därför är nationalparkerna så viktiga för amerikanarna. Om det inte varit för dessa hade de flesta haft väldigt svårt att få komma ut i naturen. Lite tråkigt!
Som på så många andra ställen på landsbygden finner man många övergivna gårdar. Det är lätt att bli nostalgisk när man tänker på det liv och rörelse som varit på dessa nu i olika grad förfallna ställen.
Mabry Mill är det ställe längs Blue Ridge Parkway som har flest besökare. Vattenkvarnen lär vara ett av USA's mest fotograferade och avbildade ställen. Kvarnen bygdes 1905 av paret Mabry och fungerade under 30 år som kvarn och sågverk. Nu är det lite som en hembygdspark och i rätt stort behov av upprustning.
En gammal hembränningsapparat, som här oftast gömd ute i naturen.
Appalacherna och hembränt, som här kallas "Moonshine" hör historiskt ihop. Många av de immigranter som bosatte sig här kom från Irland och Skottland och hade givetvis kunskap om att tillverka egen whiskey. Även om det var förbjudet, så var och är, tillverkningen i full gång även idag. Sk mikrobrännerier är faktiskt tillåtna på många platser och invånarna är stolta över sitt "Moonshine". Namnet kommer av att man oftast destillerade i skydd av nattens mörker och hade månen som enda belysning.
Att presidentvalet närmar sig går det inte att ta fel på. Här rådde det ingen tvekam om vem invånarna i stort kommer att rösta på. Det gamla kommunismspöket återanvänds som argument i bästa MaCarthyism anda. En spännande iakttagelse vi gjorde på vår resa genom alla dessa stater var hur tydligt man kunde se åt vilket håll politiken lutade åt i respektive stat.
Patriotismen i kombination med Coca Cola, popcorn och chips är så typiskt amerikanskt. Så givetvis tar man ram en behållare som underlättar intaget. Drycken i botten och snacksen i var sitt fack, allt i en praktisk kombination......
På tal om patriotism så är det faktiskt rörande att se med vilket allvar man verkligen hyllar sina omkomna hjältar. Exempelvis 28 May är Memorial Day, dagen då man minns och hedrar alla kvinnor och män som stupat för USA.
Här i staden Buchanan hedrar man alla den lilla stadens stupade med deras porträtt och personinformation på huvudgatans lyktstolpar.
Vattenfall är vackert. Detta fall låg djupt nere i en ravin och var väl inte så imponerande men det var en skön promenad. På uppvägen var det dags för orm igen, tur att man är uppmärksam. Denna gång låg den direkt på stigen och tyvärr, eller kanske tack och lov, vet jag inte vad det var för art.
Fika paus i pitoreska Standardsville. Ett bra och trevligt cafe´, en bank och en kyrka bildade centrum. Vad mer behövs? Både den lilla staden och de närmaste omgivningarna var så välskötta att man skulle kunna tro att det var kulisser.
Från vackert till rent ut sagt urdåligt!
Efter många mils körande började vi känna oss sega och ville stanna två nätter på ett bra ställe. Efter en del letande fastnade vi för SpringHill Suites by Marriott i Herndon Reston som låg på bra avstånd till vårt nästa mål som var ett besök på Steven F. Udvar-Hazy Center. Marriot kändes som en garant för ett bra hotell............. Icke så! Första rummet vi fick så fungerade inte AC'n och det luktade skumt. Andra rummet vi fick fullständigt stank av kemikalier. Tredje rummet var inte städat, fläckar på väggarna och färg var kladdat på kontakter mm. Sannolikt hade man sprutat bekämpningsmedel i alla rum för även i detta rum luktade det stark av kemikalier. Men AC'n fungerade och vi hoppades att vi skulle kunna vädra ut rummet. Vi var bägge nu både trötta och hungriga! Det blev EN natt trots att vi bokat två nätter.Som kompensation blev vi erbjudna lite extra poäng....... fantastiskt erbjudande för oss som inte ens är medlemmar i deras sk. bonusprogram. Så Marriott - Never more!
Tack och lov hittade vi till Jackson's Restaurant i den närbelägna orten Reston. Bra mat och bra service, men svindyrt!
Efter maten gick vi en liten promenad i Reston. Helt plötsligt kom en brandbil körande och tvärstannade mitt i gatan. Ut ur brandbilen sprang en brandman fram till ett par barn och räckte över var sin röd brandhjälm till barnen. (leksak).
Det tre barnen stod som fågelholkar och tjöt av glädje när de insåg var som hänt! Rörande och roligt att se!
Trots 4520 körda miles (727 mil) så är resan inte slut ännu, men vi närmar oss vår slutdestination New York snabbt. Men flera äventyr återstår. Okej, kanske inte äventyr men sevärdheter!
Farewell, som åtminstone George Washington sa här i närheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar