Svett, Bungle Bungle, Pumpernickel och spöklika toner från didgeridoos i fjärran.

Vi är nu för andra gången i Kununurra. Efter Darwin åkte vi ner via Katherine till Kununurra och vidare till Purnululu National Park och Bungle Bungle. Nu är vi som sagt åter i Kununurra för att fylla Bettan 6 med vatten och andra förnödenheter innan vi ger oss ut på Gibb River track västerut till Broome.

Den röda och blå markeringen är s.a.s. en ToR körning.

Svett.

På vägen ned till Kununurra var det mycket vandring och svett vill jag lova. Värmen här är bitvis riktigt krävande, så det gäller att ha massor med vatten. Eftersom det är mycket klent med telefonmöjligheterna så fort man lämnat de små orterna så gäller det att ha med sig nödsändare som kommunicerar via satellit. Man är bitvis mycket ensam härute och närmaste människa kan vara 20-30 mil bort. Men det är en sällsam känsla att vandra ute i dessa områden.

Förutom vatten är det hatt, solglasögon en massa kletigt solskydd och därpå ännu kletigare mosquitosmörja som gäller. När sedan också svetten öser av en känner man att man lever!

Nu har det ju varit en och annan och trampat här före oss trots allt, men ibland känns det faktiskt som om man på vissa ställen vore den första människan som gått här.

Thomas Baines var exemplvis här med en expedition redan 1856, men å andra sidan har Aboriginerna levt här i 40.000 år. Men visst är dessa flaskliknande Boabträd lite märkliga. De ser ut som om de växte upp och ned. 

Första natten efter vi lämnat Katherine slog vi läger bakom Viktoria Roadhouse som ligger i en av Viktoria flodens dalgångar. Ägaren till detta Roadhouse hade tydligen nyligen bytt fru, och skyltade med det också av okänd anledning. Om ni tittar noga på skylten så står där; “Now open under new wife”.

Denna dag var månen tydligen närmare jorden än vad den brukar vara. När mörkret föll, vilket det förövrigt gör här klockan 6 på kvällen, så blev det ett riktigt starkt månljus. Ett riktigt varulvsljus (vad det nu är för något, men jag har sett det på tv). För en gång skull var även djuren och insekterna helt tysta. Då hördes det  spöklika toner från didgeridoo´s långt bort ifrån. Djupa skriande toner som ökade och minskade i samklang med den svaga vinden som blåste. Vi vet inte var ljudet kom ifrån egentligen, men det är ingen tvekan om att det var någon lokal Aboriginstam som hade någon ceremoni. Sannolikt i samband med månens placering på himlavalvet. Det var lätt att föreställa sig vad de upptäcktsresande européerna måste ha känt första gången de hörde dessa djupa vibrerande skriande tonerna som tonade upp ur ett okänt mörker.

Månen syntes även på dagen vid detta tillfälle.

Pumpernickel.

Lyckan var nästan fullkomlig när vi hittade PUMPERNICKELBRÖD! Både mamma/Ingrid och jag är vansinnigt trötta på det vita skumgummibrödet som är allenarådande i denna del av världen. Visserligen har vi till och från fått tag i surdegsbröd, men även det bakas här på ett sätt så att man lätt kan trycka ihop det och stoppa det i ett vanligt kuvert. Men nu är Bettan 6 nästan full av mörkt Pumpernickel och frukostarna har blivit dagens kulinariska njutning. Nu har vi också kunnat börja äta Cackleberries (AU slang för ägg) igen. Jag har kanske inte nämnt det, men vi åt omelett varenda morgon i Indien under nästan en månads tid, eftersom det var nästan det enda man kunde äta. Sedan dess har vi nästan inte kunnat se ägg.

När vi ändå är inne på mat så kan jag inte låta bli att nämna lite andra lokala specialiteter. Vad sägs om Pizza Kangaroo Special? Eller varför inte en Cesarsallad med Krokodilkött? Kangaroopizzan har vi inte prövat ännu, men krokodil är faktiskt inte så dumt! Annars är det bara Barra som gäller här. Barra är en flodfisk som Aussierna är tokiga i. Man kan få Barra i alla former inklusive en Barraburgare med pommes!

Konstiga regler och förordningar vimlar det av!

En del regler och förordningar är lite märkliga här. Man får inte ta grönsaker med sig mellan staterna. I vissa delstater kan man köpa alkohol i vilken butik som helst, för att här i Kununurra bara få köpa två flaskor vin per person och dag. Och bara i speciella butiker och efter klockan 14.00. I världskända Humpty Doo Hotel är inte hundar och barn välkomna!? Var det är världskänt för, framgår dock inte!

Bungle Bungle.

Infarten till Purnululu National Park ligger ca 25 mil sydväst om Kununurra i East Kimberly. Sedan är det 8 mil 4WD track som heter duga. Dessa 8 mil tar ca 3,5 timmar att köra i EN riktning. Här är det bokstavligen över stock och sten samt därtill vattendrag och lersamlingar som gäller. Bara körningen dit är ett äventyr i sig. Men bergsområdet Bungle Bungle som är resans mål, är egendomligt vackert. Vi hade tur då området hade precis öppnats efter våtsäsongen. Under våtsäsongen är hela området under vatten och omöjligt att ta sig till, vilket förövrigt gäller för större delen av Kimberly.
 
Det är inte mycket som ligger där det låg ifrån början, efter de 8 milen på tracken. Egentligen ingenting, till och med kläderna på kroppen hade nästan bytt plats.

Hela Bungle Bungle området är format av vattnet som översvämmar området under halva året. Och det har det tydligen gjort i några mijoner år!
 
 

   
Överallt stöter man på hjordar med biffkor och flockar med halvvilda hästar som fritt driver omkring. Här är farmerna enorma och det finns inga stängsel. Vi campade två nätter på Farmen Mable Downs Farmstay, som gränsar till bl.a. Purnululu NP. Hela farmen är på 800.000 hektar, helt ofattbart stora arealer! De säger själva att helikoptern är Mable Downs traktor.

Aboriginerna.

Det som är påtagligt sorgligt är dock den stora alkoholismen som finns häruppe, företrädesvis hos den Aboriginska befolkningen. Det förklarar kanske lite av de märkliga alkoholköpsreglerna, men det torde vara ett slag i luften. Misstroendet och misstänksamheten mellan befolkningsgrupperna är också minst sagt lätt att känna i luften.

Denna lille killen träffade vi på Doon Doon Road House på vägen mellan Bungle Bungle och Kununurra.

Inte ett inlägg utan djur, eller hur!

 En ensam hungrig Dingo som hoppades att vi skulle lämna något efter oss som var ätbart. 

Ytterligare än kompis som fikar efter mat!

Cheers Michael & Ingrid