Lite sent upplagt i bloggen för denna resan kanske. Men bättre sent än aldrig, eller hur?

Nu, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hade vi planerat att åka med husbilen upp till Norrland igen…Sedan bestämde vi oss Bretagne via Moseldalen. Men det blev Normandie i Frankrike IGEN, istället! OK lite tjatigt men Ingrid älskar Moules frites (Musslor och pommes frites) och jag är svag för den lokala Calvadosen OCH franskt vin. Så why not….

Och som vanligt blev det ett stopp på Gammelbro Camping i Aarösund på Jylland. Det börjar bli vårt ”basecamp” när vi reser ut i Europa. Ja det börjar bli lite av ”same procedure as last year, james”, men vid denna tiden är vi inte många på campingen och servicen är fortfarande 100%.

Och som vanligt blir det alltid en dejlig dansk iskall öl och en stjerneskrud. Yes - JÄTTEGOTT!

Winterswijk i Holland nästa.

Ytterligare ett ställe vi brukar besöka på vägen ned i Europa. Mycket fin camping, bra restaurang som tillåter hundar och Europas största varuhus för fritidsartiklar och husvagn- och husbilstillbehör, Obelink. Allt på gång- och cykelavstånd. Denna gången var det riktigt varmt också, 30 grader och uppåt. Så skuggan var väldigt skön att ha tillgång till.

Wintersvijk är ett pittoreskt jordbruksområde helt genomkorsat av kanaler, men framförallt helt genomkorsat med fina cykelvägar. Och givetvis blev det ett par rejäla rundor. För att hitta några bra rundor så frågade jag efter några kartor i campingens reception. O ja, de hade flera BESKRIVNINGAR……på holländska!? Men det är så lätt sa damen i receptionen och översatte glatt höger och vänster på beskrivningen. Jovisst, höger och vänster var lätt,det hade vi klarat själva, men resten… När vi kom till ordet ”Fietspad” gav vi upp och satte in plan ”B”. Cykla tills vi tröttnar och använd GPS;en för att hitta tillbaka. Fietspad betyder förövrigt ”cykelväg” - enkelt eller hur?

Eftersom det var över 30 grader varmt kom Aussies cykelsläp till stor nytta. Aussie gjorde väl inte vågen precis när han beordrades in trots att han sprungit i gott och väl 7 km, men efter ett tag gick det rätt bra! Kärran är både smidig och bra men vi upptäckte att när Aussie sitter upp och lutar sig mot någon av väggarna så går tyget emot hjulen på utsidan. Hur tänkte man här? Får bli problemlösning senare i höst.

35 grader och 30 minuter Moseldalen.

Efter ett par dagar i Winterswijk valde vi att fortsätta resan ner mot Moseldalen. Vi lyckades naturligtvis välja resans absolut varmaste dag. AC;n orkade knappt hålla en acceptabel temperatur inne i husbilen. Målet var Koblenz ca 25 mil söderut. Även om Ingrid inte uttalade det så hade hon nästan bestämt sig för att försöka påverka mig att vi skulle s.a.s. stanna i Moseldalen. Och dit kom vi, tillsammans med hela tyska befolkningen. Det var helt ”knökat”med folk. Husbilar och husvagnar var uppställda till och med utanför campingarna och var de än kunde få en plats.

Visst ser det tomt ut? Men jag kan lova att det fanns inte en chans att finna något ställe i dalen att ställa upp bilen. Det blev ett snabbt beslut att hålla oss till ”plan B” och styra mot ”Norlandie”. Klockan var rätt mycket så vi var ändå tvungna att finna någon plats att övernatta på. Medan jag körde på i riktning mot Frankrike letade Ingrid campingplatser i den tyska campingbibeln. Efter ett antal försök på överfulla campingplatser fann vi mer än 20 mil senare ett bara nästan fullt ställe precis på gränsen mellan Tyskland och Luxenburg.

Nästa dag blev det sträckkörning ner till ”The Froggies” (Fransmän) och ett kort stopp i tråkiga Dieppe. Inget kul ställe.

Men, men…MEN, den som väntar på något gott… Läs sakta och smaka på orden;

Le département du Calvados och den lilla staden Port-en-Bessin-Huppain!

Men du hör ju själv, det kan inte bli bättre. De lite lustiga var att det var av en slump att vi just valde denna orten och vägen dit är som att köra på småvägarna i Bastasjö vilket gjorde oss nästan benägna att vända om mer en en gång.

Väl uppställda på Le camping Port´land gjorde vi oss redo att besöka själva staden som låg 10 minuters promenad bort och 25 minuters promenad hem. Snacka om backe! Stad är väl kanske att ta i men en stadslik fransk liten fiskehamn. Nu till det lite lustiga, ju närmre vi kom ner mot centrum ju mer kände jag igen stället men kunde inte placera det.

När jag såg detta, La Marine hotell och restaurang ”ramlade 25-öringen ned. Jag har tidigare både bott här och druckit middag i samband med att jag åkte Europa runt och letade agenter som kunde sälja stekpannor. Och anrättningen var lika bra då som nu!

Gissa om Ingrid gillade stället?

Till och med Aussie gillade stans bästa restaurang. Inte så mycket för den goda maten som för utsikten. Perfekt för honom att hålla koll på alla Fifi’s som passerade utanför. Panoramafönster på första parkett med inbyggt stöd för nosen. Kan det bli bättre?

Detta är ju den sk. invasionskusten i Normandie. Överallt finns det spår och minnesmärken från den tiden. Till och med fordon som fortfarande används, exv ovan typiska Willys jeep.

Jag kan riktigt höra mina döttrars tankar - nu börjar han med ”sitt” andra världskrig igen. OK, det blir lite mer snart eftersom ni tycker så mycket om det!

Bessin är som de flesta små kuststäder i Normandie idylliska och otroligt mysiga att ströva i. Notera gärna hur rent och städat det är. Är det inte konstigt? Lägre skatt, lika bra sjukvård, en uppenbart bättre skola, och ändå pengar kvar till att hålla rent och snyggt!?

Tidvattnet är spännade att följa. Man förstår att invationsplaneringen var svår då vattenivån skiljer upp till 13 meter mellan ebb och flod.

Hela denna delen av kusten är ett paradis för paragliders. Man blir sugen på att prova!

Eller kan man ju leta lite snäckor om man känner för det nu när det är lågvatten.

Port-en-Bessin-Huppain är en riktig pärla.

Varför inte en cykeltur på Omaha beach? Stränderna längs invasionskusten är som en exotisk blandning av fantastiska badstränder, utmanande cykel- & promenadstråk och ett gigantiskt historiskt museum. Kort sagt ett Mekka för en cyklande havsälskande historienörd.

Vätskepaus för Aussie.

Sanningen att säga så var elcyklarna en välsignelse här. Värme och lös sand är en utmanande kombination. Men härligt att cykla längs dessa underbara stränder. Tur att det var ebb!!

Fysisk aktivitet kräver en god lunch. Är man på Omaha beach så måste det naturligtvis avnjutas på Restaurant L’Omaha. En ”liten” sallad på Franskt vis. Behöver jag meddela att det var gott?

Aussie behöver också lite förkovran om WWII, eller……Här intill en Sherman tank som…OK,OK - jag ska inte!

Det är en härlig känsla att cykla igenom alla dessa små härliga byar som ligger som ett pärlband längs kusten. Behöver jag än en gång påpeka hur rent och välskött det är.

Maupertus-sur-Mer.

Med visst tveksamhet packade vi ihop för att åka vidare mot Cherbourg och Utah Beach (strandens kodnamn för invasionsstyrkorna) eftersom vi hade för oss att vi inte hade varit där tidigare.

Nästa övernattningsanhalt blev Camping l’Anse du Brick. Men vad är detta? Detta kan inte bli bättre för en som mig. Campingen var (utan vår vetskap) anlagd på ett fd.Tysk raketavskjutningsstation. Det kan inte bli mer intressant!!!

Aussie var kanske mer intresserad av sin nya leksaksapa än av historiens vingslag. Resterna av själva rampen för V1 raketer är det som syns i bakgrunden.

Campingen var en 5:a utav 5 i sig själv, men alla spår efter denna fd. gigantiska krigsanläggning var synnerligen intressant. Tyvärr och konstigt nog fanns där ingen information om detta.

Området runt Maupertus-sur-Mer är också väldigt vacker och mysig att vandra i.

Beachen nedanför campingen.

En av de få molniga, och vilket skulle visa sig regniga dagarna, cyklade vi den dryga milen int till Cherbourg. Rätt som det var fick vi bokstavligen kasta oss av den ganska smala vägen eftersom ca 100 cyklister eskorterade av MC-poliser kom som en vägg emot oss i en rent ut sagt j-vla fart. Det var bokstavligen undan eller kull!

Cherbourg var OK stad men inte mer. Lite för mycket storstad för vår smak även om det är en rätt liten ort ur Franskt perspektiv. Och så var det också det där med regnet. Helt plötsligt när vi var över en mil bort från husbilen var det som om himlen öppnade sig både bildligt och vätskemässigt. Regnkläder? Visst 2 paraplyer, stövlar och 3 regnställ — i husbilen! Efter en halvtimmes väntan i en port var det bara att ge sig ut. Efter har frågat på flera ställen så lyckades vi hitta två engångsponchos i en tobaksaffär. Aussies släp var mer som en portabel pool än som en cykelkärra. Det var nog 5 cm vatten i den, minst. Kanske bidrog detta till att vi inte såg den riktigt fina sidan av Cherbourg.

Vi, OK jag, hade bestämt att vi skulle besöka hjärtat av Utah Beach på hemvägen. Vi ställde in GPS’n på närmaste vägen vilket visade sig vara både ett bra och dåligt tilltag. Bra för att vi körde på många pittoreska vägar och passerade många små typiska Normandiska jätte mysiga byar. Ni vet kyrka, café, en byrestaurang och ett litet gammalt torg. Det dåliga var att nerverna var på helspänn för att få ett möte. Jag kan lova att jag hade inte ens kunnat möta en cyklist på större delen av denna sträcka på dessa extremt smala vägar. Men det gick bra eftersom det enda vi mötte var en tjudrad ko som stod lite långt ut med bakdelen.

Hjärtat av Utah Beach.

Slutligen var vi då framme vid Utah Beach-monumentet med vidhängande museum. Och gissa, ”förvånande” nog hade vi varit där tidigare. Ingen av oss kan fortfarande komma ihåg när, men jag lutar åt någon gång när vi hälsat på Emma och Jason i London. Så det blev bara ett kort kissestopp för Aussie och sedan vidare mot nästa mål som var campingplatsen Domaine Goelands i Saint-Martin-en-Campagne speciellt utvald av Ingrid eftersom de hade en restaurang där som var omnämnd i Guide Micheline.

Location emplacement mobil home st martin en campagne

Men det är inte alltid saker blir som man tror. Campingen var väl OK …. för husvagnar. Alla platser lutade skarpt åt alla håll, så med automatisk nivåreglering eller inte var det omöjligt att få husbilen i något som liknade vågrätt. En bergstraktor hade passat bättre.

Restaurangen var en riktig "galge i häcken” ställe. Nej hundar var inte välkomna. Men för helsicke vi är i Frankrike. Det är nog första gången detta har hänt oss! Så det fina middagen blev en hamburgare på campingens café.

Men omgivningarna var dramatiskt vackra. White Cliffs of Normandie?

Kvällspromenaden gick rätt in i ett bröllop som hölls i en allmän park. Det ser kanske inte så varm ut men det var extremt varmt trots att vi var precis intill havet.

Jag vet att det blir tjatigt, men se själv hur rent och snyggt det är. Man blir ledsen när man tänker på hur det ser ut hemma på offentliga platser.

Med risk för att uppfattas pervers så måste jag ändå visa ett foto från campingens toalett. Även rent och snyggt här, MEN man måst ha problem med toalettborsttjuvar!? Vi har varit runt i stort hela världen men ALDRIG upplevt att man kedjat fast toalettborstarna……….

Åter till Gammelbro Camping i Aarösund via stamstället nr 2, Stellplatz Am Freibad i Gangelt i Tyskland.

En av de bästa ställplatserna vi stått på. Så hit återvänder vi när vi är i närheten. Visserligen tysk "ordnung muss sein", men trevligt. Ställplatsen ligger precis på gränsen mellan Tyskland och Hollands sydöstra utpost. Så när man rastar Aussie gör man det i Holland. Men man sover och dricker en god öl till en utomordentlig Schwein-Schnitsel Wiener Art mit Speck-Bratkartoffel på restaurang Haus Hamacher i Tyskland. Naturlich, Hunde Willkommen!

Vad säger ni? Rent eller? Men tyskarna har ju också lägre skatter än oss…….bättre skolresultat, gratis tandvård och sjukvård etc. Hur är det möjligt? ”Vi som har så duktiga politiker”. Ett exempel kan ju vara att Tyskarna beskattar lastbilar från utlandet som kör genom deras land på de tyska vägarna. Sverige beskattar sina egna medborgare som kör personbilar!? Utländska medborgare i utländska fordon, personbil eller lastbil kör gratis!? Det är väl uträknat i samma princip som att betala 2,5 miljoner om dagen för tomma flyktingmottagningsplatser istället för att bidra med pengar till de områden i världen där flyktingar verkligen svälter och där dessa pengar är värda minst det tiodubbla! Eller samma uträkning där Landstingen (som inte finns i Tyskland) betalar 6000:- paret för stödstrumpor som i verkligheten borde kosta runt 30:-/paret. Men som en Socialdemokrat meddelade mig för lite sedan. det har med människosynen att göra!? Vad ska man säga?

Nästa anhalt Ferienpark am Bernsteinsee. Inget toppbetyg men en bra och lätt tillgänglig ställplats. Så absolut perfekt för en övernattning. Gasthauset Chianti utanför visade sig vara en Syrisk restaurang. De serverade den frächaste buffén jag ätit. Stort urval men lite av varje. Grejen var att personalen fyllde på nytt hela tiden. Så inget varmt som låg i timmar på värme. Lite kul med ett tyskt Gasthaus med italienskt namn som serverade mellanöstern inspirerad mat. Men gott och prisvärt var det!

Den eviga flaskhalsen Hamburg!

Hur man ska ta sig förbi Hamburg har i alla år vi rest i Europa varit att välja mellan kolera eller pest. Enda gången vi inte upplevde köer eller andra problem vid passagen var första gången vi körde där s.a.s själva. Året var 1979 men då stannade trafiken upp på grund av Brittiska militärkonvojer. Vägen ner körde vi via Elbe tunneln. Det gick rätt OK men det var på en söndag då alla lastbilar står parkerade.

På hemresan chansade vi på färjeleden Wischhafen-Glückstadt. Hhmmm. 2 timmars kö till färjan vilket stressade lite då vi ville hinna handla lite i Flensburg och ändå hinna till Gammelbro camping innan de stängde grindarna.

Och äntligen fick Aussie sitta på ”sin” plats eftersom Ingrid var och handlade en Bratwurst mit Brot i färjans lilla Imbis.

Gammelbro - Home Sweet Home.

Det känns faktiskt lite så. Aarösund är pittoreskt och genuint Jylländskt.

En bit ut i havet ligger Aarösunds ”Aspö”, Arö. En liten bilfärja går en gång i timmen eller så kan man åka den gamla ångaren Helene om man tillhör en PRO-grupp.

Det tar inte många minuter att korsa ön på dess små grusvägar med cykel. Runt hela ön går en skyddsvall som skydd mot stormar och översvämningar.

Arös hamn erbjuder det klassiska. Ett litet hamncafe som givetvis serverar både öl och snapps. Öns gamla fiskegubbar som sitter på ljugarbänken (till höger på ovan foto bakom mopeden) och kommenterar dagens fiskare som inte vet hur man gör och fritidsfolket som har fina båtar men inte vet hur man ska framföra dem. Detta ”gubbfenomen” måste vara universalt!

Trots att vår färjeavgång invaderades av ett 100-tal ungdomar som var på cykelutflykt klarade Aussie färjeöverfarten rätt bra utan att stirra till det.