Vi visste ju inte att vi hade familjebojkott mot Alitalia förrän Emma påminde oss. Nu förstår vi också varför! Fyra av fyra möjliga flighter gravt försenade. Personal som inte klarar av incheckningssystemen och rätt oengagerade flygvärdinnor/värdar. Men värst var incheckningen när vi skulle åka hem från Palermo. Vi trodde vi var i god tid, men möttes av det här;
Fotot är taget från vår plats i kön. En tredjedel av de som ska med står efter oss. Två incheckningsdiskar för 180 passagerare. VI var framme 07.45 och planet SKULLE gå 08.05!?
Men annars är Sicilien ”multo bello!”.
Första natten stannade vi i Balestrate och hotel Marina Resort & Spa. Ett hotell som balanserade på en klippa med medelhavet nedanför. Har man varit i Sicilien vet man att alla gator i städerna är anpassade för åsnor, inte för bilar. Och inte för Italiensk trafik- & parkeringskultur. M.a.o ett helsicke att ta sig till hotellet som inkluderade att köra över trappor och genom trånga portar. Men fram kom vi till slut! Och ett romantiskt (?) rum fick vi. Och Balestrates restaurangkvarter låg bara ett kvarter bort! In på en fullsatt restaurang (lördagkväll) och insupa den Italienska/Sicilianska kulturen. M.a.o barnen leker runt borden vilket också inkluderar bollspel, diskussionerna är vilda och högljudda och vinet flödar…..Härligt!
Scopello, villa Gazebo och pappa Vittorio.
Vår lilla GPS tyckte att vi skulle åka på en bergsutflykt istället för att ta närmsta vägen till Scopello. Och det var kanske mer bergsstigar ”hon” valde än vägar. Men visst, det blev en spännande tur och vi hade gott om tid. Vårt förtroende för lilla GPS´an fick sig dock en rejäl törn när vi väl var framme i Scopello och vi insåg att vi kört drygt en timmes omväg. När hon sedan ledde oss till backen på ovan foto och påstod att vi skulle köra upp på denna traktorväg med vår låga Audi A3, kändes det fel. Efter lite körning hit och dit så insåg vi att hon faktiskt hade rätt. Vi körde på, både bildligt och bokstavligt. Underredet på vår lilla Cabriolet skrapade betänkligt i efter att ha passerat ett av de värsta hålen i backen.
MEN efter ett par hundra meters körning rätt upp mot bergstoppen öppnade sig ovan vy. Nästan andäktiga steg vi ur bilen när vi väl hittat villa Gazebo. Helt makalös milsvidd utsikt! Nästan 30 grader varmt! Kan det vara bättre?
Villans vardagsrum, terassen, kan inte vara bättre. Inga grannar som skymmer vare sig nedanför eller på sidorna. Närmaste ”granne” är naturreservatet Lo Zingaro. Fridfullt är bara förnamnet.
Utematplatsen i skuggan av något ej namngivet träd är mysig både dagtid och kvällstid när himlens lampa är släkt. Det blir riktigt mörkt klockan 18.00.
Herr Vittorio, ägaren Guglioelmo´s pappa, visade oss runt. Visserligen kunde han bara Sicilianska, men det är ju nästan som Björkholmska. Visserligen reagerade Ingrid lite negativt när han visade oss uteduschen och berättade att den var ”caldo”. Man riktigt såg hur fru Nattfogel ryste till innan jag påpekade att ”caldo" faktiskt betyder ”hett/varmt” på detta charmanta språk.
Ovan foton ljuger lite. Det var varmt och riktigt skönt även på kvällarna även om fotot ger ett annat intryck. Denna kvällen såg man ända bort till Palermo´s flygplats som landvägen ligger 5 mil bort.
Färskt, fräscht och smakrikt! Vittorios välkomstpresent var trevlig och god. Citronerna är förövrigt plockade från citronträdet som fanns på ”vår” tomt.
Inte superlyxigt invändigt men skönt avslappnat och rent och snyggt.
Vår kompis Lizze, eller kompisar, fanns både ute och inne. Bra då de håller spindlar och andra insekter i schack.
Ett stenkast från Villa Gazebo (utsikten till höger på terassen) ligger den lilla staden Scopello som erbjuder massor med restauranger och också en vidunderlig utsikt.
Grillkvällen som blev till en intensiv kattjakt.
En av kvällarna hade vi bestämt oss för att grilla själva i vårt utekök. Sanningen att säga berodde det mest på att vi blev ”sjuka” när vi såg alla delikatesser i affären. Vilka charkprodukter! Vilket utbud! Nu blev väl grillkvällen sådär. Ja inget fel på smaken eller på den fantastiska omgivningen att inta en härlig måltid på. MEN katterna! Helt plötsligt hade vi fem katter som gjorde precis allt för att få en smakbit, De var till och med påväg in i grillen med tassarna. Jag jagade dem på alla tänkbara vis men smarta som de är sprang de bara runt huset. I två kvällar hade bestämt sig för att vara hos oss sedan bara försvann de igen. Förmodligen till något annat hem där man bestämt sig för att grilla…….
Tut Tut sa affärbiträdet.
På tal om affären som vi handlade mest i så skapade Ingrid lite uppståndelse vid ett tillfälle. Vi skulle köpa öl och var lite veliga om vilken sort vi skulle ha. Ingrid skulle ställa tillbaka en 1 liters öl i hyllan och missade på något sätt så flaskan föll i stengolvet och exploderade häftigt med en knall. Glasskärvorna for som från granat runt oss. Personalen som fanns i närheten kom springande och bedyrade att detta inte var något problem bara någon inte blev skadad. Men Ingrid hade blivit skuren på ena stortån av ett splitter och blodet började sippra. Jag påkallade då en av personalen som rusade ut efter en sjukvårdsväska och kom springande tillbaka mellan varuhyllorna och ropade TUT TUT som en ambulanssiren till andra kunders undrande och nyfikna blickar.
Sedan vidtog själva vårdprocessen där som mest tre ur personalen deltog för att rengöra och förbinda Ingrids skador. Dvs ett litet skärsår.
Mission completed!
Castellammare del Golfo.
Visserligen hade vi innan vi reste ned till Sicilien bestämt att vi verkligen skulle ta det lugnt och njuta av boendet. Det blev inte så denna gången heller. Och visst är det gott att åka nedcabbat i detta klimatet.
Efter att ha varit nere vid stranden nedanför vår villa och tagit ett förmiddags dopp (20-22 grader) så styrde vi kosan mot närmsta gamla stad Castellmmare del Golfo grundad år 827. Fråga mig inte hur man vet det, men det är det officiella året för stadens födelse. Och jag tror det stämmer för gatorna och gränderna är definitivt från den tiden. M.a.o. åsnebredd.
En sagolikt vacker stad med en fin strand som syns i fjärran.
Tonfisk är områdets specialitet men även övrig mat går inte av för hackor. Italien och Italienarna kan mat. Kanske inte klassisk fransk finess men vällagat med tydliga och färska smaker. Multo Bello!
Kan de se mer inbjudande ut?
"Jag vill ha en efterrätt” - gissa vem som sa det? Samma person som tyckte vi skulle äta en liten lunch eftersom vi innan hade bestämt att grilla på kvällen. Så det blev en stor lunch, efterrätt och ingen grillning eftersom vi var proppmätta enda tills läggdags.
Castellmmare del Golfo är vackert även när huvudlampan på himlen släckts.
Scopello.
Varför gå över ån efter vatten. Vår lilla stad bestående av ett medeltida torg omgärdat av en ring av gamla pittoreska hus erbjöd ett 15-tal restauranger.
Orten mest kända ställe som också är en riktig turistfälla är La Tonnara vilket betyder tonfisken. Som tidigare sagt så är området känt för sin stora tillgång till tonfisk och denna anläggning som ligger rakt nedanför Scopello var en gång Siciliens största tonfiskhamn.
För att vara en gammal fd. hamn så är La Tonnara mer likt en gammal romarborg. Fotot är taget från en av Scopellos bättre restauranger La Terazzia.
San Vito Lo Capo.
Ner med cabben och ut och se oss om igen, ingen god läsning på terassen här inte. Nästa mål San Vito Lo Copo. Kan det låta mer Siciliansk. Måste vara ett ställe där man riskerar att träffa på Don Coleone, eller?
Så nära men ändå en bit att köra eftersom bergen ligger emellan.
Nja, San Vito Lo Copo visade sig vara en riktig typisk turiststad.Kunde lika gärna ha varit på Spanska medelhavskusten. En fin strand med de obligatoriska Afrikanerna som sprang runt och sålde all möjlig krimskrams. Faktiskt ett nytt inslag för mig var att afrikanerna hade stor konkurrens av en massa araber som också försökte sätta på turisterna sina ”äkta” varor. Det syntes att turistsäsongen var på upphällning eftersom säljarna var nästan lika många som de få turister som besökte stranden. Så det blev ett kort besök och ett beslut att återbesöka en av de få turistfällor som jag tycker är väl värda ett besök, staden på bergstoppen Erice.
Erice den lilla staden på toppen av berget Erice.
Ovan foton får tala för sig själva. Vägen upp till Erice med utsikt över medelhavet är en upplevelse i sig. Men denna lilla stad är jättemysig att gå runt i. Men det gäller att ha kondition för de smala gatorna är branta, och då menar jag verkligen branta. Vi besökte Erice för ca tio år sedan och inget är förändrat. Till och med mannen som står och säljer souvenirer från en gammal skåpbil vid statsporten är kvar.
Villa Rosa dei Venti, kunde lika gärna vara Fawlty Towers!
Vårt Sicilien besök avslutade vi på ett trevligt ställe som lika gärna kunde vara Fawlty Towers. Stället drevs av ett par som gjorde allt. De skötte transfern till och från flygplatsen, de skötte receptionen och de lagade mat och serverade. Signora Boss hade en likartad attityd som frun i Fawlty Towers, men var mycket trevlig och serviceminded. Herrn själv, lite tomteaktig, tog emot oss vid ankomsten med de målarfärgstänkta arbetskläderna på, Singora Boss var på flyplatsen och hämtade gäster. På kvällen var herrn servitör och diskare medan Signora Boss var kokerska och hovmästare i ett. I ärlighetens namn var herrns serveringsförmåga mer likt Manuels.När "vår" Manuel lyckats välta ett glas fyllt med limonelikör över hela vårt bord och tar handen och försöker liksom få vätskan att försvinna genom att smeta ut den över hela bordet. Då kommer Signora Boss rusande och kör bort honom och tittar på oss med ett ursäktande leende och en menande blick åt mannen. En blick som inte gick att missförstås, "Han är en idiot men en snäll sådan". (Det var Signora Boss attityd, inte vår) Vi, liksom de andra gästerna, hade högljutt roligt åt hela situationen.
Vi hade tydligen bokat sviten. Italiensk säng ala tidigt 80-tal, flådigt?
Hotellet var dessutom under renovering. Detta utfördes också av herrn i huset. Låter det inte bra? Men det var faktiskt oerhört charmigt och ägarna var jättetrevliga. Och det var rent och snyggt! OK inte ett femstjärnigt Hilton, men vi kommer mer än gärna igen.
