The Highlands är en höjdare!

Vackert - The Highlands.

Efter en natt på värdshuset Lochailort Inn i närheten av Mallaig åkte vi då tillbaka till Fort William eller rättare sagt Fort Agustus.

Här fins ett gigantiskt sluss-system med tio slussar och tre svängbroar. Kaledonska kanalen som vattensystemet heter går bl.a genom Loch Ness. Så man kan kanske finna Nessie sjöodjuret härnere också! Men det som mötte oss var mest kraftiga regnskurar.

Vårt mål för dagen var att komma till ön Skye på en Skotska västkusten. Så efter en liten omväg och ett kort stopp vid byn Glencoe, som för dagen var insvept i moln och ösregn, fortsatte vi resan genom ett böljan skimrande grönt landskap.

Rätt som det var passerade vi en skylt i rätt hög fart som vi uppfattade som hänvisning om en historisk plats. Måste givetvis undersökas så det blev till att vända. Det låter väl inte så märkvärdigt, men det är det. I alla fall på de asfalterade stigarna i det Skotska höglandet. Platsen visade sig vara där slaget vid "Glen Shiel" mellan Jacobiterna och Engelsmännen 1719 ägde rum. Man kunde tydligt se vissa spår av slaget fortfarande i form av stenfundament och grävda skydd längs passet. Intressant, vackert och spännande (tycker jag).

Ön Skye, Skottlands Gotland.

Jovisst var här vackert och ett stort utbud av allt för alla sinnen. Men ön höll på att sjunka, precis som Gotland i högsäsong, av alla tusentals turister.

Men vyerna är imponerande och nästan lite trollska. Blå himmel och sol hade säkert gjort oss mer positiva, men man får hålla tillgodo men det som bjuds.

Dunvegan Castle ligger längst ut på Skye. Slottet är huvudsäte för klanen MacLeoud. Vi hade turen att komma när det precis stängt för dagen. Jo det var tur eftersom biljettförsäljaren sa att vi kunde ju se slottet från en utkiksplats några miles längre upp. (Det hade han inte berättat om det var öppet) Det var ju det vi ville, inte gå in i ytterligare ett slott.

Det var dock fler än vi som satt på informationen om en bra utsiktsplats för att se slottet. Som tur vad kom vi upp till en bra plats innan en husbil fick motorhaveri och blockerade den smala enfiliga vägen.

Glad trots kylan (13 grader).

Lite Islandskänsla över Skye när man lyckas få en vy utan turister.

Portree, Skottlands Visby.

Visst ser det mysigt ut? Med säckpipeblåsare, som visserligen glömt kilten hemma, men ändå!

Men skenet bedrar och fotona ljuger. Här fullständigt vimlade det av folk överallt och det var total kaos över att hitta någonstans att parkera.

När vi väl lyckades trycka in bilen så var det totalstopp vad det gäller att hitta ett matställe där det fanns plats. TOTALT fullt överallt. Något ställe kunde kanske erbjuda ett bord om ca 45minuter. Det blev till att hoppa in i bilen igen och köra till vårt hotell i Kyle. Vi hann fram innan köket stängde. Det blev ingen gourmetmat precis, men vi fick i alla fall mat.

Dagens trip; Kyle till Gairloch.

Efter att ha checkat ut från nattens Fawlty Towers (Kyle hotel i Kyle) så blev nästa mål slottet Eilean Donan castle. 

Slottet är ursprungligen från 1200-talet och har en brokig och krigisk historia som både innehåller att det det blivit till en ruin och blivit återuppbyggt.

Denna sida av Skottland verkar vara "solsidan". Byarna är pittoreska och småstäderna är välputsade och väldigt inbjudande.

Plockton, på riktigt eller kuliss?

En oförståeligt pittoresk by, ett sagolikt slott och ett totalt blankt hav mötte oss. Och tro det eller ej, inga turister. Solen sken från en lite disig himmel vilket möjligen gjorde omgivningarna ändå mer sagolikt vackra.  

Byn verkade nästa öde, så lugnt var där. Den mest upphetsade varelsen vi träffade och hälsade på var en 18 månaders border collie. Vacker hund på vackert ställe!

Även en klassisk röd Brittisk telefonkiosk tronade på en av de smala gatorna. Och, Yes den fungerade!

Duncraig Castle vakar över Plockton uppe från sin tron.

The Highlands  på Scottlands västkust är intagande vackert och oemotståndlig.

Denna resas ”Bettan”, okänt vilket nummer i ordningen, var en Huyndai med mopedmotor och kriminellt obekväma stolar. Men hon tog oss dit vi ville utan några större mankemang.

I stort sätt alla vägar var asfalterade men synnerligen smala och klarade mer eller mindre bara en bil i taget. Vägarna klättrade längs den höga  kustlinjen, upp över bergskammarna och genom trånga bergspass. Den stora fördelen med stort ”F” var att turistbussarna inte kunde köra här, så betydligt färre turister. 

När vi nådde den lilla fiskebyn Applecross gjorde sig hungern påmind. Så en liten ½ pint lunchöl från den lokala puben och en fish & chips och laxsandwich från en matvagn som stod strategiskt placerad intill puben.

Gott!

Som förväntat betade får och getter i tusental längs alla vägar häruppe vilket liksom kompletterade bilden av Skottland. Lika fridfullt som de oftast betar, lika snabbt kan de göra en rusning ut framför bilen. Det gäller att vara på sin vakt.

Höga berg är inte vår grej att bese. Är vi uppe på dem är det OK. men att se dem från foten verkar vara lite av vår akilleshäl. Ovan foto visar berget Beinn Tighe som är sådär 1000meter plus. Just det, det syns inte på grund av molnen. Samma var det i Argentina när vi skulle se deras högsta berg Aconcagua 6962 meter högt - dölja i moln. Samma sak var det i.......................................

Myrtle Bank Hotel i Gairloch var nästa Fawlty Towers. Trevlig atmosfär, trevlig personal, enkla rum och OK mat.

Nessta Nessie i Loch Ness - monstret lever definitivt, eller!

Loch Ness, sjön, myten och turistmagneten.... men visst, vacker är den. Sjön alltså.

Nessie. jag menar Ingrid i position framför Loch Ness. Men inget odjur än så länge, eller....

MEN titta här, Något mystiskt är det i alla fall i denna sjön. Den långa "vågen" är inte efter en båt och varade länge.  Minst 10 minuter. Den övre skuggan bröt ytan på ett väldigt märkligt sätt. Vad säger man? Myten verkar stämma - eller......................

Daviot Lodge 5 star B&B hos tant och farbror.

Vad säger födelsedagsbarnet om detta ställe? Åhhh, mysigt, trevligt , lugnt och skönt, rena och fina mysiga rum. Själv tycker jag det var rätt mysigt att när om helst kunna ring på klockan i hallen och be dem koma med en kall öl eller något annat. Att det äldre paret som ägde stället och skötte allt var supertrevliga gjorde inte saken sämre.

Se själva - kan bara inte bli bättre!

Som lök på laxen visade sig The Famous Grouse livs levande i hotellets trädgård. Roligt att se pippin som sitter på etiketten på min favorit Whiskey livs levande!

Nästa blir att se om vi kan besöka Drottningen på hennes sommarställe! Vem vet, hon kanske bjuder in på Afternoon Tea!?

Michael