Yellowstone, inga björnar men mycket pys och bisonoxar.

Haodii!
Vi har nu varit i USA en vecka och kan konstatera att det mesta är som vi upplevt det vid tidigare besök. STÖRRE! De ligger liksom lite i språket. Exempelvis så talar ingen om “liter” (de flesta vet inte ens vad det är), här är det “gallon” som gäller. 1 gallon = 3,78 liter. När man mäter temperatur så använder man Fahrenheit. 25 grader Celsius motsvarar 77 grader Fahrenheit. Så ni ser, allt är större!
Just nu har vi kommit in i vår LILLA husbil efter att ha varit över hos grannarna Steve och Francis från Texas, i deras hus på hjul.


Jag ska inte trötta er med alla detaljer, men man kan väl säga att deras hus på hjul till höger på fotot ovan innehåller allt! Liknar mer penthouse sviten på Waldorf Astoria i New York. Möjligen med den skillnaden att Steves & Francis “svit” har diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare och “walk in” klädkammare.



Självklart har sviten ett komplett badrum med dubbla tvättställ och givetvis en separat gästtoalett! Vad ska man säga? Vår Bettan 7 med sina 27 feet skulle kunna parkera inne i denna Zephyr, som huset på hjul heter. Och igen, 27 feet låter mer än 8,3 meter. En annan skillnad är också att vi har ju två cyklar bak. Steve och Francis har en 4 hjulsdriven Jeep Wrangler. M.a.o allt är STÖRRE!

Allt är stort eller större!
Svante, Svante käre svärson. Vi kan nu tillsammans glömma vår inofficiella tävling med våra respektive kameror. Jag kan säga att oavsett om det är min eller din kamera, så är de att betrakta som 80-talets Kodak instamatic i jämförelse med vad grabbarna har här. NEJ, jag talar inte om japanerna som brukar ha objektiv som är så långa att de inte når fram att justera dem. Now we talking about Unites States of America! Här har man kameror vars objektiv är så stora och tunga att de kräver stativ för att överhuvudtaget vara möjliga att riktas mot ett objekt!

Vissa fick ha sina stativ på flaket på sina Pick Up´s för att kunna ta dem med sig. Å andra sidan är Pick Up´sen STÖRRE också!

Montana som vi nu befinner oss i är Vilda Västern, då och sannerligen nu. Här är hästen fortfarande i allra högsta grad en del i det vardagliga livet. Inte så att man inte använder jättetraktorer etc, men när man ska till grannen på söndagskaffe så är det den stora fina hästen som gäller.

Familjen ovan träffade vi på när vi var och tankade Bettan 7 i en liten präriestad på vägen ned till Yellowstone.Både barn, jättehästar och hunden var vattenkammade och fina.

Oavsett vilken campingplats vi har legat på så är det alltid ett antal familjer som s.a.s. bor där för en längre tid. Dvs. husvagnen eller husbilen är det ordinarie hemmet. När man tröttnat på en plats flyttar man till nästa, eller till där det finns arbete för tillfället.

Våra grannar i Townsend tillhörde den bofasta kategorin. Det både hördes och kunde ses på klädstrecket att familjen hade fyra pojkar i varierande ålder. Stor husvagn och stor familj! Det enda som var litet var frun i huset, men hon hade en stor (eg hög) röst.

Yellowstone National Park.

Nu till besöket i det berömda Yellowstone.Vi har nu kört i nationalparken i 3 hela dagar och naturligtvis bara sett en liten del av den. Det är inte svårt att förstå varför detta är världens första nationalpark! Det är vackert och speciellt!

Ouups! Här var det trångt att trycka igenom Bettan 7, men det gick!

Grand Canyon of the Yellowstone.

Overkligt vackert.

Och hissnande högt!

Men var är björnarna? Överallt varnas man för björnarna, men var är dom? Ingrid har till och med köpt en “Björnklocka” för att kunna skrämma iväg eventuella björnar. Men inte ens den har kommit till nytta.

Vad “björnklocka” är för något! Du vet en sådan där klocka som kor brukar ha runt halsen när de går lösa!  En likadan, fast Ingrid fäster inte “björnklockan” runt halsen. Men man hör sannerligen var hon befinner sig.

Så ingen björn, men otaligt med Bisonoxar och andra djur.

Hjordar med Bisonoxar i hundratal.

Ensamma Bisontjurar överallt.

Bison på vägen. På tal om stort!

Bison som tittar stint på dig 20 meter bort.

Närkontakt med Bison. Ja vet att säkerhetsavståndet är 100 meter, men det var spännande att komma så nära. Och förövrigt så undanber jag mig kommentarer om klädseln. Camouflage kortbyxorna må vara fula, men dom är sköna och praktiska.

Pys och rök överallt!

Yellowstone National Park delas i princip på mitten i nord sydlig riktning av en kontinentalsockel. Detta gör att det ryker och pyser överallt.

Gejsrar i hundratals olika former, färger och med varierande aktivitet, finns vart man än går. 

Å så var det de andra djuren!

Bald Eagle. Dvs denna tonåring har inte blivit “bald” ännu. (eller vithövdad, som det egentligen är)

Denna fågel har säker ett fint namn, men vad det är får någon annan bidra med.

Å så var det slutligen herr Elk. Dvs. inte Älg - men väl kronhjort. Och de var banne mig större här än hemma också!

I morgon kör vi vidare till Little Big Horn, platsen för ett av de största slagen mellan indianerna och US Army när det begav sig!
Keep Driving!
Ingrid & Michael

Björnen sover inte i Kanada, men det hörs lustiga ljud i skogen...ibland!

Efter att ha besökt våra nya och jämnåriga vänner Nancy och Dean i Chestermere Calgary, är vi nu påväg ned till USA igen. Just nu är vi i präriestaden Lethbridge Kanada, ca 10 mil från gränsen. Att jag nämner att Nancy och Dean är i vår ålder beror på att vi just diskuterade om vi tillhör de “Grå Nomaderna”, eller inte. Fram på småtimmarna var vi helt överens om att vi fortfarande har en bit kvar dit, dvs alla fyra av oss! Det känns skönt, och ger nytt självförtroende att fortsätta denna blogg på det gamla hederliga viset.

 

Dean, som arbetar på en resebyrå i Calgary, var den som fixade resorna uppe i Yukon och Alaska till oss. När han fick reda på att vi skulle passera Calgary bjöd han hem oss och erbjöd sin garageuppfart som campingplats. Vad ska man säga? Ett genomtrevligt par som både jag och Ingrid hoppas kunna träffa igen. Kanske i Sverige, vem vet?

Nancy och Deans hus ser inte så stort ut på fotot. Men deras garage till höger rymmer tre bilar (amerikanska) och en motorcykel. Villan har tre våningar. Jag kan säga, om jag hade det garaget hade jag varit överlycklig! Och om vi hade haft den villan, hade Ingrid fått mycket att städa!

Blue River, British Columbia, är ett av Kanada björntätaste områden.

När vi stannade till för att fixa lite kaffe så fick vi äntligen (enligt undertecknad) se en livs levande björn. Det är den lilla brunsvarta pricken vid vattenbrynet i mitten på fotot ovan. Tyvärr han jag inte byta objektiv på kameran innan Nalle försvann in i skogen igen. Men vad gjorde det? Siktet var ju ändå inställt på att åka på en björnsafari nästkommande dag. Och så blev det..

Och nu blev det närkontakt på riktigt med en Grizzlyhona. Efter att vi åkt båt under en halvtimme på Blue River, som både floden och orten heter, så fann vi henne nära strandkanten helt koncentrerad på att äta av något byte



Det var “STORT”, som vi ungdomar säger!
En av guiderna var barnfödd i området och berättade om hur jakten hade varit det främsta “skafferiet” under hans uppväxt! Framför allt var basfödan Elk. Varpå jag berättade för honom om svärsonens (Svantes) helt fantastiska Älgcarpaccio. Senare visade det sig dock att min engelska har lite blottor då det gäller namn på djur.

Här har vi Elk pojkarna!

Och här har vi damerna. Och ingen av dem liknar ju inte precis en älg!

Och såhär ser naturligtvis Moose´en ut, dvs vår Älg. Tyvärr har vi bara sett Moose´en på vägskyltar, men de lär vara gigantiska här.

Tvåbenta och fyrbenta bergsgetter i Jasper.

Nästa anhalt på touren var Jasper National Park i Alberta och lite bergsbestigning.

Det grå “J;et” till vänster på fotot ovan är staden Jasper.

Vi, tvåbenta bergsgetter, tog oss upp på The Whistler 2466 möh. Vi kunde inte ha valt en bättre dag vädermässigt. Visst var det lite kallt på denna höjden, men en sol som var på sitt bästa humör och en sikt som var lika klar som vattnet i bergsbäckarna.


Den vita byggnaden på toppen nedan är “bace camp”, som vi bergsbestigare säger (2250 möh).

De fyrbenta vilda bergsgetterna var dock kloka nog att inte kämpa sig upp på dessa höjderna, de höll sig mer nere i dalarna.

Lustiga ljud i skogen.
När ändå ångan var uppe efter alla fysiska aktiviteter kändes det rätt att prova våra Mountain bikes, eller cyckla jä..en som Ingrid kallade åkdonet igen. Denna gången var det inte något fel på kedjan, nu var det sadeln som tydligen orsakade en alltför påtaglig ömhet i en av de ädlare kroppsdelarna. Men innan det högljudda klagandet över detta började, så hördes ett lustigt sångliknade läte från Ingrid som cyklade en bra bit efter mig. Jag blev lite undrande och frågade om allt var bra. Då kom ett rappt och irriterat svar; Jag tycker inte om Björnar, och jag har läst att om man sjunger så skrämmer man iväg dem!!!!! Förmodligen stämmer det, iallafall när Ingrid sjunger. För några fler björnar såg vi inte till…..i Jasper.

En kall öl är aldrig fel.

Att köra mellan Jasper och Banff, är som att bokstavligen åka genom en bunt med vykort.

Så vad ska man skriva? Det enda jag kommer att tänka på är den tråkigt klassiska vykortshälsningen; Varma o Soliga Hälsningar från Ingrid & Michael.

Och så var det förstås bonusbjörnen. En Svartbjörn som snabbt lunkade över vägen.

Korpen, den stora viktiga fågeln, inte minst för the Aboriginal people.

Indianernas egna flagga i Kanada.

Jag inser att det är en förvirrande titel. Och det är förvirrande! För antingen kallas indianerna indianer. Eller så kallas de Aboriginal people eller för First Nations!? Staten Alberta är ett riktigt indianland. Både historiskt och idag. Man träffar på indianer överallt i samhället. Både de som s.a.s smälter in och de som verkligen ser ut som den klassiska bilden av indianer. Nåväl, inte den stora fjäderskruden och fredspipan, men iallafall. Alvarligt och tyvärr är också problemen desamma som exempelvis med Aboriginerna i Australien. Hög arbetslöshet, mycket drogmissbruk och stora sociala problem i allmänhet. Och snacket går på exakt samma sätt hos övriga medborgare här som där. Alla har synpunkter hur man borde ställa krav på indianerna och citat;“inte bara betala ut en massa socialbidrag”. Och även här har man svårt att inse att urbefolkningen inte är ett folk utan olika stammar och därmed olika traditioner etc.Det är tragiskt att konstatera att problemen är så lika och avsaknaden av lösningar uppenbarligen så långt borta!
Vad har korpen med detta att göra. Jo korpen är ett viktigt djur i den indianska kulturen med mytiska kännetecken. Och när man ser korparna här så förstår man varför.

De är stora birdies, jämför korpen på nedan foto med äpplena.

Prärien.
Så nu har vi lämnat The Rockies och har kommit ut på den ändlösa prärien. Större delen av Alberta är prärie. Det är så påtagligt att man nästan förväntar sig att se buffelhjordarna komma rusande med en svärm indianer efter som är ute på jakt. Vi har kört ca 25 mil idag och nedan kort kunde nästan vara taget vart som helst under den resan. Tråkigt? Nej faktiskt inte, det är en rätt fascinerande syn!
 
Så därmed få vi tacka Kanada för denna gången. Det har varit ett par underbara och spännande veckor med ett otal otroliga naturupplevelser.
Det har blivit några mil också med Bettan 7, närmare bestämt 1260 miles eller nästan exakt 200 svenska mil.
Nästa anhalt Yellowstone USA:

Kla-how'-ya (Good Bye) som indianerna säger här!
Ingrid & Michael