Nog har vi bott sämre än på vårt boende Sensimar Caravel Resort & Spa i Tsilivi.
Hotellet var mycket välkomnande och hade faktiskt en mycket smidig och bra incheckning, 10 av 10.
- Välkomstdrink i lobbyn, lån av pass.
- Vi tar hand om ert bagage och ser till att det kommer upp på ert rum.
- Pass i retur..... Gå ni och ät lunch så länge så kommer ert rum att vara färdigt.
- Lunch......nyckelkort och lite info sedan till rummet.
när vi dragit undan gardinerna och öppnat balkongdörren bredde den underbara balkongen i terasstorlek ut sig i all sin prakt. Helt magisk utsikt och med möjlighet till att både sola och sitta och läsa i skuggan. Jo det blev lite drinkar också.
Jacuzzin på vår balkong var välskött och "fräsh", som vi yngre säger. Lite svår att ställa in, men när temperaturen var upp mot 40 grader var det synnerligen behagligt att bubblande titta ut i den svarta medelhavsvatten med en drink i handen. Jo det blev mest på kvällarna vi badade eftersom vår balkong var lite som en scen mot den stora utebaren. Jodå, det gick att vara trådlöst klädd om man släckte lamporna på vår balkong. Man vill ju inte bjuda på för mycket!
 |
| Vårt rum och balkong vid pilen. |
På tal om yngre. Jag ska kanske tala för mig själv. Men var vi än rest i världen genom åren med undantag av en äventyrsresa i Australien ihop med ett större gäng backpackers, har jag alltid tyckt att vi sänkt medelåldern. Det gjorde vi inte nu (tyvärr)! Caravel Sensimar är ett "vuxenhotel" som tydligen attraherade många yngre par. Men det ska sägas att gästerna var i alla "vuxna" åldrar.
Och nej, även om vi älskar barn, så saknade man inte de gapande föräldrarna som måste tala om för alla att de ska gå på toaletten.
 |
| Även i ryggläge kunde man njuta av utsikten genom balkongens glasräcke. |
Man får nog faktiskt tillstå att hotellet var ett av de bästa charterhotell vi legat på.
Lilla poolen vid den lilla restaurangen där man serverade "snacks" och drinkar. "Snacks" innebar Hamburgare & Pommes, Pizza och motsvarande. Som sagt, man behövde inte vara vare sig vara hungrig eller törstig någon av dygnets 24 timmar.
Stora utebaren sedd från vår balkong, För övrigt samma utsikt vi hade från vår jacuzzi när vi "bubblade". Det är MYSIGT med ljumma medelhavskvällar.
Som sig bör, tydligen, var det underhållning varje kväll. Denna orkester som spelade 70-90 tals covers var den mest lyssningsbara och underhållande. Men givetvis var det Klassisk Grekisk musik en kväll och knätofsdans en kväll.
Jag vet att jag kanske är tråkig, men knätofsdans ser likadant ut vart man än kommer i världen. Thailand, Spanien, uppe i Peru's höglandsplatåer, Dalarna eller i Grekland. Lite olika färger på tofsarna och lite olika gnällklang på instrumenten. Jag avstår gärna denna underhållningsform.
Lite blåsigt men var gör väl det när man befinner sig i lä och avnjuter utsikten med en kall öl.
Att ligga och sola är inte min grej direkt. Så medan Ingrid solbadade i en av solbäddarna invid stora poolen och njöt av drinkarna som serverades, gick jag längs stranden bort till en liten pitoresk fiskehamn som låg ett par hundra meter från hotellet.
Precis intill fiskehamnen fanns där en nästan övergiven offentlig badstrand. Lite mer Grekisk stil med söndriga badhytter och fasta parasoller som nästan såg spöklika ut utan parasoll. Det turkosa vattnet, den fina sandbottnen och en behaglig temperatur både i luften och i vattnet gjorde denna lilla utflykten ljuvlig. I bakgrunden på foto ovan skymtar systerön Kefalonia.
Jovisst solade jag också på vår fina balkong. Min ambition var att lyssna på Jan Guillou's nya bok under denna semester. Jag lyckades ligga och lyssna på halva första kapitlet, i ca 5 minuter. Men det blev ett fototillfälle i alla fall.
Maten som serverades på hotellet var BRA! Servisen var också mycket bra. Det var inte många sekunder man behövde vänta när glaset blev tomt. Ingen tvekan om det. Men till slut smakar all mat ungefär detsamma. Det blir ju inte bättre av att man med flit kryddar maten dåligt för att det ska passa alla oavsett vilken smak man har.
Restaurang MicriAcropoli blev då lite av en oas för oss. Bra kryddad mat som verkligen smakade något och äntligen fick vi tag i Retsina vin, även om personalen fick springa över gatan och köpa en flaska. Detta typiska grekiskt ädla vin, kryddat med kåda, var tydligen inte vanligt i denna del av landet!?
Vi skulle ju bara ta det lungt!
Vi, eller snarare jag, har ofta en ambition att vi inte ska göra så mycket när vi åker på kortare semesterturer. Bara njuta, läsa och ta det lugnt! Hittills har jag aldrig lyckats och givetvis inte denna gången heller. Det är väl klart man ska ut och fara som illrar när man bor på ett lyxigt hotell med bästa service inkluderat. För att inte tala om den oslagbara balkongen......... Så det blev lite körning på öns, vad ska man säga, ibland obefintliga vägar (röd markering).
När vi fick bilen (läs skrothögen) levererad blev vi upplysta om att snitthastigheten på Zakynthos var ca 40km/h. Sanningen är att det nog snarare var 25km/h.
Ja detta gällde förutsatt att man inte var busschaufför. Alla öns busschaufförer måst vara fd racerförare. Att åka med dem var en rent ut sagt ibland en obehaglig upplevelse. Att möta dem som bilist på dessa kostigar var inget man precis jublade över.
Men som biluthyraren sa; " Det är ju inte någon ny bil. Men allt fungerar och händer det något så behöver ni ju inte betala någon självrisk". Vad ska man säga? Den självrisken som skulle vara aktuell hade vi nog betalt i förskott inklusive skrothögens hela värde. Men visst den såg ut som skrot med söndriga backspeglar och saknade lister. Solen hade spräckt en del av inredningen och det luktade pecka, men AC;n fungerade. Den var visserligen lite svårstartad efter att ha stått en hel natt, men däcken var bra!? Och den tog oss ju runt ön.......vad kan man mer begära?
Zakynthos stad.
Trångt, enkelriktat, massor med bilar och motorcyklar och ingenstans att parkera. M.a.o. ett typiskt medelhavs trafikkaos. Och m.a.o. en typisk mysig medelhavsstad.
Tydligen firade man något, men jag vet inte vad. Möjligen att det var den sista egentliga "turistveckan" på ön man firade. Mycket höll på att stänga och hyllorna var glesa i vissa affärer i väntan på att säsongsstänga. Det var ett trevligt inslag oavsett, även om det var en del knätofsar som marscherade. Dock till till marsch musik.
Ingrid såg att de serverade våffla och glass och var bara tvungen att fika. En liten våffla med glass och kaffe kunde vara mysigt. Det var ju lunchtid och hon brukar ju äta då......... Hmmmm, en LITEN våffla!!
På vägen tillbaka till hotellet körde vi upp ovanför staden för att beundra utsikten. Det är vackert, eller hur?
Getsigen till Korakonissi.
Vi hade blivit rekommenderade att köra till Korakonissi. Efter att ha tagit av från "stora vägen" och in på en getstig som slingrade sig ner för bergsidorna, började vi närma oss havet. Det var mer än en gång vi funderade på att försöka vända då vi var säkra på att vi kört fel. Men vi var rätt, och det var en en enastående syn som mötte oss. Helt turkost vatten och så klart att man säkert såg ned till 15 meters djup.
Äventyret ned till denna plats belönades stort av utsikten. Tyvärr hade vi inte badkläder med oss (hur vi kunde missa det när vi är på en badö), så något bad blev det inte.
Inte helt nöjd trots de olidligt vackra omgivningarna. Hustrun hade ont i foten idag!
OLYMPIA resans historiska höjdpunkt.
Redan innan vi åkte till Zakynthos hade vi bestämt att besöka Olympia eftersom denna historiska plats låg i närheten.
Sedan var det tid att borda färjan från Zakynthos stad till fastlandet. Efter ett förväntat grekiskt kaos kom vi väl ombord. Färjeöverfarten över ett stilla medelhav tog ca 1,5 timme.
 |
| Zakynthos stad i morgonljus. |
Staden som idag kallas Olympia är ett i sammanhanget nytt påfund. Någon gång i slutet av 1800-talet efter utgrävningarna av själva Olympiakomplexet började turister komma och givetvis behövdes mat och husrum.
Själva Olymiakomplexet med tillhörande museum är imponerande. Vi hade en kvinnlig guide som också var helt enastående och engagerande.
 |
| Prydnaden över Zeus tempel. |
Detaljerna på de framgrävda statyerna och utsmyckningarna är helt sanslöst detaljerade. Vilken yrkesskicklighet dessa yrkesmän hade.
Själva området är stort och allt byggdes ca 700-400 år före Kristus födelse.
Här tänds Olympiaelden inför varje Olympiad, en tradition som man kan tro är mycket gammal. MEN inte! Själva den Olympiska elden infördes vid Olympiaden i Amsterdam 1928. Det var faktiskt Hitler och det nazistiska styret som inför Olympiaden i Berlisn 1936 som kom på och införde att elden tänds på Olympiaområdet i Grekland, för att sedan föras med facklor till den aktuella Olympiaden.
Portalen ovan var från början öppningen på en tunnel som ledde intill huvudarenan.
 |
| Start- och mål markering huvudarenan. |
Publiken stod i tusentals runt om på vallarna (=ståplatsläktarna). De enda som hade sittplatser var en översteprästinna och några av domarna. Alla tävlande var dock män. Det gällde för alla grenar med ett undantag, "Oskuldsloppet". De deltagande flickorna i "The Virgin run" skulle vara ogifta. Var man ogift räknades det som om man var oskuld. Så redan de gamla grekerna..............
Det blev en lång dag med massor av intryck och nya kunskaper. Det var inte så svårt att somna när vi väl var tillbaka på hotellet, ätit middag och bubblat i jacuzzin.
Potamitis Windmill och Skinari Light house.
Goats on roads. Visst är det härligt att detta finns kvar på riktigt. Vi kör på huvudautostradan upp mot norra delen av ön och får kryssa mellan en hord av 100-tals getter. Att sedan också få morsa på getherden med sin klassiska herdestav ger åtminstone mig hopp om att vissa goda värden ännu finns kvar.
Kusten häruppe är känd för alla sina grottor som man kan köra in i med båt i och/eller simma in i. Härifrån området går också båtar i skyttetrafik till öns och kanske Greklands mest kända strand och turistfälla, Wreck Beach. Nej vi åkte inte dit.
Dafni Beach.
Någon har lyckats med marknadsföringen. Dafni Beach ägs av samma släkt. Dvs oavsett var du avser att bada eller äta längs stranden så går alla intäkter till samma klan. Det märktes att det var slutet på säsongen och att familjen var rätt trötta på alla turister. Jag kan inte säga att de var otrevliga, men de spred inte direkt gemytlighet omkring sig. Om vägen till Korakonissi var dålig så var vägen hit obefintlig. Nja, inget ställe man precis vill rekommendera.
Gerakas Beach - längst ned på öns sydöstra del.
Nu var vi sent på det och hann väl bara ta ett snabbdopp. Gerakas Beach är förmodligen den finaste sandstranden på Zakynthos. Stranden är också känd för att 100 tals sköldpaddor lägger sina ägg här. Stora delar av stranden var avstängd för att skydda alla äggnesten.
Om vi reser till Zakynthos igen kommer vi definitivt återkomma hit.
Vi är inga charterproffs!
Charterresor är väl egentligen riktigt vår grej. Men många fullkomligt älskar denna form av semester och tar väldigt serieöst på att alltid få "sin" plats på stranden eller vid poolen. Jag blir alltid lika fascinerad när jag ser alla som tidigt på morgonen, till och med innan solen gått upp, gör sig ärende ned till "sina" solstolar och markerar dessa med sina badlakan. För fösta gången fick vi se att det finns speciella badhandduksklämmor. Klämmor som ser till att badhanddukarna inte blåser iväg från den markerade solstolen. Som sagt proffs!
Men Grekland är ändå Grekland!
På morgnarna gick vi en lång runda innan det blev en morgondusch och frukost. Det var fantastiskt skönt, MEEEEN måste folk vara så förbannat grisiga? Sopor finns överallt längs vägarna för att inte tala om i omgivningarna runt soptunnor. Man tycker ändå folk som till största delen lever på turism borde fatta vikten av att hålla rent runt sig.
Vad sägs om denna? Först har man uppenbarligen monterat brandvarnaren för att sedan komma på att AC ska sitta där. Så fel det kan bli.
Trots en del avigsidor så får vi nog ändå ge denna resa "Med beröm Godkänt"! Trots att Grekland är Grekland så var det en trevlig och till stora delar mysig ö att besöka!
