En bra semester ska ha en bra början, eller hur? Så vad kan vara en bättre början än att vara barnvakt till ett av barnbarnen när mamma och pappa ska på kalas. M.a.o. började vi vår medelhavssemester i Stenslanda tillsammans med Adrian och mycket lek och bus.
Söndagskväll och tid att ta nattfärjan Robin Hood mellan Trelleborg och Rostock. Eftersom detta var första gången för Aussie att både åka en stor färja och att sova över i en hytt var vi lite spända. MEN det gick hur bra som helst.
Vid ankomst till Rostock 06.30 var det hög tid för frukost som vi inmundigade på parkeringen utanför Border Shop. Vi var ju tvungna att "tanka" lite öl och annat gott inför resan.
Som synes blev det en liten lagom tur denna gången också på lite över 500 mil.
Camping Bärenschlucht i Pottstein blev första utlandsstoppet på resan. Campingen ligger i en djup smal dalgång i ett fantastiskt landskap. Många missar hur fantastiskt vackert Tyskland är genom att bara hålla sig till det tråkiga Autobahn vägnätet.
Här ställde vi upp husbilen i direkt anslutning till den lilla kristallklara ån. Vattnet var så klart att man kunde sitta och dricka sin iskalla öl i Campingstolen och samtidigt titta på fiskarna som simmade uppströms.
Mamma and hade också fullt upp med att hålla ihop barnaskaran. En riktigt mysig typisk Tysk Camping. Tyvärr hade värdhuset Ruhstag (vilodag/stängt) som många restauranger i Tyskland har på måndagar. Så m.a.o. typiskt Tyskt.
Elen & Andy.
Nu var det äntligen tid att besöka våra vänner Elen och Andy. Detta par mötte vi av en slump på en restaurang i Hua Hin, Thailand för 15 år sedan. Vi hade ett par genuint trevliga kvällar tillsammans trots vissa språkproblem. Ingrids språkkunskaper, då som nu, i det Tyska språket är rätt begränsat. Själv var jag rätt ringrostig men jag brukar inte ha så svårt att göra mig förstådd. Andy kan ca 10 ord på Engelska och Elen kan ingen engelska överhuvudtaget. Så förutsättningarna var språkligt sett rätt dåliga....MEN vad kul vi hade!
Sedan dess har vi bara upprätthållt en viss kontakt via mail, så nog var vi lite spända på hur detta mötet skulle bli. Efter att ha kramat om varandra var det som om vi var tillbaka till vårt första möte. Sedan vidtog sedvanligt öldrickande och därmed utplånades eventuella språkproblem åter igen.
Paret Edelmann har gett sig på ett riktigt projekt. Det har köpt ett fd värdshus & pensionat som stått övergivit i flera år. Ett ruckel med stor potential. De har redan lagt ned en massa arbete men mycket återstår. Färdigt kan det bli hur fint som helst! Utanför tomtgränsen går "Römergraben". Dvs ett Romerskt ca hundra mil långt försvarsverk som man fortfarande kan se spår efter. Man har också rekonstruerat ett Romerskt vakttorn som stoltserar 15 meter från huset.
Vi talar om Tyskland...Givetvis finns en lokal öl döpt efter tornet (eg. tornen).
Pils, Schweineschnitzel Wiener art. Kan inte bli mer Tyskt... och på tok för gott!
Elen fixar en riktig tyskt frukost som sig bör. Rikligt med grillad bacon!
Elen som är av Tyskt börd men född i Kazakstan kom som 14 åring till Tyskland. Hon gick i konstskola i Kazakstan och när uppenbarligen en dröm att kunna försörja sig på sin konst. Målet är att villan de renoverar ska bli ett galleri.
Vi skulle hälsa på över en natt men det blev två, och trevligt hade vi! TACK för er gästfrihet och underbara dagar tillsammans (igen)!
Contre la France och massor med mat & dryck!
Men först denna resan första Stau. Men den var bara i 10km och tog en knapp timme. Värre har vi varit med om.
Så "landade" vi då på Camping Le Domaine Louvarel strax norr om Lyon. Vår första bekantskap med Yelloh campingkedjan. Mycket bra!
I detta land kan man ofta till och med få en gourmetmåltid på en Campingrestaurang.
Kvällen till ära började vi med en "dagens förrätt" - Carpaccio. Till huvudrätt blev det en sallad, allt nedskölj med en riktigt god flaska rött Côtes du Rhône vin.
Le Club Farret, Vias Plage.
Och så var vi då komna till resans mål - ja nästan. Vår plan var att återbesöka campingen Le Castellas i Sete' som vi varit på ett par gånger. Senast var dock för ett antal många år sedan. Men vilken cirkus denna anläggning blivit. Det var total kaos vid vår ankomst och platserna var så små att vi inte kunde få in vår ändå rätt moderata husbil. Vi var rätt sent ute och det började bli tajt om tid. Vi besökte flera campingar som antingen redan var fullbelagda eller så hade receptionen strängt för dagen. Så nu gällde att hålla Ingrid lugn och finna ut en plan "B". Ingrid som "fastnat" i campingkedjan Yelloh hittade då Le Club Farret, Vias Plage. OK låt oss testa innan vi söker oss till ett ställe att stå på över natten. Vi kom fram precis innan de skulle stänga och de beklagade att campingen vi stod på var fullbelagd, men de hade en annan camping 300 meter bort vi kunde få plats på.
Oj vad ledsna vi blev! "Vår" plats var långt borta ifrån bassänger, lekland och campingens ungdomsdisco. "Vår" plats låg 20 meter från stranden och hade en perfekt plats att rasta hunden på runt hörnet. "Vår" plats hade stora campingtomter med vatten och el i direkt anslutning. Ja, det kunde sannerligen varit värre. Speciellt om det funnits platser lediga på den trånga huvudcampingen........Ja vi grät nästan...av lycka! Detta var den bästa campingtomten man kan få precis intill medelhavets strand!
Det mesta var riktigt bra! Smolken var de små buskarna/gräset som väser i sanden. De var fulla med små ärtstora stenhårda kardborrar. Aussie var som en magnet när han låg ner och de var satan så jobbiga att trampa på barfota.
Som sagt, annars det gick ingen större nöd på oss.
Och Aussie klarade sig bra trots värmen. Lite lek fick det bli på stranden då den värsta hettan lagt sig.
Mat igen och lite annat.
Stamrestaurangen blev Le Jardin som hade ett bra utbud och mycket trevlig personal.
En "liten" sallad!?
Vi prövade husets röda vin som alla andra turister. Men det åkte ut igen. Odrickbart! Det roliga är dock servitörens reaktion. Hur tycker ni vinet ska vara, var hans kommentar. Efter lite resonemang rekommendera han ett vin som bara var super. Inga bistra miner. Han verkade snarare uppskatta att inte alla bara blaskade i sig vilket rödtjut som helst. Så nog märktes det att vi var i Frankrike igen. Tips: Får ni tag i detta vin KÖP!
Deras "Meze" var också "super"!
Friskt och skönt! Det var faktiskt lite kallare än vad det ser ut som. Men är man vid medelhavet så är man, och då ska man bada.
Det fanns också vackra medelhavsblommor på vår campingplats.
En morgon när vi vaknade hade våra trevliga engelska grannar, en barnfamilj med två små pojkar, satt upp ett flaggspel. Får väl erkänna att vi började undra lite då det började se ut som en cirkus. MEN, den store pojken fyllde ju hela 7 år. Arthur, den lille grabben på 4 år, hjälpte mig att fylla på vatten i husbilen, men han var mycket förundrad hur det kunde komma sig att min bil gick på vatten. Hans pappa tankade alltid bensin på macken. (Hoppas jag inte ställde till något. Barn kan ibland vilja vara hjälpsamma på fel sätt)
Efter sex nätter till tonerna av Medelhavets vågor kändes det som om tiden var mogen för att dra vidare upp genom underbara Frankrike.
Motsträvigt gick Ingrid med på att vi skulle köra E75 genom centrala Frankrike norrut. Visserligen efter mycket gnäll om "jävla bergsvägar", stup och lite annat smått o gott. Och visst, sist vi körde i detta området så var det väl lite så. MEEEN det var för mer än 20 år sedan Ingrid!
Men till och med jag blev positivt överraskad. E75 upp mot Clemont-Ferrand visade sig vara helt enastående. Helt nygjord statsägd motorväg som bjöd på fantastiska vyer och relativt lite trafik. Otroligt fina rastplatser längs hela vägen som oftast låg intill sevärdheter. Kanske inte det bästa av allt men bra, GRATIS. Där fick vi både ögonfröjd och sparade 800 - 900:- i vägavgifter. Gratis är gott!
Det enda vi behövde betala för var en broavgift. Det var nog den vackraste bro jag någonsin sett.
Viaduct Millau visade sig vara en av världens 10 högsta broar.
På tal om broar, så blev det ytterligare en bro att beskåda, Viadukt Garabit.
Vem tror du ligger bakom denna skapelse? Jajamensan, Gustave Eifell himself. Visst är det lite av ett liggande Eifell torn? Vackert, tycker jag!
Aussie var väl dock mer imponerad av alla goda lukter som andra hundar lämnat efter sig än av bron.
Nästa nattstopp, Chambon-Sur-Lac.
Chambon-Sur-Lac visade sig vara en riktigt Fransk kurort inklämd i en djup dal med en vacker sjö i centrum. Vackert, men lite väl mycket tillrättalagt för vår smak. Vägen dit höll dock på att bli ett riktigt äventyr. GPS;en ville tydligen att vi skulle köra en genväg. Den genvägen var en bergstig som passade mer för getter än för fordon och definitivt omöjlig att klättra uppför med en stor husbil. Så nu lärde vi oss återigen att bara använda GPS;en som ett hjälpmedel i navigeringen. Ärligt så kunde det gått illa om vi litat på den.
Som sagt, tillrättalagt. Visserligen är fransoserna galna i att cykla och har den bestämda uppfattningen att cykeln uppfanns av en fransman. Sorry, det är en tysk som räknas som uppfinnaren. Hursomhelst i vilket annat land hittar man en cykeltvätt på allmän plats? Lägg i 1 Euro och du kan tvätta din cykel, kolla luften i hjulen....Smidigt!
Denna kväll avslutade vi på en restaurang som låg utmed sjön. Hela denna ort gav i övrigt lite Umpa Bumpa Alpint intryck. Servitörerna på restaurangen var iklädda folkdräkter som lika gärna kunde vara hämtade från någon alpby. Ingrid skulle bestämt prova deras lokala specialitet som serverades i en stekpanna, tveksamt hängde jag på. Och yes, jag skulle valt något annat. Återigen Umpa Bumpa mat med Jodel, och det var inte särskilt gott. Väldigt ofranskt! Njae..inte resans kulinariska höjdpunkt precis.
Lånat foto: Det var nog lika gott som det ser ut.
Morgonen efter väckte Aussie mig för att han var rädd. Jag förstår honom, det var ett fasligt dånande ovanför huvudet på oss. Hördes som ett reaplan höll på att landa på husbilens tak. Det visade sig att det var ett gäng varmluftsballonger som gled lågt över oss. Förmodligen krävdes det mycket varmluft för att behålla luftförmågan eftersom det gjorde inget annat än eldade på med gasolbrännarna. Dånet förstärktes nog också rätt kraftigt av bergen som omringade sjön. Men efter säkert en timmes dånande så gled de ljudlöst bort, tack och lov. Jag trodde ballongflygning skulle vara en tyst övning.
Nästa stopp; Mesnil Saint Pere, med mellanlandning invid Korsriddarborgen Le Château Murel.
Dags att packa ihop och sadla hästarna igen. Lite överdrivet kanske. OK koppla bort strömmen och dra in de hydrauliska stödbenen då. Resan gick återigen genom undersköna och vackra landskap, och GPS;en ville återigen lura in oss på en massa kostigar. Jag vet inte var det var med den. Men en lättare hjärnblödning hade den definitivt fått. Med gårdagens omvägar tack vare GPS;en i färskt minne hade vi lärt oss att ignorera den när den ville leda oss in på helt vansinniga vägar.
På vägen mot vårt mål som låg nära staden Troyes passerade vi bl.a. Korsriddarborgen Le Château Murel. Dessa borgar eller borgruiner ligger som ett pärlband i detta område. Om man betänker att dessa försvarsverk är byggda runt år 1000 - 1100 ek och att vissa fortfarande är bebodda, kan man inte annat än att bli imponerad.
Så kom vi då till Mesnil Saint Pere och återigen en mycket fin campingplats. Nu har vi spenderat lite tid i Frankrike igen och konversationsfranskan har lagom börjat vakna till liv tills vi ska åka hem. Denna morgon började med en diskussion på franska om mysteriet vart det försvunna affärsbiträdet tagit vägen, då både jag och Messieur Barthélemy ville inköpa dagens obligatoriska pain (bröd). Både diskussionen och gåtan löste sig galant efter att vi gemensamt stegat ut i butikens lager och letat rätt på henne. Återigen ett ställe att lägga på minnet för att återbesöka.
Ups är det pingst!?
Så var vi där igen. Vi lär oss tydligen aldrig. Vi hade rätt tydliga planer på var vi skulle stanna och ligga över när vi väl lämnat Frankrike. Vi har en del ställen som vi gillar och vet var de ligger, vilket passar bra när man är påväg hem. Så till dessa kända marker skulle vi denna gång också. Trafiken var lite stökig så det tog längre tid än vad vi räknat med så vi började inse att vi kanske skulle ha problem att hinna i tid då målet denna dag var ett ställe där dom stänger receptionen kl. 18.00. Vi börjar då diskutera en plan B när Ingrid plötsligt säger "fan också", det är ju Pingst. En av årets största campinghelger i Europa.
Nu blev goda råd dyra varför vi stannade och började ringa runt till ett antal campingplatser som låg i närområdet. Fullt, Fullt och Fullt. OK, då får det bli en parkering inatt. Vi gillar numera egentligen inte att övernatta på det sättet. Inbrott och stölder har accelererat de sista åren, tyvärr!
Medan jag försatte att köra norrut så tittade Ingrid efter alternativ och hittade ett ställe som skulle ha över 100 ställplatser. Lät väl kanske inte så mysigt men bättre än att stå på en parkering. Och om det finns så många ställplatser så borde det väl finnas en ledig.
Vid ankomst till Camp Marina Alte Fahrt i Greven, möttes oss en fullsatt ställplats. Nu fanns det 2 extra ytor som man tog till vi hög beläggning. Tyvärr var den första extra ytan vi kontrollerade full den också. Plötsligt dök en trevlig dam upp och frågade om vi behövde ställplats. Damen ifråga var värdinna på stället och påväg hem. Men vi blev hänvisade till reservplats 2.
Puh så skönt även om vi skulle få ställa upp oss på en reservplats. Gissa om vi blev ledsna då vi insåg att denna ställplats hade el, låg precis intill vattnet, var den närmaste ställplatsen till restaurangen och toaletterna & duscharna. Återigen "bortkörda" från gyttret till en kanonplats!
Ställplatsen som egentligen är en småbåtshamn var som alla tyska faciliteter av detta slag extremt välskött och trevligt. Eftersom båtarna hade plaster på båda sidor av kanalen fanns där en linfärja med självbetjäning. Linfärjans "hamnar" hade man döpt till Dover och Calais.
Eftersom vi kom så sent på kvällen hade vi inte hunnit beställa några "brötchen" till frukost och våra kontanter började tryta eftersom vi skramlat ihop våra sista Euro för att kunna lösa ut oss från restaurangen kvällen innan då det visade sig att de inte tog kort. Tyskland är nog det sämsta landet i Europa på att acceptera kreditkort. Så av med cykeln och upp på sadeln. Det var 1,5 mil till närmaste bagare och jag hade kollat att de skulle vara öppna. TYVÄRR cyklade jag i fel riktning trots GPS hjälp. Detta upptäckte jag när jag hade kommit 7 km åt fel håll. OK, nu ska jag ha superkoll tänkte jag och vände cykeln.
Efter ett par hundra meter så hittade jag en skylt med "Geldmachine". OK, så var kontantproblemet löst. Nu var det bara bröd kvar. Jag tyckte mig se några komma ut med plastkassar med bröd i från en bondgård. En stor skylt talade om att detta var "Spargelhof" (Sparrishuset). Nu var det inte bröd jag sett i kassarna utan sparris, men gissa om jag blev glad när jag insåg att man även sålde hembakat bröd. Yes!
100 meter från Spargelhof gick kanalen. Och vad såg jag en bit bort om inte vår ställplats. Så 10 minuter senare var jag åter vid husbilen. Så det blev en lång felcykling med gott resultat.
Trots Pingst så hade jag sett en skylt om och förberedelser för en Spargelfest, när jag handlade på Spargelhof. Så det blev till att stanna en natt till. Efter en härlig cykeltur längs kanalen med en glad Aussie som äntligen fick springa av sig ordentligt ankom vi Spargelhof (igen).
Mycket mat och mycket folk. Till maten kunde man naturligtvis både köpa öl och vin om man ville. Tänk vad tyskarna måste vara annorlunda som klarar av att inta alkoholhaltiga drycker på en gårdsbutik utan vakter och att de måste vara instängda bakom något fånigt staket.
Så det blev Spargelgratin & öl samt därtill en "liten" våffla med jordgubbar. Det är inte vanligt, men Ingrid och jag delade en portion av varje. Dock givetvis varsin lokal öl. Det var så gott och mättande att vi inte orkade äta middag den dagen.
Den ordinarie ställplatsen på Camp Marina Alte Fahrt. Det ser kanske inte så stort ut men det står 120 husbilar där. Ca 40 på reservplats 1, och vi var väl 4 bilar på reservplats 2. Och till det ca 100 yachter.
Som vanlig i Tyskland; Ordnung muss sein! Det är kul att komma ner hit. Det är oftast otroligt välskött.
Trafiken på Ems kanal är rätt livlig. Det kan bli lite trångt när två stora lastpråmar möts.
Campingpark Augstfelde i Bösdorf.
Sista övernattningen i Tyskland fick bli Campingpark Augstfelde i Bösdorf vid sjön Plön. Augstfelde var också en trevlig campingplats med härliga omgivningar och på bra avstånd till Flensburg där planen var att vi skulle tanka upp lite på CittiPark.
Återigen blev vi kvar i två nätter. Återigen en härlig cykeltur längs sjön och ett "fika stopp" ala Tyskland på ett litet Te Cafe. Nu blev det inget te, men dock en "liten" skinkmacka för mig och en bit paj till Ingrid. Därtill givetvis en iskall öl. (Vi hade ju cyklat och det var varmt ). Jag höll på att glömma att det blev inköp av en plåtuggla också. Man måste ju shoppa!
Home Sweet Klintakrog!
Det har faktiskt blivit en tradition att besöka Gammelbro Camping i Årösund vid varje resa söderut. Både Aussie, Ingrid och jag trivs här och det känns nästan som att komma hem. Nu hade vi sett fram emot en "Stjerneskrud" på restaurangen nere vid småbåtshamnen. Men vad fan, omvandlad till en pizzeria. Nej tack! Åter tillbaka till husbilen och lämna Aussie. Nu fick det bli en stjerneskud på Badehotelet.
Badehotelet är genuint men kanske lite för fint för det vi är ute efter. Med fritidskläder känns det lite obekvämt att träda in i dessa fina salonger och så får ju Aussie inte följa med. Men som vanligt var det gott!
Och självklart blev vi hedrade med lite marint ögongodis denna gången också. Finns det något vackrare än att se ett stort segelfartyg glida fram?
Sammanfattningsvis kan man väl säga att också denna utflykten blev riktigt bra om än för mycket god mat, gott vin och åt helsicke för mycket öl.
