Cuploden, Fort George och Hitlers låda.
Så var vi då komna till Inverness, som jag trodde skulle vara en liten pittoresk stad. Det visade sig vara en rätt trött grå industristad. Omgivningarna är visst vackra, men glansen från The Highlands saknades.
Det första vi skulle besöka var platsen för och museet över "Slaget vid Culloden". Jakobiternas sista slag och definitiva nederlag mot Engelsmännen. Ingrid hade tydligen någon litterär koppling till detta slag, medan jag ärligt talat aldrig hade hört talas om det. Det var ju inte ett världskrig precis, även om det var stort och grymt för sin tid.
Minnessten över slaget vid Culloden 1746. |
Visst var det sevärt, men kanske lite barskrapat. Utställningarna var lite för moderna för min smak. Idag vill museerna ofta ha en massa teknik med pekskärmar och annan elektroniska displayer. Det är modernt att vara interaktiv. Personligen tycker jag inte det tillför något, och ofta är någon display sönder vilket bara blir irriterande. Så även här.
Slagfältet |
Förutom ett fåtal intressanta gamla privata minnesstenar uppsatta på platser där någon av släkten stupat, så var slagfältet bara ett fält med några flaggor på som visade var stridslinjerna gått.
(Jag kunde inte låta bli att småle när jag jämförde detta slagfältet med minnesplatsen för slagfältet "Little Bighorn" i USA. Här var det till att gå, och ute på fältet var det sparsamt med information. I USA körde man husbilen runt hela slagfältet och stannade vid platser som hade någon specifik betydelse och läste stora på skyltar.)
Dagen därpå blev en riktig mellandag. Det spöregnande och blåste en halv storm i 24 timmar.
Fort George.
Fortet ligger strax norr om Inverness och vakar bland annat över inloppet till staden. Fortet byggdes som en effekt av slaget vid Culloden. Engelsmännen ville säkerställa att man hade ett bra försvar mot ett eventuellt nytt uppror av Jakobiterna. Anläggningen är enorm och måste ha kostat oändligt att bygga.
Anläggningen stod färdig 1757 och används fortfarande idag av The Highlander's. Dvs av den brittiska armen. Det är rätt unikt!
Lite kul att sitta och fika i fortets markenteri tillsammans med "bassarna" (soldaterna).
Dessa charmiga tjejer klädda i typiska damuniformer från 2.a världskriget ställde gärna upp för fotografering. De ville vi också skulle vara med på fotot, men vi avböjde då vi inte var uniformsklädda ;-). Om ni tittar noga så gick de medverkande verkligen in för sina roller, frisyrerna är exv helt tidstypiska.
Givetvis ett armeband som spelade tidstypisk dansmusik och främst ett uniformsslätt par som dansade den typ av foxtrot (tror jag) som man ser dansas på gamla filmer från den tiden.
Äntligen ett museum som nästan saknade elektroniska sk. interaktiva displayer.
The Highlanders bane'r från slaget vid Waterloo. |
Vi hann inte in i Museumet föränn vi blev introducerade av en, som jag uppfattade pensionerad soldat, som numera var volontär i verksamheten. Självklart klädd i kilt berättade han om utställningars och hur vi skulle gå. Vad det något särkilt vi var intresserade av kunde vi bara fråga honom så skulle han berätta!
Vet ni att vi har våra fanor kvar sedan slaget vid Waterloo, nästan utropade han med stolthet i rösten. Kom så ska jag visa! Nästan i givakt berättade han sedan om fanorna (baneren) och hur illa det var att vara fanbärare eftersom alla motståndare ville fälla fanan. Citat; As we say, they have survived much blood and mud!
Självklart, som alla intresserade känner till, spelade The Highlanders en stor roll också under 2:a världskriget. Många både sanna och påhittade berättelser kan läsas och ses på film om soldaterna som tappert marscherar mot tyskarnas linjer iklädda kilt till tonerna av en säckpipa.
Hursomhelst som var ett av The Highlanders högsta befäl bland de första av de Allierade som besökte Hitlers bunker i Berlin. På golvet i Hitlers sovrum hittade han det bruna skrinet på fotot ovan. Ryssarna som var där först hade brutit upp det och rensat det på allt innehåll. Tysk personal, som fortfarande fanns på plats, berättade att det var det skrinet som Hitler förvarade sina privata dokument i. Skrinet fanns alltid med där Hitler befann sig.
Som sagt ett museum som var som museum bör vara! Informativt, mycket att beskåda och den typiska museilukten som lägger till ytterligare en dimension till upplevelsen. 10 av 10 möjliga!
Den fina Country club'en och gourmetrestaurangen som snabbt förvandlades till Familjen Adam´s hem (fast värre).
Efter fortbesöket följde vi Scotlands norra kust en bit och stannade till i några småstäder. Lite sömniga men trevliga typiskt före detta fiskareorter.
Rätt trötta och lite sena kom vi då fram till The Mansion House Hotel i Elgin som vi valt för att de hade många bra omdömen på exv. TripAdvisor. Vi ville ligga på ett ställe som fortfarande hade charmen av en Country Club och det kändes inte sämre av att man stoltserade med att man hade en gourmetrestaurang.
Hotellets foto |
Såhär ser rummet ut i verkligheten. Titta på den totalt nedsolkade soffan! Hela rummet var nedfläckat, men det värsta var en extrem lukt av kemikalier för att försöka dölja mögellukten som ändå trängde igenom. Vi kollade om man hade andra rum lediga, men så var inte fallet. Eftersom vi var sena och hungriga så bestämde vi oss för att öppna alla fönster, för att förhoppningsvis vädra ut, och sedan gå ned till restaurangen.
För att inte trötta med alla detaljer så kunde vi snabbt konstatera att även restaurangen rent ut sagt var undermålig. Dålig och dyr!
Behållningen blev att vi träffade ett par från Kalifornien. Han var pensionerad polis, vad damen ifråga arbetat med framgick inte. Men vi satt och "tjatade" i ett par timmar och konstaterade rätt snart att vi alla fyra hade rätt samma upplevelser vart våra samhällen var påväg. När vi talade om kriminalitet berättade mannen att han exv arresterat fyra generationer av samma familj under sina aktiva år. Något han tyckte kändes sorgligt, naturligtvis. Han berättade också att han alltid var beväpnad, citat; Kände sig naken annars.
Frukosten var precis lika dålig som maten kvällen innan. Så efter en kopp te lämnade vi den helt enkelt för att köra och hitta något annat ställe att äta på. Jag ber om ursäkt för rubriken för jag tror egentligen att Familjen Adam's bodde bättre. Rent ut sagt ett skitställe som köpt sina positiva recensioner.
Det blev ju inget te hos drottningen men väl Whiskey hos hennes granne.
Förbannade efter en mindre angenäm natt möttes vi av ett mindre angenämt väder. Såvida man inte tycker det är vackert att köra i molnen, så var det inte mycket vi såg av den vackra omgivningen.
Om det var vårt vädergnäll eller något annat som fick vädret att hastigt slå om till det bättre vet jag inte, men det blev betydligt vackrare när molnen flyttade sig till där de ska vara.
Plötsligt kändes det som vi passerade i ett sagolandskap.
Och till sista var vi framme i Balmoral, Drottningens lilla sommarställe. Vi parkerade Bettan och promenerade bort mot slottet. Först måste vi gå över bron för att passera floden Dee. Men vi såg inte något tecken på att prins Charles var ute och fiskade. (Har sett något program där man påstod att han ofta fiskar där på somrarana)
Drottningen var hemma! Tyvärr, för det innebar att vi inte kom närmare Balmoral än grinden på ovan foto. Det kryllade av poliser innanför murarna.
Ett gäng skräniga italienare försökte med alla medel få polismännen att släppa in dem. "Snälla, vi har ju åkt ända från Italien för att få se slottet! Kan vi inte bara få gå in en liten stund och ta några kort?"
Polisens svarade artigt men skakade på sina huvuden när de stackarna vände sig om och började gå tillbaka till sina bilar.
Då fick det bli lite Whiskey istället. Granne till Drottningens Balmoral och tillika hovleverantör ligger Royal Lochnagar Destillery- Det var Drottning Victoria och hennes Albert som blev inbjudna till sin nya granne när de köpt egendomen Balmoral. De gillade tydligen vad de såg och smakade så de utsåg destilleriet till hovleverantör och tillstånd att tillverka en Whiskey som bär Balmorals namn.
Vi bestämde oss då för att delta i en provsmakning. Men inget dricka förrän man berättat om hela processen för oss ;-).
Det VAR intressant! Vi fick också lukta på olika Whiskysorter och även konkurrenters Whiskey. Fascinerande hur olika de luktar och hur likt vinets olika aromer det är, fast intensivare.
Fler sagoslott, gigantiska fåglar och Qeens view!
Den ena mer sagolika slottet efter det andra dyker upp längs de små vägarna hela tiden. Vid detta slottet pågick något jippo med rovfåglar av alla slag. Såg lite märkligt och bisarrt ut med alla dessa stora fåglar sittande på sina pinnar.
Visst är slotten pampiga och vackra. De flesta verkar vara mycket välhållna och omvårdade, både extraört och interiört. Jag blir dock lite förundrad över hur man har haft pengar till att bygga alla dessa slott. Vad kom intäkterna ifrån? Visst mer eller mindre slavarbetskraft när det begav sig, men de måste varit något annat som skapat denna uppenbara rikedom i det Skotska riket!
Queens view är en mäktig utsiktspunkt som ligger nära Drottningens Balmoral. Många tror att den uppkallats efter den engelska Drottning Victoria som en gång besökte stället, men det mesta talar för att platsen är uppkallad efter en skotsk 1500-tals drottning som hette Isabella.
Världens mest kända golfbana, mer Harry Potter känsla och fiket där William mötte Kate, de ni!
Staden St Andrews levde upp till sitt rykte om att förutom vara ett golfens mecka också vara en mycket pittoresk universitetsstad. Vi stod över golfrundan. Kanske mest beroende på att vi inte spelar golf!?
Staden som balanserar uppe på kanten till den höga kusten som möter Nordatlanten, är dock jätte mysig att vandra i.
Ruinerna av den före detta mäktiga katedralen och pampiga slottet bildar en mäktig inramning.
Det gamla universitetet som fortfarande är eftertraktat att gå på skänker definitivt en stark Harry Potterkänsla. Studenterna brukar dessutom bära röda slängkappor som säkert förstärker den bilden.
Dagen till ära träffade vi ett gäng nervösa studenter som förmodligen gjorde omtentor. Det stod skyltar överallt där mad bad oss vara tysta för att inte störa de som höll på med sina prov.
Man kan ju nästan se Harry Potter och gänget sittande i universitetets kyrka. Nej, jag har bara sett en halv HP film innan jag tröttnade. Men miljöerna är svåra att glömma.
Utanför universitetet fanns ett udda litet cafe med det svengelska namnet "The Räv". Historien bakom det känner jag inte till men lite udda var det.
Lånat foto från Hello Magazine. |
Däremot känner jag till den helt fantastiska och viktiga historien om hur Prins William möte sin Kate. Jojomen! Ett kvarter bort låg ett annat universitetscafe "The North Point". Det var här som det hände! Det var här det klickade! Snacka om viktiga kunskaper. (Om du vill fördjupa dig i detta viktiga ämne, kan du läsa mer HÄR!
The Struan Inn i Piltochry och slutligen dags för lite Haggis.
Vårt nästa övernattningsställe var lika pittoreskt som det ser ut. Ett behagligt mysigt ställe. Enkelt men familjärt och rent o snyggt. Kändes äkta Skotskt på något vis.
Man kan ju inte besöka Skottland utan att prova deras nationalrätt nr 1, "Haggis".
Wikipedia beskriver den såhär; Haggis är en Skotsk maträtt som är gjord på lever, lunga och hjärta från får, havregryn, lök, fårtalg samt kryddor.
Hmmmm, men är man här så måste man ju prova. Så kom lösningen som på beställning nu när vi började närma oss slutet på vår Skottlandsresa. På menyn fanns en förrätt, Varma Tortillachips serverade med Haggis, sylt och grädde! Visst låter det väl gott? Inte? Men det var faktiskt rätt gott, tro mig!
Dundee, en gammal fd. viktig hamnstad som försöker, men har stora våndor.
Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva denna stad. Om vi börjar med det positiva;Här finns uppenbarligen politiker som försöker (faktiskt) göra något bra av denna varvs- och hamnarbetarestad.
Den gamla gigantiska hamnen håller på att förvandlas till ett nytt Dockland som i London. Dvs man försöker blanda hotell, nya museer, parker, restauranger, temaparker och exklusiva bostadsområden på det gamla varvsområdet. Man har inte kommit långt men man kan se att det är en ambitiös plan.
Nära vårt hotell fanns ett antal aktiviteter. Bl.a. utställningen/museet om Discovery. Det sista tremastade fartyget i trä som byggdes i Storbritannien och som var designad för att erövra Antarktis. Det gick inte så bra dock!
Utanför vårt hotellfönster var denna vattenäventyrsbana med intilliggande vattenskidsanläggning som var rätt underhållande att se på. Längan till vänster längs kajen innehåller en massa restauranger (tyvärr snabbmat).
Nu till det tråkiga med Dundee. Som många före detta industristäder har Dundee en stor del av befolkningen som lever på socialbidrag och är djupt fattiga. I spåren av detta kommer alltid ett massivt problem med drogmissbruk. Nej. det var inget kul att s.a.s gå på stan. Det var som att bese en kavalkad i tragik, tyvärr!
Stirling och dags att åka hem.
Ingrid hade läst om någon bro i Stirling. Eftersom vår flight inte gick förrän senare på eftermiddagen bestämde vi oss för att köra om Stirling till flygplatsen. Vi såg flera broar i Stirling, men inte den Ingrid hade läst om. Det ska sägas att vi båda nu var lite trötta på att se saker och bara ville komma hem. Så vi tog ett kort på slottet i Stirling (överraskande eller hur), och sedan åkte vi till flygplatsen.
När nu denna födelsedagsresa på 1267 miles (= 204 mil) är till ända så undrar man vad födelsedagsbarnet tycker om "sin" resa? Citat; Den var bra med mycket fina vyer. Maten var bättre än förväntat men det var något kallare och regnigare än vad jag trodde. Kanske var vi lite för mätta på att resa detta året. Att vi var mitt i flyttbestyret gjorde kanske också sitt till att man inte var helt fokuserad på Skottland. Men, Yes det var bra!
Jag kan bara hålla med!
Michael