Santa Fe 12-14 maj 2024.
Som Arja Saijonmaa sjunger; "Högt över havet och bort mot ett land, det kan nog blixtra och dundra ibland".
Så var vi då välkomnade till New Mexico med riktningen inställd mot det svårstavade Albuquerque där vi bokat in oss för en natt.
Lånat foto. Navajo indianerna är USA största inianbefolkning med ca 400.000 registrerade stammedlemar.
Vägen från Utah ner till Albuquerque är som att färdas i ett klassiskt västernfilmslandskap. Man passerar bl.a Navajo indianernas område (reservat).
Spökstäder.
Runt om i New Mexico finns otaliga sk. spökstäder som egentligen är övergivna eller delvis övergivna gamla gruvstäder. I en av de gamla städerna stod den gamla "Trading Post" kvar, ett par hus och kyrkan från 1839.
Vi besökte några av dessa "städer" påväg upp till Santa Fe, men konstaterade att flera av dem var mer eller mindre utplånade eller omgjorda till rena tustistfällor.
Santa Fe ligger som sagt högt, 2200 meter, så luften var lite tunn . Stan visade sig vara en riktig turiststad men charmigt speciell. Förutom alla turister så var staden en degel med många Navajo indianer men med en dominans av latinos.
Vårt B&B i centrala Santa Fe Guadalupe Inn.
Torkad Chilli i stora klasar hänger utanför alla byggnader. Och då menar jag alla, privata såväl som offentliga. Dessa ska tydligen föra tur med sig och skydda mot onda andar.
Vårt boende var ganska mysigt. Där fanns två qeensängar, dock i olika rum. Så det blev till att sova i varsitt sovrum.... Verksamheten managerades av ett lite äldre par som bodde på stället också.
Det uppstod en liten "situation". Vi behövde tvätta lite kläder så vi frågade damen om där fanns någon "guest laundry". Svaret blev nej, men ni kan få låna vår tvättmaskin senare. När sedan Ingrid "senare" gick ned med tvätten blev hon upplyst av mannen att det inte är OK att tvätta, vilket blev ett lite konstigt besked. Ett par timmar senare kom damen smygande och sa att Ingrid skulle följa med så skulle de sätta på tvättmaskinen, MEN vi fick absolut inte säga något om detta till någon. Så säg inget.......
ALLA nya byggnader måste tydligen ha samma stil som de gamla i staden, vilket ger en mycket homogen och säregen prägel. Detta gäller också såväl privatvillor som offentliga byggnader.
Ovan ett relativt nytt hotell i centrala Santa Fe.
Förutom chilliklasar så är det vanligt med ett "bullhead" på husfasaden. Dessa fanns i massor att köpa lite överallt. Oklart varför dessa bisarra prydnader är så populära.
TESLA CYBERTRUCK!
Denna märkliga bil drog till sig mångas intresse och mycket gatudiskussioner. De flesta enades om att det var en Tesla prototyp. Men efter lite googlande kunde jag konstatera att det är Teslas nya Cybertruck! Speciell!
Mexikansk mat är god - i lagom mängd.
Don't drive high!
Numera är det rätt vanligt att man ser vägskyltar som uppmanar till att inte köra bil "hög" bredvid skyltar som uppmanar att man ska ha bilbälte. På hotellen har man bytt ut förbudsskyltar mot "rökning förbjuden"till skyltar som också innehåller "förbjudet mot vape" och "förbjudet mot Cannabis".
Skyltlandet USA.
Skyltar, skyltar, skyltar - så varför inte skyltar som upplyser om vad som händer om hundarna kissar här.....
LAS VEGAS & UWC ........ I NEW MEXICO.
Denna lilla stad har minst 2 egenheter. En är att det är vanligt att folk flyger in och ber taxichaufförerna köra till kasinot som inte finns eftersom de är i fel stad.
En annan är att här finns ett av världsorganisationen UWC's College. När Emma skulle bli tilldelad en plats på UWC var Ingrid och jag livrädda för att hon skulle få komma till Las Vegas (vi trodde givetvis att det var Las Vegas i Nevada) eller Indien. Nu blev det Flekke i Norge tack och lov.
Givetvis ville vi ändå besöka skolan när vi ändå var här. Dessa skolor är internat och det som syns i bakgrunden är ett av inackorderingshusen.
Givetvis fanns det en centralvakt på detta UWC som man var tvungen att anmäla sig till. Ovan "arga" (på skoj) vakt var mycket trevlig och beklagade att eleverna faktiskt åkt hem för en vecka sedan.
Skolbyggnaden är ett gammalt lyxhotell som blivit konverterat.
The Dwan Light Sanctuary är tydligen ett cermonirum som är känt och en viktig del för skolan vilken man är tydligt stolt över. Vår snälle vakt erbjöd sig att exklusivt visa oss detta rum. Vi hade lite brått att komma iväg då vi skulle köra 50 svenska mil denna dag så vi tackade TYVÄRR nej! Jag ångrar det mer för att vakten uppenbarligen blev besviken än för att vi inte fick se rummet i verkligheten.
Lånat foto.
Lånat foto.
PRÄRIEN, TORNADOS OCH SLAOMKÖRNING.
Så passerade vi då gränsen in till Oklahoma där vi skulle köra någon timme innan vi kommer in till Kansas. Det har varit och är en tuff tornado säsong i år med flera dödsoffer och mycket förstörelse som följd. Vi har hittills lyckats parera alla oväder. men det gäller att kontrollera väder- och tornadoprognoserna varje morgon.
Prärien är stor. Så stor och oändlig att det är svårt att ta in. Ungefär var 30.e svenska mil dyker det upp någon liten stad som ofta är uppbyggd kring en spannmålstation eller kreaturstation.
Visst är det enformigt härute, men på sitt sätt men fascinerande på ett annat sätt. Precis som havet inte blir tråkigt, så blir prärien inte det heller. Mitt ute i ingenstans så dök en gammal begravningsplats upp vid namn OTTO. Faktiskt utsatt på kartan, dock utan kommentar.
Förutom kor träffar man mest på ett antal oljepumpar längs vägarna som står och bugar upprepande.
14-15 maj 2024 Hugoton, en gudsförgäten liten håla i Kansas.
Så då var vi i Kansas och valde att övernatta i "hålan" Hugoton. Inte mycket att skriva om förutom att det påstås att de kända brottslingsparet Bonnie & Clyde bodde här en tid.
Paret Bonnie & Clyde är oerhört mytomspunna i denna delen av USA vilket också medfört att "sannhistorierna" är många. Mer parten är dock skrönor. Om partes vistelse i Hugoton är sann eller inte, det svaret får vara obesvarat. Men ett faktum är att det idag finns en restaurang i staden som heter Bonnie & Clyde Sports bar åtminstone. Trots namnet var det en mexikansk restaurang med hyfsad mat.
Nu har den långa resan börjat på riktigt då vi i princip ska korsa den amerikanska kontineneten. Hittills har vi kört 2037 miles (3260 km).
Haodii som vi säger här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar