Mexiko eller Nixiko?

Mexico, Cancun........eller snarare Kalkon kanske.

Visst ser det lovande ut från flygplanet:? Titta noga över vingen så ser man hela Zona Hotelera, faktiskt precís som Miami Beach. Dvs en landremsa utanför själva staden som är helt bebyggd med 100-tals hotell.

Sanning att säga hade vi båda nog en liten negativ uppfattning om Mexico redan innan vi kom som bl.a. grundande sig på ett besök i Tijuana en gång i tiden samt baksidorna vi upplevt i andra latinamerikanska länder.

Tyvärr levde nog denna delen av Mexico upp till vad vi trodde och lite till! Svindyrt och kanske inte dåligt, MEN totalt överprisat!

Jag har redan berättat om vårt första hotell med Butlerservice m.m.. Men ärligt talat kunde man hissat vilken nationsflaggs som helst utanför detta hotell, vi kunde befunnit oss i Florida eller någon annanstans på jorden. 

Javisst hyfsade beacher, men LÅNGT ifrån de bästa vi upplevt.

Vattnet var förvånansvärt svalt och påminde mer om ett sommarbad hemma än om ett bad i tropiska vatten. Låter det gnälligt? Jag vet, men det kunde lika gärna varit på Kanarieöarna. Jag förstår ärligt talat inte att folk som åker hit från europa för en badsemester........eller är det annat som lockar?

Lite djur fanns dock!

Varningsskyltarna för krokodiler fanns lite varstans, men några äkta varelser såg vi aldrig (tack och lov).

Ödlor av alla storlekar var det dock gott om.

De här små snabba varelserna fanns lite överallt också. Auguti!? Vet inte vad de heter på svenska, men de såg ut som stora råttor utan svans.

Varning för Jaguarer! Dessa skyltar är faktiskt rätt vanligt förekommande, men givetvis såg vi inte ens svansen av någon. Det hade dock varit riktigt häftigt! 

Vår lilla Bettan i Mexiko.

Som alla våra hyrbilar världen över fick även denna heta Bettan. Tyvärr har vi tappat räkningen på vilket nummer hon skulle haft, men det fick "funka" ändå - och det gjorde det. 

Man skulle kunna fylla ett par sidor med att berätta om hur det är att hyra bil här. Men låt oss stanna vid att berätta att vi har bara varit med om ett sämre skojarställe i detta avseende, och det var i Turkiet och Costa Rica. När vi skulle hämta Bettan på Cancuns flygplats fick vi vänta på transfern till hyrbilsfirma i 45 minuter. Sedan stå i kö på i 2 timmar för att fixa pappersexercisen, och sedan vänta på bilen i ytterligare 30 minuter!?

Som så många gånger tidigare var planen att vi bara skulle ta det lugnt. Bada, läsa böcker och äta gott. Det fungerade faktiskt nästan ett dygn. Sedan började vuxendagislivet bli tråkigt. 

Så det blev en tidig morgon nästa dag för att kunna vara på plats när man öppnade vårt mål ruinerna i Tulum kl.08.00. Och tur var det. 09.30 vällde turistbussarna in och jag lovar 1000-tals turister ut. Puhhh!

Det som idag kallas Maya-Ruinerna i Tulum, byggt 1000 e.kr., var den första stadskärnan i Maya-civilisationen som de spanska erövrarna upptäckte på 1500-talet.

Den gamla staden som är byggt på kustklipporna är mycket vackert belägen.

I rättvisans namn ska sägas att här var det riktigt vackert och rofyllt innan bussinvasionen kom.

Cyklajäveln (igen) i Coba och mer sten. 

Efter en dags "vila" kändes det som om det var hög tid att ut och rasta Bettan igen. Upp med tuppen och 5 mil in i djungeln mot den lilla byn Coba. Vägen in i landet visade väl lite mer av det "riktiga" Mexiko. Visserligen verkade de flesta här på landsbygden också leva på turisterna, men där fanns ju s.a.s. en inhemsk marknad som troligen var lite mer genuin.

Cobo är idag en by med strax över 1000 invånare men var en gång en stor Maya stad. Området som är utgrävt är så stort att man antingen åker cykeltaxi eller hyr egna cyklar.

Och som brukligt blev Ingrids cykel besvuren med diverse ramsor. Min cykel saknade förövrigt det mesta. Kedjeskydd, bromsar och ett fungerande parkeringsstöd och växlar, men den rullade och var skapligt dyr att hyra.

Cobo var tydligen ett ceremoniellt centra och hade sin glansperiod 6 - 900år ef.kr. Det är inte svårt att få igång fantasin vad som föregått på den markerade platsen under den stora ringen. Särskilt inte när man tittade närmare på symbolerna som fanns lite varstans i närheten.

Det var varmt. Det var till och med plötsligt mycket varmt. Personligen kände jag väl sådär för att bestiga Coba's berömda pyramid med rykte om att ge en fantastik vy över djungeln. Jag vet sedan tidigare likartade övningar att knäna inte mår super efter ett sådant pass. 

MEN, MEN helt plötsligt skulle Ingrid upp. OK då får väl jag vänta härnere då.

Ärligt så trodde jag inte att hon skulle klättra ända upp, men det gjorde hon med besked. Väl nedkommen så fick jag ju höra "att det var ju inget att klättra upp där"!

OK, det fins en gräns för vad prestigen tål. Så nu vad det min tur att skutta upp. Jag skuttade i alla fall de första tre trappstegen men sedan gick det saktare och saktare.

Jag och den lilla tyskan till höger kämpade oss upp parallellt. Men visst var utsikten magnifik om man gillar att se djungels tak flera mil åt alla håll. Skämt åsido det var värt klättringen.

Varför två likadana foton på pyramiden ovan? Det är bevismaterial eftersom jag är på det ena fotot och Ingrid på det andra.

PS. Ingrid var inte lika hurtig dagen efter. Det var ett evigt stånkande när hon skulle gå i trappor D.S.

Playa del Carmen.

Efter fem nätter på vuxendagiset så kändes det skönt att få göra ett miljöombyte. Men, Hhuuum, vad ska man säga om detta stället?  

Låt mig börja med att snabbt berätta om återlämnandes av hyrbilen. Vi tycket vi planerat detta perfekt eftersom returstationen bara låg två kvarter från vårt hotell. Adressen till stationen/kontoret visade sig vara en gågata som dessutom var omringad av flera gågator!?

Efter 1 timmes körande och frågande hittade Ingrid adressen till fots......-men då hade firman flyttat. Dock inga hänvisningar.

Efter ytterligare 1 timmes letande hittade Ingrid kontoret och fick beskedet att bilen skulle lämnas på ett annat ställe . Snacka om Mañana Mañana.

"Wake up in your dreams" - var vårt hotell i Playa del Carmen's slogan.

Jodå, bildskönt och en förbaskat juste terass närmast havet. Frukost uppburet till terassen på vald tid. På ytan var det mesta fantastiskt, möjligen med undantag att jag slog huvud i spiraltrappan som tog oss till rummet varje gång jag skulle upp eller ned.

Vän av ordning undrar givetvis vad jag gnäller om?

Visst ser väl detta nice ut? Titta noga till höger på ovan foto. Just det, tungt beväpnade militärer som patrullerar. Tryggt? Jovisst, men dessa fanns överallt. Finns det bevakning finns det någon anledning därtill. Fotot ljuger dessutom om stranden. Den var inte fin och det luktade starkt av svavelsyra (undrar varför).

Hur var det nu; "Wake up in your dreams". Möjligen förklarar skylten utanför, ett av säkert 100, apotek vad som menas. Här fanns det mesta att köpa och lite till;

antibiotika, anabola steroider, diet piller, viagra, vatten och souvenirer mm.mm.

Själv gick jag in och skulle köpa några halstabletter och kom ut med något piller som skulle vara rena undermedecinen. Det bästa som fanns att få för halsont enligt apotekaren. Först kostade de 17 amerikanska dollar, för att sedan när jag visade tveksamhet plötsligt kostade 9 USD. Men vad gör man när man har ont i halsen.

Hustrun visade sin tveksamhet så jag slog upp pillerna senare på nätet. De förbjöds i bl.a. Mexiko för mer än två år sedan p.g.a. att de kunde ge leverskador!!!! Så i soporna med dem.

"Wake up in your dreams II" 

Quinta Avenida (5.e Avenyn). Ser vi ut som några som brukar snorta kokain? Eller ta ett par "pops" (vad det nu är för något)? Eller för den delen röka på lite?

Tydligen, för vid ett speciellt kvarter på denna gata blev vi i stort sätt överfallna av langare som ville förse oss med det ena drömpillret efter det andra. Vi har aldrig upplevt detta så påfallande och öppet någonstans i världen tidigare. Vad som var ännu mer påtagligt var att just här, just i detta kvarteret, fanns varken några poliser eller patrullerande militärer. KONSTIGT, eller hur..........

Hela denna stadsdel, som då låg precis utanför vår hotellentré, var rena Red Light District a´la Pattaya i Thailand. Fast med mer öppen drogförsäljning.

Damer som ställde sig upp på bardiskarna och dansade blev bjudna på gratis tequila shots. Gratis är gott, sa jag till Ingrid med förhoppningen att hon skulle anta utmaningen. Hur det blev med det och vilken blick jag fick av henne får ni själva lista ut.

Mercado de alimentär (hette det nog inte)

Men säkert något ditåt. I alla fall var det en lokal hantverks- och matmarknad, som hör och häpna bara vände sig till infödingarna.

Allt började med att jag bara kände att jag inte orkade med alla inkastare och överprisade halvbra restauranger. För att inte tala om den dånande musiken - Fel - det ohyggliga olivet som strömmade ut från varenda hörn. Alla restauranger och pubar försökte överrösta varandra. Det var bara ett öronbedövande sammelsurium av ljud.

Så vi drog oss upp så långt vi orkade gå in i de s.a.s. vanliga stadsdelarna. Efter ett tag snubblade vi mer eller mindre över en lokal helgmarknad. Det var ett mecka med olika matstånd för inga pengar.

Ett amerikanskt "gossepar", som uppenbarligen bodde här, kom och tjoade på oss. Vi var ju ganska lätta att urskilja bland den övriga massan av småväxta mexikaner. De intygade på sitt lite påfallande feministiska vis, i munnen på varann, hur fantastisk och hur billig maten var här på marknaden. Och visst hade de rätt! Trevliga pojkar även om de var lite för kemiskt glada.

Så det var bara att beställa och testa, För även om man språkligt kan beställa ett par öl på spanska, så är det en annan sak att förklara vad för mat och tillhörande ingredienser man vill ha. Men gott var det och billigt var det.

Ingrid var väl inte jättesugen på att gå upp genom de lite mörka kvarteren nästa kväll också. Men som beskrivits innan var det hopplöst att hitta något vettigt i turistkvarteren. Bara stökigt!

Så det blev en runda till upp till marknaden. Fast denna gång valde vi en intilliggande Tapas restaurang. Enkel men bra och god mat. När vi ätit färdigt började ett Beatles coverband att spela som på beställning. Dom gjorde det förbannat bra! Så vi blev hängande där ett bra tag innan vi gick hem för att packa inför morgondagens resa tillbaka till Florida.

Vi bestämde att vi skulle köpa några öl på hemvägen för ha att svalka oss med under packningsarbetet. Döm om vår förvåning när vi blev informerade om att man inte sålde öl i affärerna efter 19.00 just på söndagar! 

Skämtar ni? Man kan köpa vilka droger man vill dygnet runt. Man kan dricka sig hejdlöst berusad på någon av alla flera hundra dygnetruntöppna barer. Men inte köpa två öl efter kl. 19.00 på en söndag.

Hasta la vista, baby!

Ingen öl, men vi fick glädjas åt att städerskan uppenbarligen varit nöjd med dricksen och skulpterat en fin pingvin till oss av handdukarna.

Mycket strul men vi kom hem!

Som sagt, dagen efter skulle vi bara flyga upp till Miami och ligga över en natt innan flygresan via London och Stockholm skulle påbörjas. Det blev väl i princip strul med allt. Hotellet vi bokat, alla transfers vi var tvungna att ha, och lite strul med samtliga flyg.

För er som är oroliga kan jag dock lugnande berätta att Ingrid hann köpa ett par skor innan vi åkte hem. Det var några timmar över innan flyget skulle gå så vi hann åka till Doplin Mall i Miami igen för att se till att skoköparsviten inte blev bruten.

Lånad bild - inte dessa skor dock!

Mexiko eller Nixiko? Det blir nog dessvärre Nixiko. Dvs, inte denna delen av Mexico fler gånger, och förmodligen inte Mexico överhuvudtaget heller.

Det finns betydligt trevligare länder att besöka i världen om man nu vill det! Tunga vapen och droger är ingen trevlig kombination vare sig i Mexiko eller i Sverige!

Kram

Michael

Art Deco city är häftigt och dyrt!

Titta noga! Detta kan nog vara en av de dyraste drinkar du sett!?

Det var den dyraste drinken i plastmugg som vi köpt någonsin iallafall! Dessutom hade bartendern troligen glömt att hälla i någon rom. 175:- svenska pesetas styck! Smaka på den! OK serverad intill Beachen i Art Deco distriktet, men den blev inte bättre för det.

Bartendern var från Venezuela och ville flytta till Berlin. Han hatade Chavez trots att han var död.....Jo killen var trevlig men borde nog söka sig till ett annat yrke! Vad nu detta hade med drinken att göra vet jag inte....Jovisst - han kunde inte blanda drinkar.

Art Deco District på Miami Beach.

Med tanke på alla fula tråkiga lådor som byggs idag kan man bara beundra Amerikanarnas numera iver att rädda byggnader med historiska rötter. Art Deco distriktet är ett högst blomstrande affärsdistrikt men med bevarad exteriör. 

Även badvaktstornen på denna del av Miami Beach är bevarade i sin Art Deco stil. Kul, Pampigt och miljöförhöjande. Folk strömmar hit för att se och uppleva området.

Det är svårt att inte bli politisk ibland. Polisen är synlig överallt här i Florida. I sina bilar, på cykel, till fots, på fyrhjulingar och till och med på seegways. Det känns bra och tryggt. Nu var det lite party och då kom man med sin mobila sambandscentral. Yes. jag frågade polisen om jag fick fota polistrailern.

Med lite fantasi ser man 20-tals bilarna rulla förbi på streetan. Vi var här vid två tillfällen. Ena gången var gatan avstängd p.g.a. party, men den andra gången öppen för trafik. Jag lovar att det rullade ett antal tidstypiska vrålåk förbi. Läckert!

Mer spanska än engelska.

Mycket har hänt här på 40-år. En totalt genomgripande sak är inflytandet av latinos och det spanska språket. Man hör numera att ca 80% av de man överhör talar spanska. Skyltar, prislappar, menyer, You name it, allt är i första hand på spanska.

Restaurangutbudet speglar givetvis också denna förändring till följd att exv Mexikanska Restauranger är mycket vanliga. Lika bra att vänja sig. Dos Margaritas, por favore!

Har ni märkt att det nästan alltid handlar om mat när Ingrid är med på fotona?

Säg till mig om jag nämner ordet Kryssning igen!!!!

Inför denna resan diskuterade vi till och från om vi ändå skulle testa att åka på en kryssning. Fördelen härnere är att utbudet är stort och man kan hitta kryssningar som bara varar 3-4 dagar. Lagom tid för att prova på kan man tycka! Ovan "lilla" fartyg har ett helt vattenäventyrsland allra högst upp.

MEN, MEN MEN. Nu har vi sett ett antal kryssningsfartyg på nära håll och bokstavligen sprungit på en massa kryssningsdeltagare. Förutom att det går sakta så påminner dessa sällskap om dagisklasser. Dagisfröken i täten och "klassen" i god ordning efter. Alla märkta med ett lika färgat klistermärke på bröstet.

Ja, jag raljerar och är kanske lite orättvis - MEN både jag och Ingrid får rysningar vid tanken på att styras runt i ett sådant sammanhang. Vi klarar ju inte ens att delta i ett par timmars bussutflykt. Nej detta är bara att glömma!

Nu mot Mexico!

Hola hasta luego!

Man vill inte tro det, men det är 40-år sedan sist!

Förra gången vi var här var vi iklädda avklippta jeans från Gul & Blå och träskor.

Nostalgidelen av resan fortsätter med ett besök utanför hotellet vi bodde på för nästan på dagen 40 år sedan. Hotel Sorrento är sig likt men den närmaste omgivningen är rätt förändrad.

Collins Avenue ett kvarter bort är sig dock likt. Många roliga minnen poppade upp när vi vandrade runt här. 

Denna gången hyrde vi en lägenhet på 11 våningen med utsikt över beachen. Det vi saknade i lägenheten var en balkong, annars var det rätt skönt att slippa de vanliga hotellen.

Ingen har bilskam i USA!

Man blir väl lite fundersam över Sveriges iver att rädda klimatet med att bl.a. extremt beskatta personbilar när man ser vilka fordon som är populära i USA, och mängden av dem. Bilskam finns inte i det amerikanska språket, och personligen har jag inte mycket till övers för denna typ av plakatpolitik.

Så vi började med att hyra en Chrystler 300. En riktig limo att glida fram i. Tyvärr var det ett missljud i den så vi behövde byta bil efter någon dag och då blev det en lite mer sportig Cadillac CTS med dubbla turbo's.

OK Cadillacen kan väl inte riktigt mäta sig med en McLaren vars pris i basutförande ligger på 2.100.000:-, men den står sig rätt bra i konkurrensen. Miami Beach är fortfarande ett Mecka för att få se lyxbilar i alla genrer - Rolls Royce, Bentley, Jaguar, Porsche, Aston Martin, etc etc.

Shopping utan skoköp!

Dolphin Mall är ett av Floridas gigantiska shoppingmallar. Personligen hade jag två mål, en ny telefon och lite Colombia skjortor. Så blev det.

Men döm om min förvåning när Ingrid sa att hon inte var så sugen på att handla. Då börjar man bli orolig. Jag kan inte minnas att vi varit på något motsvarande shoppingparadis utan att det blivit åtminstonde ett par skor.

Bass Pro Shop är lika roligt att besöka varje gång man är i USA. Dessa enormt stora butiker som alltid innehåller möjlighet att provskjuta, provfiske etc är en upplevelse att gå in i. Enormt påkostade olika naturmiljöer är fantastiska att se på. Se ovan miljö som visar en sjö underifrån med växter, djurliv, fiskeredskap och botten på kanoter och båtar.

På hemvägen siktade vi Hard Rock hotel's siluett. Ett höghus i formen av en guitar! Det är svårt att inte bli imponerad. 

Key West över dagen blev en utflykt med 2 nätters övernattning.

Vi var påväg ned till Key West redan 1980 men vi kom bara halvvägs. På den tiden körde man på broar som den till höger som är stängd idag. Vissa av broarna på den tiden hade körbanor av järngaller vilket gjorde att man såg rätt ned i havet under bilen.

Ungefär halvägs mellan Miami Beach och Key West började hungern göra sig påmind. Det blev ett stopp på Wahoo's kombinerade fiskrestaurang och fisketursarrangör. Uppenbarligen ett populärt ställe för det vällde in lunchgäster. 

Pelikanerna höll stadigt utkik efter fiskrens.

Med tanke på alla båtar som låg i hamn var nog fiskechartern lite låg för tillfället. En heldagstur med privat båt kostade endast 12.000:-. 

Key West, USA sydligaste punkt.

Key West är en riktig turistfälla, MEN en mysig sådan. Dyrt men ett behagligt lugn trots oss alla turister.

Stans centrum präglas av fint underhållna sekelskiftesvillor.

Strandpromenaden är magisk att strosa på i kvällsljuset. Underhållning och barer överallt. Saken blev inte sämre av att vi hade ett fantastiskt väder.

Självklart blev det ett besök på den klassiks baren Sloppy Joe´s som påstår varit ett av Hemingway´s stamställen.

Efter att ha vandrat mellan vattenhålen ett par timmar hamnade vi en en Kubansk Restaurang som serverade förvånadsvärd god mat och levande musik.

Tuppar överallt!

Som sagt det springer tuppar precis överallt i Key West. Historien är följande; Key West var i äldre tider ett tillhåll för pirater och smugglare. Ett inslag i denna miljö var tuppfäktning som sedan levde kvar långt in på 1900-talet. När denna grymma företeelse förbjöds i Florida släpptes tupparna helt sonika ut för att klara sig på egen hand.

Det är uppenbarligen an sanning med modifikation. Key West borna är idag väldig rädda om sina tuppar som håller rent från både råttor och ormar.

Snappers på Key Largo.

Efter en god natts sömn påbörjade vi återresan norrut. Vädret denna dag underbart så vi tog det lugnt och stannade ganska ofta för att promenera och doppa tårna i havet.

Framåt eftermiddagen kände vi att det kunde vara mysigt att stanna en natt på Key Largo också. Sagt och gjort så bokade vi in oss på Snappers. Hotellet visade sig i första hand vara en välrenommerad fiskrestaurang. Gissa vem som blev lycklig över detta!? Jag fick också god mat som smakade mycket bra, så länge Ingrids fisk inte tittade på mig. 

Snappers erbjöd kanske inte resans finaste rum. Men mycket rent och en egen terass med 100% havsutsikt.

Hög mysfaktor präglade hela vår lilla utflykt från det lite hetsigare Miami Beach. Nu börjar vårt USA äventyr lida mot sitt slut.

Vi ska dock hinna med att bl.a. besöka Art-Deco statsdelen i Miami Beach innan vi flyger  vidare till Mexiko.

Så vi ses i Miami Beach igen!