Så många mil, så många år ........... Men visst är det en gåva att få se, uppleva och lukta på livets skola, dvs att resa!
Vår hemresa blev 3-4 dagar tidigare än tänkt eftersom undertecknad begåvades med en tandinfektion. Så efter ett besök hos tandläkaren i Estepona och insättning av en riktig "spansk antibiotikahästkur", påbörjade vi färden........ men först några ord om mysiga Estepona.
Vi hyrde in oss i ett nästan nytt lägenhetskomplex i en mycket fräsch, som stockhultaren säger, 3 rumsvåning med eget namn.... Escape to Estepona. Jojomen nedan är beviset.
 |
| Sovrumskonst, kanske inte världens bästa konstnär, men rätt mysiga tavlor att vakna upp till. |
Estepona hade tilltalande kombination av genuin spansk mindre stad med en turistorts stora utbud.
Marinan med ett fantastiskt utbud av restauranger och barer hade vi ett kvarter bort. Jovisst fick vi vara bergsgetter när vi skulle hem, men det var det värt.
Strandpromenaden längs de kilometerlånga stränderna bort mot "gamla stan" var också mycket väl underhållen och erbjöd många "vattenhål" längs vägen. Nu gick vi den mest tidiga morgnar på vår sedvanliga "morgongång", så det blev inte mycket till "vatten" eller annan dricka.......där..
Trots att det är i slutet av oktober, tidigt på morgonen och molningt, så är det en ljuvligt behaglig temperatur. En av flera blomsteruppsättningar (till vänster .-) ) tillsammans med min kära hustru.
Man är rädd om sina turistmagneter stränderna, och reglerar dem på olika sätt för att alla ska finna sin favoritdel. Vissa avsnitt är det exempelvis förbjudet att röka på.
Ibland blir regleringen kanske lite väl långtgående. Jag kan bara tolka ovan till att det är förbjudet för handikappade att parkera ....på stranden? Eller vad menar dom?
Det är läckert att se Gibraltar torna upp som om det vore en filmkuliss när man strosar längs stranden eller sitter på en strandbar och sippar på något gott.
Det blir inte mindre läckert när vädret är så klart så att man ser Afrika och Atlasbergen torna upp sig med sina molnomslutna toppar.
Dagens alerta morgonpromenad avslutas med inköp av frukostbrödet och en flaska vin.
Tjurfäktningsarenan i renäsans.
Jag brukar hävda med bestämdhet att man ska ta seden dit man kommer, men måste erkänna att jag har svårt för tjurfäktning även om det idag räknas som ett "spanskt arv" efter ett beslut i spanska författningsdomstolen. I min värld är det djurplågeri och borde förpassas till historiens arkiv.
Trots att tjurfäktning rör upp starka känslor för och emot hos spanjorerna och att det faktiskt har sitt ursprung endast i Andalusien och är därmed egentligen inte "spanskt", så envisas man ändå att köra dessa grymma jippon. Tack och lov har de flesta researrangörer dock tagit bort detta från sitt utbud.
Givetvis har Estepona sin egen arena som faktiskt är i ett ett enastående skick till skillnad mot många andra arenor vi sett. Nu kör man loppmarknader en gång i veckan i arenan också så man för väl hoppas att det blir huvudattraktionen i framtiden.
Estepona Old Town.
Det blir lite tjatigt med upprepningar av superlativ hela tiden, men Old Town i i Estepona var rent, snyggt, avkopplande och pittoresk. Ska man säga något negativt, om det nu är negativt, så var det kanske väl tillrättalagt och missade lite av en "Old Towns" ofta lite slitna charm.
Stadsdelens pärlband av restauranger gjorde inte besöken sämre. Just denna restaurangen, Le Casa del Rey, är en vinbar med över 1000 viner att välja på. Jag frågade om de hade en vinlista.... ja svarade servitören med viss uppnosighet. Men strax kom han med en Ipad och sa; varsågod och välj. Vi serverar ALLA 1000 viner antingen i flaska eller per glas....
Tyvärr "vågade" jag inte äta eftersom jag skulle vara hos tandläkaren en timme senare. Av Ingrids njutningsfulla min så kan jag väl säga att skinkan med melon och buffalomozzarella tydligen var utomordentligt välsmakande. Tack och lov så kunde jag dricka av vinet jag valt enligt "blunda och peka principen", vad ska man säga? Lägg alla superlativ i en mixer och häll upp, så närmar man sig väl hur denna gudomliga dryck smakade.
"Vår lägenhet" i Estepona med garage i källaren var trevlig, fräsch och mysig. Endast 2 kvarter från Marinan med alla sina restauranger, även om det var en riktig mördarabacke att ta upp för när vi skulle hem. Helt OK utsikt över medelhavet från balkongen för det priset vi betalade.
Estepona lär få ett återbesök vad det lider!
Alhambra here we come!
Förra gången vi passerade Granada så var det rent ut sagt ett j-vla väder så vi skippade världsarvet Alhambra.
När vi körde ner denna resan, dvs söderut, så var målet att vi skulle besöka detta omtalade monument. Navigatören i vårt ekipage (min gentlemansattityd förbjuder mig att namnge vederbörande) hade dock placerat det i fel stad. Så vi bestämde att ta det senare.
Sanningen är väl att vi båda är lite blaze på historiska byggnader efter alla 100-tals besök vi gjort världen över, så entusiasmen var väl kanske inte 100%-ig! Men vi bokade det närmsta hotellet till entrén och åkte med stora förhoppningar upp till etablissemanget. Tredje gången gillt, eller?
Väl framme till hotell Porcel Alixares och lyckan att få den sista parkeringsplatsen så var det upp på rummet och iväg till vårt mål för dagen. Vi frågade lite i receptionen om hur och var vi skulle kunna köpa biljetter till inträde och fick ett mumlande svar om att det "kan nog bli svårt om ni inte bokat i förväg".......
Hhhhmmmmmm.......
Optimistiska, glada och med fotriktiga vandringsskor började vi dock gå med raska steg mot vårt mål...
Och möttes av detta!
För att ha en rimlig chans att komma in måste man tydligen boka biljetter en månad i förväg?????
Alhambras från utsidan och Granada blev ändå en trevlig upplevelse.
Nu gällde det att inte börja hänga läpp utan göra det bästa va det möjliga. Vi hade ju ändå kört 10 mil extra för att koma hit.
Till saken var att vi hade fått tips av hotellet att man kunde bese Alhambra i ett spektakulärt ljus när det mörknade från en viss utkikspunkt. Vi uppfattade tipset som lite sådär halvhemligt och därmed exklusivt så vi bestämde oss för att gå, även om det såg ut att innebära rena bergsbestigningen al'a Himalaya!
Det var ändå ett hyfsat behaglig promenad nedför längs ena sidan av Alhambra ned till Granada Old Town. Väl där så mötte vi ett lemmeltåg med människor som gick just i riktning mot vårt , som vi trodde" lite hemliga" utkiksmål. Ska vi ändå gå?
Efter ytterligare någon minut mötte vi flera sådana här tåg helt fullproppade med folk som körde upp mot utsiktspunkten samt en sådär 50 taxibilar......... Nej det blir inga hemliga utkikställen heller! Va fasen har inte folk någonstans att bo?
Granada Old Town.
Skam den som ger sig. Om inte Alhambra så får vi väl strosa omkring i det trots allt gamla Granada.
Det är oftast en liten spännande upplevelse att gå i Spanska "Old Towns" eftersom de flesta fortfarande tillåter biltrafik på gator som är byggda för åsnetransporter,
Ovan en som kört fel och bara hade alternativet att köra på denna gata i denna riktningen. Som synes på husväggen till vänster är han inte den första som pressad sig igenom med sitt fordon. Och ja det var trångt. Trots infällda backspeglar hade han väl en väl en centimeter tillgodo på vardera sidan.
Julen kom tidigt i år, i iallafall i Granada!
Även den lite nyare delen av staden var trevligt inbjudande. Förmodligen ännu mer attraktiv sommartid med alla uteserveringar. Visserligen var det lite kallare häruppe i bergen än nere vid medelhavets strand, men det vette tusan om man kunde känna någon direkt julstämning trots granen på torget.
Visst ser det enkelt ut? Vekligheten är att vi gick över 2 km rätt upp som några stolliga bergsgetter. Jo jag erkänner, jag förslog taxi men det tyckte inte hurtbullen till hustru! Nej vi behöver röra på oss vi ska ju sitta i bilen genom hela Europa. Det var ju dock sant!
Med tydliga tecken på avskedsångest var det tid att styra mot kylan :-(.
Vägstandarden genom hela Europa får en att rodna när man tänker på dagens Svenska vägnät. Var tog det riktiga Sverige som man var stolt över vägen?
Nästa stopp blev 65 mil senare i kuststaden Vinaròs.
Jätteräkan i stadens park förklarar väl rätt väl vad som genomsyrar hela denna fiskestads utbud på restaurangerna.
Efter dessa veckor i Spanien tyckte jag mig börja behärska den s.a.s artighets- och "beställaspanskan" rätt väl.
 |
| En typisk spansk varm skinkmacka, eller hur? |
Det ska erkännas att trött efter dagens långa körning och en viss frustration efter att ha beskådat 10 restaurangers olika menyer och inte funnit mer än 2-3 kötträtter så var väl koncentrationen inte på världsmästarnivå. Jag tyckte mig ha sett en pizzeria som vi gått förbi. Ingen av oss var väl jättesugna på pizza, men det skulle duga. Problemet var att de bara hade ett fåtal bord inomhus och det började faktiskt bli lite kyligt.
Wow helt plötsligt blev ett bord ledigt inomhus och jag rusade fram till servitören och tingade det. När väl menyn kom, så fanns det inte tillstymmelse till pizza!!!!!
OK, men tappas av lite olika slag dock till 90% med fisk och skaldjur. Men, men räddaren i nöden en varm skinkmacka! Yes!
När väl maten kom in sjönk väl mitt självförtroende avseende det spanska språket till -1000 när min "skinkmacka" visade sig vara en ansjovissmörgås. .......... Snacka om förnedring. Ingrid tyckte det var kul samt att den var god.
Hon gick inte på att jag försökte få henne att tro att jag beställde den för hennes skull!!!!
60 mil och Vive la France och Setè.
Sete med systerorten Cape de Agde har vi varit i rätt så några gånger genom åren. Mycket är som tidigare men de förändringar som är, har väl tyvärr enligt oss inte blivit till det bättre.
MEN fransk mat på "riktiga", gärna familjerestauranger, håller definitivt stilen.
Frankrike är väl också ett av de få länder som man kan beställa hustes vin i och bli nockad av vilket fantastiskt vin de serverar. Franska ostar kräver egentligen en egen blogg - helt sagolika!
Nostalgibesök på vår gamla campingplats Le Castellas i Setè.
Innan vi lämnade Setè ville vi besöka "vår" Campingplats Le Castellas av rent nostalgiska skäl.
Här har vi tältat, varit med husvagn och husbil ett par gånger.
Ännu mer nostalgi!
Första gången vi var på Le Castellas var vi egentligen i Normandie där vi hyrt en lägenhet. Vädret var helt uruselt så vi bestämde oss att lämna i förtid. Från en telefonkiosk ringde vi till mina föräldrar och bad dem titta på en väderkarta. Det enda stället i Västeuropa där vädret var bra var vid medelhavet i södra Frankrike.
Så vi frågade barnen om de ville åka och bada mot löfte att inte bråka i bilen, eller åka hem? Svaret blev bada. Så vi körde till Parisområdet där Ingrid tog med Hanna & Emma in till Asterixlandet medan jag slaggade i bilen. Framåt seneftermiddagen började sedan körningen ner till medelhavet. Efter att ha kört hela natten var vi framme på morgonen!
 |
| Påväg upp mot Clermont-Ferrand i mitten av Frankrike. |
En försmak kanske?
Vår strategi har varit att köra tills jag/vi kände att tiden började gå mot kväll. Då stannade vi och började vi se oss om efter nattens boende. Denna eftermiddag var vi i höjd med Clermont-Ferrand och det var inte något större utbud som erbjöds. Vi hittade dock ett lägenhetshotell som fått fina recensioner.
Det låg förvisso inte precis i centrum av något, men ansågs vara rent, bekvämt och prisvärt.
Franska hotell kan vara "fågel eller fisk" trots bra recensioner, så vis av erfarenhet från nedresan kollade vi alltid av hotellen fysiskt innan vi bokade in oss.
I detta fall mötte vi av trevliga receptionister, men hela stället kändes som lite annorlunda. Lite sjukhuskänsla sannolikt beroende på lukten av desinfektionsmedel.......
Halva den stora restaurangdelen intill receptionen var besatt av äldre personer som precis skulle inta sin kvällsmat inkl vin naturligtvis.
Då blev vi informerade om att etablissemanget var ett kombinerat äldreboende och lägenhetshotell....
Lite snopet till att börja med! Lägenheterna var spartanska med rent och prydligt och helt klart prisvärt. Absolut ett ställe att återkomma till vid behov av en övernattning i området.
Så nu har man provar på att bo på ett äldreboende också! Kändes dock lite väl tidigt!
Next Trier I Sydtyskland!
I trier tog vi in på "Das Stadthotel" som var ett h-lvete att komma till. Värsta höstvädret med kolmörker och ösregn i kombination med vägarbeten, avstängda gator och enkelriktat gjorde det till en utmaning. att komma till hotellet.
Väl där visade det sig vara ett mycket centralt och bra hotell med väldigt hög standard,
Ett kvarter från hotellet tronade Port Nigra, Svarta portern som är en romersk stadsport som uppfördes 186-200 e.Kr. Imponerande vad dessa romare kunde åstadkomma!
Vilka av dagen s byggnader kommer att stå i över 2000 år?
Efter 855 mil är det hög tid att summera denna resan!
Efter Trier körde vi upp till Bremen där vi båda fick en smärre chock. Gamla fina Bremen hade blivit en total kloak. Vi bodde återigen så centralt man kunde i ett fantastiskt lägenhetshotell men utanför hotellet vågade man knappt gå.
Knarklangare i varenda gathörn, påtända människor som snubblade omkring, missbrukare som öppet stod och rökte på crack och tog sprutor. Sprutor spridda lite överallt och unga prostituerade tjejer som bjöd ut sig överallt. Invandrargäng som betedde sig hotfullt mot passerande och gapade och skrek.
etc, etc.
Tanken var att vi skulle gå till det stora restuarangområdet som låg ett par kvarter bort. Men ärligt, vi vågade inte. Så för första gången på denna resan beväpnade jag mig med pepparspray bara för att gå till en intilliggande byggnad som inrymde en tysk restaurang av gamla stuket.
Här blev vi serverade av en hen i bokstavlig mening. Kraftigt byggd med skäggstubb vickandes på rumpan iklädd en traditionell Tyrolerkjol.
 |
| Inte den beskrivna personen på foto. |
Nej, det var inte på något ekivokt etablisemang. En helt vanlig tysk "umpa bumpa" restaurang som naturligvis erbjöd Wienerschnitzel mit Speckkartoffel.
Servitören...trisen!? var mycket trevlig och uppmärksam, så efter att ha lett lite åt dennes uppenbarelse så övergick båda våras tankar till hur tragiskt det måste vara att finnas i s.a.s. fel kropp.
Slutfasen blev dagfärjan Rostock - Trelleborg och sedan vidare hem till ett helt utkylt hus som fortfarande var inställt på att vi var borta eftersom vi kom hem ett par dagar tidigare än planerat.
17grader känns kallt.
Macron och Franska staten skickade en slutlig hälsning!
Som en extra bonus så kom det ett litet fortkörningsböter på posten som tack för senast!
Så, Merci et a bientot!
