Valarna ville inte visa sig denna gången.

Trots att vi stannade i Albany, som förövrigt var ett riktigt trevligt ställe, i två nätter och spanade efter valar morgon, middag och kväll, så uteblev de. Kusten här är dock väl värt ett besök med sina milslånga vita sandstränder, perfekta surfvågor (för dom som surfar) och det turkosa havet.

Mary´s Farmstay i Kukerin.

Låt oss backa bandet lite. Som jag nämnt är det vår här och de vilda blommorna sprider en färgprakt vi aldrig sett tidigare här vilket naturligtvis beror på att det är första gången vi är nere vid denna årstiden.

Ovan några exempel på blomsterprakten i det vilda.

Kukerin ligger invid Tin Horse Highway (Plåthäst motorvägen). Invånarna har längs denna flera mil långa motorväg roat sig med att smycka ut vägrenen med otaliga plåthästskulpturer. Vi talar om ett hundratal, den ena roligare än den andra.

Vi hade så roligt åt dessa att vi missade avfarten till vårt tilltänka natthärbärge , Mary´s farmstay. En liten mysig stugby mitt ute i ingenstans. Vi hann precis fram och få in våra prylar på rummet innan ”lampan” släcktes. Här är ingen utdragen solnedgång . Nattsvart 18.00.

Albany utan valar.

Det blev ju inga valar men återigen stenar. Vad sägs om den berömda Dog Rock (Hundklippan)?

Eller varför inte de ganska häftiga Elefantklipporna.

Denna delen av Australiens sydkust är bedårande vacker med sina långgrunda kritvita stränder och skyddade vikar.

Denmark.

Enligt bl.a. Tripadvisor skulle den lilla staden Denmark vara en av WA finaste småstäder.

Visst var den lilla staden välordnad och mysig, men knappast en av de finaste småstäderna. Lite kul att vi också passerade orten Bornholm på väg till Denmark.

Esperance

Efter Albany var det ca 70 mil sträckkörning till Esperance. Vad ska man säga om Esperance? Staden gjorde väl inget större intryck och priserna börjar nu stiga på allt eftersom vi börjar närma oss obygden. Men även kusten här är extremt vacker med ett uppenbart rikt fågelliv.

Outbacken börjar på riktigt!

Sista utposten innan de riktigt långa avstånden börjar är staden Norseman. Tyvärr märks utflyttningen från landsbygden och den uppenbart nedåtgående ekonomin tydligt även här. Stängda butiker och centrum som i stort är folktomma. Påminner faktiskt mycket om Texas landsbygd. Ett par mil innan vi Norseman gjorde vi en avstickare till en numera försvunnen guldgrävarstad som låg ett par kilometer ut i den riktiga bushen. Att besöka denna typ av platser ger en rätt märklig känsla. Man ser spår av byggnader, gator och som i detta fall ett byggt uppsamlingsställe för regnvatten. Här bodde uppenbarligen flera hundra personer när det begav sig och levde sina förmodligen rätt strävsamma liv i flera decennier. Nu är allt borta och naturen har återtagit allt….

Nu börjar outbacken på riktigt. De närmaste 200 milen blir det endast Roadhousen som ligger med 20-30 mils mellanrum som oaser i öknen. Annars är det öde.

Nu börjar vegetationen förändras på riktigt också mot mer bushland. Eyre Highway som vi nu kör på är inte precis krokig. Flera mil väg utan en enda sväng. Tråkigt? Nej, inte direkt eftersom naturen runt om är exotisk.

Balladonia Roadhouse. 

Då var vi framme till Balladonia Roadhouse som ligger mitt ute i ingenstans. Balladonia är från början en handelsstation som anlades utmed den camelrutt för bomullstransporter som gick ned till kusten. Cameler användes fram till 1939 då järnvägen gjorde sitt intåg.

Lite mer nutida kuriosa är att ett av NASA;s Skylab störtade här precis intill 1979. Givetvis har man både ett litet museum om detta "event"och en av Skylabs's ytterhölje som monument på taket.

Vi fegar även i natt och tar in på ett av roadhousets resanderum. Inte Hilton precis, inte rent precis. Insekter och spindlar är en del av inredningen men varje rum har en sparyflaska med radar. Vattnet härute är en bristvara och det som finns är helt odrickbart. Undrar om man vågar tvätta sig?

Det ger sig säkert men det blir nog ingen dusch här. Men vad gör väl det? Nu blir det lite ost, kex och lite vin innan det är sovdax. Klockan är redan snart 20.00 och det är sovdax på riktigt här.

Kramar!

Ingrid & Michael